Citat:
Ursprungligen postat av
RealRiots
Jag har varit medlem i en grupp som anser att det är arbetslösheten som reglerar inflationen. Ju högre arbetslöshet , ju lägre värde har arbetaren och tvärtom, lägre arbetslösheten är ju mer värde har arbetaren. Det kallas för NAIRU och den marxistiske teoretikern Bertil Kilner hävdar dess äkthet.
Du har makroperspektivet ser jag och där är jag dåligt insatt. Jag ser det utifrån mikroekonomiskt perspektiv, att även så kallade arbetsgivare är konsumenter på en marknad där de letar efter människor som säljer arbetsförmåga. Arbetsgivaren vill såklart ha personer med så bra arbetsförmåga som möjligt till så lågt pris som möjligt, medan arbetstagare å andra sidan vill tjäna så mycket pengar som möjligt. Så eftersom saker och tings värde inte är deterministiskt så blir det en förhandling och en avvägning.
Priset som en arbetsgivare måste betala för någons arbete utgår ifrån principen om tillgång och efterfrågan, precis som på den vanliga marknaden. Finns det hög tillgång på arbetssökande så kan ett lägre pris förhandlas fram, medan å andra sidan om tillgången är låg så kan arbetssökande förhandla till sig ett högre pris på sin tjänst.
Men inflation, som jag förstår begreppet, är när det finns mer pengar i omlopp än som motsvaras av realvärdet och detta är en direkt följd av att banken fyller marknaden med mer pengar. Banken måste göra det för att undvika deflation, men samtidigt så ökar pengamängden för att banken ska kunna göra en vinst på sina lån via sin ränta. Räntan skapar en konstant ökning av inflationen över tid men det skapar även ett girigt samhälle som bara tänker på pengar.
Citatet du efterfrågade, står på sida 353 i slutet av första stycket:
Citat:
But over-imports and over-exports have taken place in all countries (we are not speaking here about crop failures, etc., but about a general crisis); that is over-production promoted by credit and the general inflation of prices that goes with it.
