Hur vägs egentligen superpotenta substanser som ska pressas till tabletter?

Jag är helt förvirrad rörande den här frågeställningen och dess placering. Antingen passar den bäst in i här, eller i medicin, eller i drogforumet, men jag väljer det här forumet eftersom det till syvende och sist handlar om substanshantering i ett laboratorium.

När läkemedelsbolag eller laboratorium ska framställa en tablett i vilken dess verksamma substans exempelvis har som normaldos 0,5 milligram/500 mikrogram - hur fungerar då själva vägande-/uppdelningsprocessen? Jag kan ju naturligtvis förstå att det knappast vägs upp enskilt för varje tablett som ska pressas, men det leder också till följdfrågor: Hur ser produktionsförloppet ut för tablettillverkning med aktiva substanser som doseras ytterst lågt?

Min enda vettiga och mest rimliga föreställning är att små fack fylls med bindemedel. Den aktiva substansen blandas ut i vatten eller annan vätska som den löser sig i och tillverkaren bestämmer andelen del + del och vet då att exempelvis en milliliter motsvarar 0,5 milligram aktiv substans. En milliliter droppas av en maskin i facken med bindemedel och sedan pressas tabletterna samman.

Är jag helt ute och flyger? Jag är genuint intresserad av att få veta hur laboratorium och läkemedelsbolag, liksom de som tillverkar vitamin- och mineraltabletter vilka också hanterar ämnen i mikrogram, hanterar substanser i så små mängder som det ibland krävs av dem och hur de med säkerhet kan garantera att varenda tablett de säljer innehåller just samma mängd aktiv substans som alla andra tabletter som lämnar produktionsbandet.

Man blandar substans och utfyllnadsämnen så att substansen blir jämnt fördelad i rätt proportion, sedan pressas tabletten, då blir det rätt mängd i varje. Sedan finns det massor av varianter, beroende på om man vill ha en tablett som löses upp snabbt eller ej.

Jag blev lite nyfiken, frågan är väl just blandningen. Hittade https://www.youtube.com/watch?v=TrAHTmq-DLE och där verkar det bara vara "blanda tillräckligt länge så blir det nog rätt efter ett tag"

Om man har 0.01 gram aktiv substans och blandar denna med 100kg av utfyllnadsämnen och tabletterna bara väger något ynka gram (om ens det).
Kan man garantera att det blir korrekt? Eller kör man på sannolikheten att det är okej blandat så länge man blandar länge och effektivt?

Sannolikheten ja. Ett enkelt sätt att bekräfta detta är att ta kapslar som innehåller små kulor av substans (istället för pulver) och räkna kulorna. Om man inte ids så kan jag (som iddes) svara att innehållet varierar. I teorin kan man få en pressad tablett som innehåller noll verksam substans och en annan som innehåller alldeles för mycket. Men precis som godispåsen med blandade skumbilar så är det extremt ovanligt att det bara blir en sort.

Kul att du orkade testa. Blev lite fundersam då mina levaxintabletter ligger på 150 ug och de väger nog knappt ett gram per styck, särskilt när det blir en stor skillnad att byta upp eller ned sig. Fast då är det väl "helt enkelt" så att iom man äter dem under en längre tid så kommer det jämnas ut över tid. Så blir ju så sjukt mycket utfyllnadsmaterial. Själv sitter jag inte på kapslar med kulor .

Utfyllnadsmaterialet kan ha olika funktion. Beroende på var i mag/tarmkanalen den aktiva substansen behöver frigöras. Inne i dina piller kan det vara flera lager där funktionerna kan förenklas till...

Ytterskikt av t.ex gelatin eller vax, för att lättare glida ner i matstrupen
Inre skikt 1 som motstår magsyra men bryts ned av galla
Inre skikt 2 som motstår galla men bryts ned av vissa tarmbakteriers enzymer eller efter en viss tid
Innersta lilla kulan med den verksamma substansen

Det går att styra det här rätt bra och man kan få medicinen att frisättas i magsäcken, tolvfingertarmen, tunntarmen eller tjocktarmen. Tabletter utan delningsskåra har ofta angivet att de inte får delas. Detta innebär för det mesta att den aktiva substansen inte kommer att frigöras i den sura magmiljön, utan först senare i matsmältningssystemet.

Så med andra ord handlar det till syvende och sist om hur länge och väl producenterna har blandat den aktiva substansen med bindemedel innan de slutligen pressas till tabletter?

I mina öron låter det som ett väldigt osäkert sätt att tillverka tabletter på, men jag skulle inte bli förvånad alls om det är så det faktiskt fungerar. I min värld trodde jag att läkemedelsproducenterna hade något superutvecklat och hyperavancerat sätt tack vare dagens teknik för att tillverka tabletter och mediciner (där vi pratar om mikrogram i aktiv substans) med hög precision och exakthet. Men så är alltså inte alls säkert att fallet är då?

Värt att tillägga är att det sker en hel hög med tester där stickprov kontrolleras så även om själva tillverkningstekniken är ganska lowtech så blir det ändå tillräckligt rätt i slutändan, och om det inte skulle bli det så upptäcks det innan det kommer ut till försäljning.

Mer intressant är hur man hanterar stora mängder av riktigt potenta läkemedel. Krävs en hel del säkerhet för att inte förgifta någon stackare i fabriken.

Det kan jag tänka mig, med tanke på rykten som annars hade förstört ett bolag sönder och samman om deras aktier hade börjat falla.

Din tanke är också riktigt intressant! För galet potenta substanser kan det ju räcka med en pust i form av att någon i sin labbrock rusar förbi en öppen behållare med pulver och att ett dammoln då bildas, för att i sin tur kunna påverka personer. Nu tror jag dock att de har galna säkerhetsrutiner för sådat här och hur anställda får lov eller inte får lov att exponeras där risk för förgiftningar föreligger. Och detsamma gäller rimligen då också där substanser som tränger in i huden om de anställda använder sina händer. Jag vet från en dokumentär om drogförsäljning i USA, att där använde en langare dubbla gummihandskar, scarfs och skyddsglasögon när han hanterade fentanyl och spädde ut sitt heroin med det (som ju är vanligt förekommande där, och kanske även på vår sidan Atlanten).

Nu vet jag inte om man gör så, men har du en svårdoserad substans som dessutom har ett litet intervall mellan effektiv dos och överdosering så misstänker jag att man försöker skapa en homogen lösning som en matris sedan får absorbera.

Å andra sidan finns det ju beprövad teknik för att snabbt fördela ganska små mängder substans ganska exakt, tänk bläckstråleskrivare och dylikt.