Varför förfular så många feminister sig?

Förstår givetvis att det har med ett ställningstagande att göra, men går det inte lite väl överstyr i många fall?

Att låta armhålehåret växa är ett ställningstagande, något jag kan stå bakom då jag själv inte tycker att armhålehår är särskilt vidrigt och naturligt.

Att däremot raka av sig hela håret, sätta på sig en tröja som säger "I'm a slut!", gå upp en 20 kilo och att sätta fem förfärliga piercingar i ansiktet? Det är bara att förfula sig. Sen ska de gärna se lite sådär listigt arga ut på bild, de får absolut inte le. Om det beror på att de egentligen är olyckliga, eller bara vill se arga ut, låter jag vara osagt.

Jag gissar att det har något med att stå emot "skönhetsnormer" att göra, men va fan. Kan de inte ha något alternativt som faktiskt är estetiskt snyggt istället för att klä ut sig som sin stora idol Shrek?

T ex. något som är väldigt typiskt bland feminister, men också vänster, är att experimentera med massa spännande onaturliga hårfärger. Sånt gillar jag, och hade helt ärligt sett mer av även bland folk som inte tillhörde dessa grupper.

Drömmer inte dessa personer om att skaffa barn? Vem tror de vill ha någon som ser ut så här till exempel: http://static.fitterik.com/1TYo8UvcHZ.jpg ? Hon har ju helt förstört sitt utseende, ur alla mått. Det enda positiva är väl att hon inte har gjort något permanent, så att om hon vill så kan hon med enkelhet återgå till bild #1.

De tror att vi vita cis-män blir provocerade av det.

För att "män" som du ändå slickar deras arsle. Sedan är dom fula redan från första början...

Utsidan speglar insidan. Joinar du en hatisk ideologi som bara går ut på att skapa konflikter och så mycket bråk som möjligt så kommer till slut den dåliga människan du faktiskt är på insadan tillslut att synas även på ditt yttre. Det är ju tveklöst någon mental störning dessa personer visar prov på: http://www.returnofkings.com/114644/...se-of-feminism

Är ju mest sorgligt.

Man kanske skall fundera lite över "orsak och verkan" här.

Det finns ju definitivt ett par där som fortfarnde ser fina ut. Hon sista i blått hår till exempel. Enda problemet är att hon bara ser väldigt arg ut, annars gillar jag helt klart hennes nya utseende. Även 11an ser helt ok ut.

Men annars är det precis det där jag menar. Den absoluta majoriteten går ju ner sig millångt att det inte är sant >.<

Smaken är som baken. Det finns även män som rakar sig och sätter piercingar i hela ansiktet. För att inte tala om alla som tatuerar sig till och med i ansiktet.

Nja ändå gått ner sig ganska många grader mot hur dom såg ut tycker jag.

Ja det är väldigt märkligt när speciellt kvinnor beter sig såhär eftersom det mesta av deras värde sitter i deras utseende, skulle vara väldigt intressant att veta hur många av dessa kvinnor som bara har "gett upp" och snarare lider av riktiga svåra depressioner och liknande? Kanske någon variant av dysmorfofobi?

Jag tycker det är bra när feminister förfular sig- då ser man vilka man ska undvika. Bara fördelar med det.

Det farligaste är de snygga feminsiterna. Blev ihop med en sådan en gång , och det blev en sjuhelvetes berg och dalbana som kunde slutat hur som helst. Förmodligen var hon bipolär.

Ditt inlägg är faktiskt lite gulligt. Du liksom godkänner hår i armhålor och färgglatt hår men fel kläder och ring i näsan är inte bra.

Svaret på din frågeställning är just det, de behöver inte ditt godkännande. De här kvinnorna struntar i vad du tycker om deras vikt, hår, kläder, smink ... och det är uppenbarligen det som skaver.

Finner det osannolikt att exhibitionister inte bryr sig om vad andra människor tycker. Tror mycket på Hjalmar Söderbergs ""Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad"; människor föraktar i regel att leva i någonslags vakuum.

Man genomgår inte någon extrem förvandling i utseende och sedan bombar internet med provokativa bilder (ofta tex naken fetma i de mest osexiga ställningar man kan tänka sig) utan någon djup psykologisk behov som måste tillfredställas.

Just iden där tonårsaktiga "Bääääh, jag behöver inte ditt godkännande! Jag kan göra som jag vill!" som du själv kommer med är ju en symptom på samma psykologiska besvär, dvs en slags imaginär rebellisk kupp mot en icke-existerande auktoritet - men som man måste inbilla sig existerar för att den rebelliska känslan inte ska gå förlorat.

Att det sedan ofta är 40+ kvinnor som gjort om deras behov av exhibitionism till politik gör ju saken lite tragiskt:

http://ladydahmer.nu/2017/august/mer...plimanger.html

En infantil mental behov av bekräftelse eller någonslags respons överhuvudtaget som alltså har sin rot i en djup psykologisk ohälsa som exploderat bland kvinnor på senare tid. Vart denna markanta ökning av psykisk ohälsa kommer ifrån är en fråga som jag tror är djupt förankrat med feminismens frammarsch, en ond spiral som föder mer psykisk ohälsa, som föder mer feminism, osv.

Jaha, det menar du.