Senaste nytt om Sydsvenskan?

Noterade i dagens Sydsvenskan att Lundaredaktionens tidigare chef Anne Aobadia numera är pressansvarig på Skånetrafiken. Plötsligt blir det mer begripligt varför Sydan har intagit en så försiktig och relativt överslätande hållning under haveriet med Skånetrafikens krångliga nya biljett-/kortsystem, ett system som blir både dyrare och sämre för många av deras kunder och som kraschade direkt när det skulle sjösättas. Man bråkar inte med, konfronterar inte en person som till nyligen var en av tidningens tunga lokalchefer och som känner många av journalisterna och de andra cheferna på tidningen sedan åratal.

Sydsvenskan bytte plattform för några dagar sedan.

Undrar om man har skickat journalisterna på tidig semester. Maken till få nya lokala artiklar är anmärkningsvärt efter bytet.

I stort sett bara TT material och skåpmat från allehanda utombys källor.

Som skåning med fötterna i Malmö och Lund tycker jag att SDS håller ok nivå när det gäller en del av lokalbevakningen.

Skulle man lista ”lokala scoop” de senaste 2-3 åren hade det nog ändå blivit en rekorderlig lista.

Som självupplevd högerkuk och migrationsskeptiker är det mindre nyhetsproduktionen och mer krönikörerna som är plågsamma.

Dock finns det tendenser till AFA-infiltration. Fällman ör väl npn slags gammal vänsterextremistisk aktivist som transitionerat från sturmabteilungssoldat till kommisarie?

Men de absolut värsta exemplen är Per Svensson och Moa Berglöf.

Den förra skriver tvåsidorskrönikor en gång i veckan. De är så där förment intellektuella. Han har läst bån bok och name droppar men har aldrig nåt tankeväckande att komma med, utan hemfaller åt ett emotionellt förfasande som både är överängsligt (problemet är nämligen sällan problemet utan populisternas utnyttjande av vanliga människors oro, alltså hur SD kapitaliserat på det missnöje som förd migrationspolitik skapat - detta är vad han ständigt återkommer till; fast egentligen är detta inget problem, utan en lveröngslig reaktion från DOM; han kanske helt enkelt projicerar sin egen oro, tröttsamt och platt är det i alla fall). Och han fpr sjukt bra betalt för de här pisskrönikorna. Jag tror det handlar om över hundratusen i månaden.

Den sistnämnda...jeez...Berglöf tror jag tidigare var talskrivare åt Reinfeldt, och kanske lämpar hon sig bättre för det, troligen, för hennes krönikor är som pekoral av landsortstidningen söndagskåseri författat av nån Lokal Karaktär på bygden. Ämnena har samma slagsida som Olssons, men med en humoristisk touch, med sarkasmens udd riktad mot samhällets idioter, även om en upplyst och vidsynt människa som Berglöf förstås aldrig skulle uttrycka sig så plumpt. Men snobbismen, den innehållslösa snobbismen, den omedvetna snobbismen, lyser alltid igenom. De som inte delar hennes politiska uppfattning (vad fan nu den är allvarligt talat) är inskränkta, okunniga, rädda och ur led med tiden och verkligheten. Jag antar att man kanske skulle karakterisera hennes funktion som att hon är en slags ekokammarförstärkare. Centerpartister som är typ för att lägga välfärden eller åtminstone privatisera den (men inte vågar) och deltar i kören ”Allt åt Alla” (fast bara som trösterik tanke) ler säkert självgott åt det anti-globalistiska underbetalda slödder som väsnas så mycket.

Sen kickade man sin konservative och inte så mjukliberale ledarskribent Mats Skogkär efter att han twittrat nåt opassande. Stort minus för den åsiktsfascismen.

Men Elin Fjällman är bra tycker jag. Hennes knastertorra artiklar om kommunalpolitiken är bra om man gillar sånt. Jag tycker det finns alldeles
För lite av den varan. Politiskt är hon förstås anti-rasist (vilket i min bok är som att vara pro-knowledge eller nåt; bara ett instrumentellt poserande som inte betyder jack shit) och möjligen socialliberal i ordets sämre betydelse men troligen tillräckligt autistisk och nördig för att kunna producera bra journalistik.

Även deras brasilienankare, Henrik whatever, kommer in med
Tycker jag riktigt riktigt roliga och intressanta små anekdoter från det stora svensklandet i väst, Brasilien.

Tyvärr har de väldigt
Lite andra utrikeskorrespondenter. För
Många år sen hade de en Farbror Gaston (jag tror fan han hette så) nere i Paris som levererade kortare texter om läget i landet Frankrike.

Den seniore feuilletonisten Lönneus tycker jag är ointressant, och lite pompös (jag kan vara färgad av att han är En sån som Inte hälsar).

Andreas Persson har jag ingen aning vem det är men har skrivit de senaste artiklarna om elevassistenten som
Våldtog en mellanstadieelev på mellanhedsskolan. Och tidigare en hel del rätt bra grejer.

Det är inte heller så lätt att vara en bra journalist. Man ska producera i en takt som någon annan fastställer och gräva och säkra fakta och vara kunnig om det man skriver. Så ofta kanske de skulle vara hjälpta av att vi läsare och medborgare tillhandahåller nya viktiga infallsperspektiv som dessutom är kryddad med handfast och matnyttig fakta.

Ibland läcker folk här, men ibland är set kanske effektivare att gå direkt till journalisterna om man sitter på nåt som borde få komma till allmänhetens kännedom.

Och sökfunktionen verkar ha försvunnit helt i samband med detta, såväl på sajten som i appen.