Ägde i min ungdom en Nissan Micra. Absolut den billigaste bilen jag ägt på alla sätt och vis. Köptes begagnad av en gammal tant som knappt hade kört den, till ett pris av ~5000 kr. Under de tre år jag körde med den så var det enda jag lade ner i reparationskostnader ny fjädring vid ena framhjulet, gick på en tusing ungefär vill jag minnas inklusive allt. Bytte inte ens olja på den utan fyllde bara på. Drog lite bränsle och fick dubbla priset för den när jag bytte in den vid köp av en ny(are) bil.
Men den var ju också skittråkig att köra och inte direkt någon brudmagnet

När jag bytte in den hade kylaren rasat också så det hade nog antagligen kostat mer att fixa än vad bilen var värd.
I allmänhet som svar på frågan: Bättre begagnat, och japanskt. Billiga att köpa, billiga att äga. Tråkiga att köra.