Aktivister, idealister och folk med ambitioner, hur orkar de? Motivationsfråga.

Det finns ingenting som hindrar svenskar från att städa upp sina egna och andra svenskars områden på sin fritid

Du förstår inte poängen. Ett stort projekt som faktiskt ledde till konkreta förbättringar i hela landet gick att genomföra med en homogen befolkning bestående av svenskar med en mindre del arbetskraftsinvandrare.

Berodde det på aktivism eller vanligt hyfs? Vi diskuterar tanken att vallfärdas för att hjälpa främlingar, inte slänga sitt eget skit i soptunnan.

TS verkar ha lämnat sin egen tråd.

Vad kampanjen Håll Sverige Rent ledde till var att svenskarna höll just bättre rent i sitt eget land. Tror att det är bra att börja där.

Min uppfattning om aktivister är att de ofta brinner en kort period för något utopiskt projekt. Sedan brinner de ut när de inser att det var en illusion som de brann för. Något som saknade koppling till dem själva.

TS:
Jag har gjort samma mentala resa många gånger och kommer få uppleva det många gånger igen antar jag, vilket är en nödvändig process. En del av detta är att fråga sig varifrån ens ideal kommer. Kollar man till rådande status quo idag förväntas allas hjärtefråga vara demokrati, mänskliga rättigheter och lukrativ global handel. Det är enbart orimligt att varenda individ skulle ha detta som passion, men dussinmänniskan fungerar som den gör...
Och ja, saker är utan inneboende värde. Jag personligen skulle aldrig byta den insikten mot något ideal i världen.
I situationer som den där du befinner dig så utvecklas man på riktigt. För du har bara ett par val.
Du kan alltid skaffa dig ett nytt ideal och försöka leva därefter, detta kommer att skänka mening till ditt liv ett tag. Eller så kan du ta ditt liv, det är ditt val huruvida du vill stanna kvar här eller inte och det är rimligt att ta sig en funderare kring varför man lever.
Sedan kan du hamna i samma sits igen om du väljer att skaffa nytt ideal och även detta visar sig vara vad du kallar en illusion.
Vad man ska ha i skallen för att vara den typiske aktivisten är troligen att man inte riktigt vågar leva livet såsom det är för stunden och istället som en hungrig bebis skriker efter något externt att skänka mening. Men visserligen finns det också aktivister som faktiskt agerar utifrån passion, en stark känsla av mening och att man brinner för något, vilket är det som definierar oss människor.
Om du vill se saker på ett nytt sätt skulle jag i din sits t.ex. omvärdera hållningen du verkar ha till religion.

Jag tror folk mest slängde sitt eget skräp i soptunnor och städade sina egna områden. Det är skillnad.

Det förklarar väl varför de oftast är väldigt unga. Sedan är det väl gamlingar som kommer in sent i livet när de söker en mening med livet. De som ihärdar mest är väl de som är mest korkade eller de som lyckats göra en lönsam karriär av det.