Är könshomogena arbetsgrupper effektivare?

jordan peterson (ja, jag vet, han uppfattas som kontroversiell) reflekterade lite över effekterna av när kvinnor kommer in på manliga arbetsplatser,
han är inte nådig i sin analys och menar att allt från smink, klädsel, uppförande, hur oskyldiga motiven än är, gör kvinnor till en distraktionsfaktor; kvinnor kommer alltid i någon grad absorbera energi och arbetskoncententration från männen

könsblandade, täta arbetsgrupper är trots allt ett ganska nytt fenomen, några decennier bara, men effekterna/bekymren/konsekvenserna har synts från start

så kan det ligga något i tesen att könsblandade arbetsgrupper presterar sämre och bör undvikas om produktiviteten ska prioriteras?

Bland skogshuggare och asfaltsarbetare kanske, i övrigt nej.

Nej.. iaf inte efter vad jag noterat på arbetet och via diverse arbetsledarutbildningar.

En grupp av enbart män är i regen effektivare än en homogen grupp av kvinnor, speciellt vid beslutsfattande. Bästa resultaten får man där det finns en blandning utan för stor majoritet av någondera könet. ex en grupp av män på 10 skulle bli effektivare med 2-3 kvinnor. Samma sak skulle gälla i en kvinnodominerad grupp.

Det beror också på vilka sysslor som skall utföras men i stort så verkar detta gälla.

Vi gjorde en del klassiska experiment på utbildningarna..med en grupp kvinnor och en grupp män.

Gruppernas uppgifter var

1 Utse en ledare för gruppen.
2 Ta beslut enhälligt och vem i gruppen som kan offras för gruppens bästa.
bakgrunden var att rädda sig i en båt som max kan ta 9 personer.

Männen kom ganska fort fram till ett resultat.. kvinnorna försökte åsidosätta reglerna och fantiserade ihop lösningar som avlivade samtliga i gruppen
eller det vanligaste inga beslut alls. Dessutom oftast med kommentarer som "vilken idiotisk uppgift" och man "måste ju kunna rädda alla".

Det är ett erkännande att attraktiva kvinnor är distraherande och kan göra unga män nervösa och dumma.

Ifall sen en kvinnlig och en manlig arbetare får ett förhållande kan det bli på ett annat sätt, vilket kanske är bra i vissa scenarion?

Självfallet kan man bli distraherad av människor man finner attraktiva, men om man inte pallar att åsidosätta det när man jobbar o fokusera på arbetsuppgiften at hand undrar jag om man inte "sorterar" bort sig själv som inkompetent?

Människan är alltid en sexuell varelse, vilket brukar ta sig utlopp i enkönade stängda grupper med (fängelser, internatskolor o liknande) så att sortera bort motsatta könet hjälper inte till 100% heller mot sexuell distraktion.

De grupper jag jobbat bäst i har det funnits tydliga mål, tydlig ansvarsfördelning och starkt fokus. Upplever nog att jag tycker att resultatet blir bäst när man kompletterar varandra.

I någon gammal illustrerad vetenskap hade de provat könsdynamiken på 10-åringar i par.

Sämst var tjej+tjej, bäst var tjej+kille. I och med att de är ungar så fanns det nog inga sexiga koncentrationssvårigheter dock. Problemet de skulle lösa var av teknisk form.


Knappast fakta eller en jätteutvecklad studie men intressant iaf.

Även kända kvinnliga debattörer, eller en iaf: Dominika Peczynski har argumenterat för samma sak. Segrering pga raggning och liknande störningsmoment.

Klart att det kan finnas fall där könshomogenitet har fördelar, såväl som nackdelar. Beror nog mest på individen, och vilket yrke det är. Bland hantverkare fungerar garanterat män bäst.

Det kan hända att det faktiskt finns yrken där den ofta debatterade "mångfalden" är en tillgång, t.ex. på reklambyråer. MEN om man tror att newspeak-definitionen av mångfald är riktig mångfald, gör man ett stort misstag. En arbetsgrupp bestående av en queer, en feminist, en muslim och en vegan kommer kanske alla att sträva åt samma håll, nämligen det politiskt korrekta. Det är så gott som alltid bäst att utse människor baserat på objektiva meriter, exempelvis sin förmåga att sätta sig in i hur andra än man själv tänker. Man behöver inte VARA en viss identitet för att kunna förstå den. Till och med när det gäller mellanöstern finns det många västerländska socionomer som känner till den bättre än de som levt där hela sitt liv men inte har högre utbildning utan vars enda betraktelser är på gräsrotsnivå.