Tror det är lätt att bli förälskad i just läkare. De är intelligenta, högutbildade, har ett statusjobb vars utbildning få kommer in på.
De ser oss, ger oss odelad uppmärksamhet, ställer en massa frågor vilket signalerar intresse i verkliga livet (men här är det ju deras jobb) och är mjukt (ibland) omhändertagande.
Men som sagt var: det är deras jobb. Jag skulle tippa att det känns ganska besvärande med patienter som försöker ragga upp dem. Smickrande? Jo, kanske, men samtidigt inser nog även de att det är lätt att falla för deras
roll som omhändertagande, intresserad och ”den starke”.
Om du prompt måste ragga på honom, låt självsäker och säg att du är
säker på att ni setts förut. Precis innan du ska gå, lämna din mailadress och säg ”om du kommer på var det var, kan du ju maila om du vill!” Sen ler du stort och självsäkert, vinkar glatt och sticker snabbt därifrån. (Med risk för att han tolkar det bokstavligen och följaktligen inte mailar dig. Men hellre det än skammen över att uppenbart försökt ragga upp sin behandlande läkare och blivit dissad.)
Med det sagt är den senaste läkaren jag träffade den snyggaste man jag sett på väldigt länge, och han verkade så genuint mjuk, fin och lite blyg att jag höll på att smälta. (Snygghet är ju inget utan fina inre egenskaper.) Han får lätt bli mitt fantasiobjekt under kommande höst. (Är läkares arbetstid offentliga uppgifter? Så man vet när man ska åka in akut, alltså?
)
Edit: Är det en återkommande läkare har man ju ofta hunnit ha lite djupare konversationer. Då kanske det är mindre konstigt. Man har ju även då som patient haft tillfälle att ta på sig snygga kläder, sminka sig et c och se så presentabel ut som möjligt. Kanske skulle läkaren också tycka att patienten verkar vara en trevlig prick?
Men om man tänker på de gånger man kommer in akut, som jag i veckan - osminkad, kräkpåse som snuttefilt, andedräkt som högst troligen luktade bokstavlig spya, konversation inte om intressen utan om ens avföring. Inte helt kul som läkare att bli uppraggad av en sån patient.
Även om det varit en 10:a i grunden. (Som jag alltså
inte är!)