Citat:
Ursprungligen postat av
Jorgen300
Och med allt som kan tänkas följa i vissa fall, allt ifrån "upplysning" till relativ temporär "dårskap" (? psykos, typ?), så måste det ju finnas ett brett spann på vad folk kan tänkas ha fått med sig från sina upplevelser.
Stanislav Grof påpekade under ett föredrag att vi i väst endast har en "förklaring" till intensiva andliga upplevelser - "psykos". Detta etnocentriska förhållningssätt, som kanske inte riktigt rimmar så väl med konceptet "religionsfrihet", skapar den för förbudsförespråkare tacksamma situationen att en hel del av vad som upplevs i samband med intag av psykedelia kan viftas bort som "psykos", inklusive positiva, livsomvälvande upplevelser och insikter. Själv är jag väldigt försiktig med att använda ordet "psykos", inte bara i samband med psykedelia utan även i största allmänhet. Jag lutar till exempel åt att en del av det man klassar som psykos och försöker - ibland med tvångsmetoder - medicinera bort egentligen kan handla om naturliga läkeprocesser. Jag stör mig även på att en hel del människor anser sig ha tolkningsföreträde när det gäller vad som är "verkligt" eller inte, något som åter igen rimmar illa med den religionsfrihet vi har i landet och för övrigt även med de vetenskapliga teorier som menar att det vi upplever endast utgör en grov representation av en del av den "verkliga verkligheten".
När det gäller din fråga, så antar jag att det i mitt fall mest har handlat om metafysiska upplevelser som kanske inte alltid har varit lättsmälta. Jag har aldrig varit religiös, men har väl haft ett intresse för andlighet så länge jag kan minnas och intresserade mig för mesoamerikanska kulturer redan innan jag kunde läsa. Att åtminstone överväga att prova psykedelia var i och med det närmast frågan om när, snarare än om.
Med det sagt, så kan en del saker vara lite svåra att greppa trots mitt metafysiska grubblande under årens lopp. Det har hänt att jag har kommit ut ur en session med känslan att jag inte riktigt vet vad jag ska tro eller hur jag överhuvudtaget ska förhålla mig till upplevelsen. Att kosmos bara är ett slags biprodukt av interaktionen mellan två metafysiska krafter (yin/yang, Shiva/Shakti eller vad man nu vill kalla det) kan till exempel vända upp-och-ner på saker en smula, i synnerhet då det i det fallet handlade om en intensiv, mystisk upplevelse. Även om sånt kan ledda till en del grubblande över "meningen" med allt, om någon sådan alls finns, så har jag efter någon dag eller två... kanske inte "integrerat" upplevelsen, men åtminstone accepterat att jag ställer frågor jag inte kan ge svar på, samt att även om det vore så att jag har sett en glimt av något slags "sanning", så betyder det inte att jag ser i närheten av hela bilden. Detta kan nog sägas om mer eller mindre alla metafysiska upplevelser jag har haft, med eller utan psykedelia.
Ett slags "insikt" jag fick rörde den personen i mitt liv som betyder mer för mig än någonting annat. Den här kaotiska, egensinniga människan har tråkigt nog inte enbart varit ett positivt inslag i mitt liv. Det hände vid ett tillfälle, i samband med att jag hade druckit svampthé, att det bubblade upp ett konstaterande till synes från något ställe djupt inom mig. Meddelandet ifråga var att man kan älska någon så pass mycket att det inte går att ha personen i sitt liv. Även om konstaterandet inte refererade till en specifik person, så kändes det väldigt troligt att det handlade om just den här kvinnan och tanken gjorde mig väldigt upprörd och ledsen. Detta är nog den "insikt" som jag inte på något vis har integrerat i mitt "vanliga" liv, även om det finns personer i min närhet som skulle se det som sunt om jag gjorde det.
Mr.J.Pilvikukka nämner hur det blev svårt att steka ägg. I mitt fall skedde något liknande, men då handlade om hur samvetslöst en del aktörer inom köttindustrin beter sig. Plågade grisar dök upp i visioner och jag kände intensivt att det här är inget jag vill ha någon del av. Det var väl sju år sedan och jag har inte ätit kött sedan dess, så den upplevelsen tycks jag ju ha integrerat.