Depression men känner mig inte som det

Hej,

Ska försöka vara kort och tydlig i mitt inlägg.

Jag är väldigt duktig på att bearbeta känslor inom mig, jag har ett starkt psyke och är väldigt förståndig. Jag förstår mig på folks känslor väldigt lätt och kan läsa av människor runt mig. Jag är inte känslig varken i samtalsämnen (te.x. "nämen så kan du inte säga!! fy!") och jag är inte heller känslig emotionellt. Blir inte lätt sårad om någon skulle säga att jag är ful etc.

Jag är lugn, bearbetar saker detaljerat. Jag har inte svårigheter av att klara av uppgifter, te.x. bygga dator när jag aldrig gjort det förut, lära mig nya saker, få godkänt på te.x. prov. Sätter jag ett mål och verkligen dedikerat mig själv så får jag det klart. (fråga om det behövs mer information, men målet är att det ska låta som att jag verkligen inte är inom gruppen depression, då jag varken känner mig deprimerad eller tror jag kan bli det). Är absolut inte självmordsbenägen och jag vet vad ångest kan göra mot en människa men jag tror faktiskt inte det kan göra så att jag som person skulle kunna ta självmord. Har inte heller några dåliga beroende, te.x. röker ej, ej beroende av att dricka en öl varje helg m.m.

Nu till mitt problem som jag anser är väldigt seriöst!
Jag var väldigt måldriven som 15 åring och allt jag ville gjorde jag, lärde mig. Alltid hungrig! Lärde mig alltid något nytt, var ständigt på jakt efter något! Hade ork med 100 vänner. Ville alltid göra något. Fick folk att skratta m.m.
10 år senare så är det SAMMA hunger, men inte lika starkt pga. andra prioriteringar men samtidigt pga. ingen ork! Är inte fysiskt trött, bara mentalt trött! Jag kan vakna efter 8h sömn, men ligger kvar i sängen 2-3h och gör ingenting! Kanske kollar youtube eller startar typ schack spel bara för att slösa bort tid (väntar tills kroppen tillåter mig gå ut, för något säger "orkar inte just nu!")

Jag kan bli sne av att jag måste gå duscha. ALLTSÅ från sängen till duschen... Kan ta sådan jävla tid.. Jag äter dålig frukost som resultat, skippar det ibland då det är lunch tid och det blir lunch istället. HALVA min dag har försvunnit nu!

Jag vill lära mig nya grejer inom musik, jag vill jobba på excel, bli duktigare inför framtiden, jag vill läsa djupare inom ett ämne, jag vill träna, jag vill sporta, spela tennis, lära mig tennis, spela fotboll! Jag vill JAG VILL!! Det är en sådan jävla hunger vad jag vill! Men jag orkar inte göra något!!

Tar jag fram musikinstrumentet... Så tröttnar jag efter 5-20 minuter, eller efter att jag öppnat all material för att lära mig den nya låten jag ville lära mig. (Skulle ta mig max 1h att lära mig något jag verkligen vill men jag orkar inte ens lägga ned den tiden!)

Jag är väldigt duktig inom många områden, jag kan göra mycket.. Men orkar ingenting! Det är inte brist på energi fysiskt, för min kropp skulle lätt kunna jogga! Men mentalt är jag utmattad. Vafan ska jag göra? Hur botar jag detta? Jag har alltid trott på diet, äta rätt, träning m.m. Men jag orkar inte ens göra detta!

Varför är det så här för mig? Jag har knappt något social liv kvar, jag orkar inte träffa nya människor!
Inte träffat en tjej på 1 år snart, datear inte pga. att jag ej orkar. Orkar inte ens städa huset, tvätta kläder, diska! Orkar ingenting, tvingar mig själv!

När jag MÅSTE, så går det (hamnar i en tving-fas, där man inte låter sig själv känna efter).
Ska jag ignorera min "känna efter"-känsla och bara göra saker? Tvinga mig själv det jag vill? För jag jämför med när jag var 15 år då skedde det bara, jag gjorde det jag ville! Nu måste jag tvinga min kropp att göra det jag vill...


Är detta depression? Är det något annat? Vad ska jag göra? Om jag skulle behöva prata med typ en psykolog, vafan finns det att säga? Jag känner mig inte ledsen, inte besviken, inte sårad eller något konstigt. Jag känner mig normal emotionellt. Typ stabil, stark. Skulle vara redo för ett förhållande te.x. Träffa någon. Ha kul, skratta, gå på bio! Men min kropp vägrar samarbeta.

Testade D-vitamin varje dag från jan-tills april. Börjat sluta nu då jag märker ingen skillnad.
Vill kunna vakna på morgonen på min lediga dag och direkt vara aktiv, inte behöva ligga i timmar tills jag reser mig upp..

Edit:
En grej som sker automatiskt dock är att jag kan gamea i timmar - förut räckte det med 1-3h så tröttna jag och ville röra på mig. Nu kan jag göra det tills man blir "oj jävlar vad klockan är". Där är det enda gången kroppen inte säger emot!

Hur mycket låg din dagsdos av D-vitamin på?

Du menar att du var helt normal som barn och har inte ens några timanställningar att springa runt mellan tio år senare i 25 årsåldern?

Du är inte 15 längre. Erkänn att du är uttråkad och nöj dej med det.

Själv är jag likadan. Har massor att göra men inget blir gjort. Vänder på dygnet och sitter vid datorn alldeles för länge.

Hittar på små projekt som håller igång intresset ett tag å sen är jag mätt på "det". Letar ständigt efter nya kickar men nu kan man det mesta och blir uttråkad.

Ser fram emot sommaren för då kan man gå ut och få en massa "gröna" intryck som inte finns innanför väggarna. Då brukar nyfikenheten ta överhand också är man plötsligt uppslukad av något man ser eller hör och tiden går fort.

Kom ihåg att det är viktigt att "bara vara" ibland.
Snart händer det säkert saker som kommer att få dig sluta ligga å kolla på spindelväven i hörnen.

Du får helt enkelt flytta dig ut från lägenheten och byta miljö några dagar. Gå till ett ställe där du aldrig varit förut och kolla vad som händer. Ett tips är att gå på loppis och kolla grejer. Då träffar du folk du inte ser i vanliga fall. Hittar någon kul grej du kan snacka om med någon tjej som råkar vara på samma ställe som du. Häng in på sådana ställe några gånger i veckan så kommer du snart att ha nya intryck och kanske vänner.

Om inte annat så kan du ju kolla om du kan hitta grejer från när du var liten som blir ett sådant där kul återseende.

http://mama.nu/aktuellt-2/29-sjuka-g...er-fa-uppleva/

Min första tanke är att du ska göra en hälsokoll hos doktorn. Beskriv det som du har gjort här, att du i princip inte orkar företa dig något alls. Det är på sin plats att du får dina värden kollade.
Sedan kan du börja experimentera med kosttillägg osv om du är inne på den linjen.
Lever man i en storstad idag är det normalt att vara helt slut efter x antal timmar. Dvs ett tillstånd som egentligen är onormalt, men din oförmåga att ta dig samman låter värre än så.
Kan vara depression, men kolla den fysiska hälsan först!

Jag har gjort en standard hälsokontroll, inga avvikande värden.
Tog receptfritt D-vitam bara för att, hjälpte ej - säkert för låg dos men hade ändå ej dåligt värde.

Jag studerar, jobbat tidigare men nu fokuserar jag på studierna.



Jag har gissat på att något värde är nere, som orsakar detta. Men det går ej beskriva, det är inte fysisk trötthet, utan bara "det är bättre att ligga här i sängen", MEN jag vill resa mig upp och göra allt detta... Men inte nu! Snart. snart. snart 3h senare...


Är lite yr, trött kanske fysiskt med att stå upp, vill helst ligga.
KAN vara energiunderskott. Men jag äter som vanligt, kanske förbrukar otroligt mkt energi under sömnen?

Ett tips är att somna mycket tidigare än vad du gör nu. gå och lägg dig samma tid varje dag och vakna samma tid en. Varje dag samma sak, även på helger.

Sen får man också börja utvärdera vad man faktiskt vill, det går inte att hålla på med 100 grejer som man kunde när man var 14 och inte hade något i världen att tänka på förutom att torka sig i röven. Varför vill du lära dig den gitarrlåten, är det för att du vill eller för att du intalar dig själv att du vill?

Rutiner har jag haft svårt med, lyckats en gång men då mådde jag konstigt på kvällarna. Min kropp vill ej vara enkel :/

Jag vill, inte att jag intalar mig. Men kroppen orkar inte. Så "skjuter upp det till nästa dag", fast jag inte gjorde något vettigt denna dag.

Har du blivit undersökt för Aspergers syndrom, dvs om du ligger inom autismspektrat?

Då är man nämligen duktig på att lära sig det man är intresserad av och även om vissa har specifika specialintressen, så finns det andra som vill lära sig allt om en sak för att sedan släppa det och gå vidare till nästa. Man är också dålig på rutiner och blir lätt mentalt trött. I synnerhet när det gäller vardagssysslor som duscha, klä på sig, fixa mat. Dvs fastän man vill gå och duscha sig, finns ingen mental ork för att ta de få stegen. Kan på ytan se ut som depression, men man kan känna en stor nyfikenhet inför livet och inte vara nedstämd. Bara trött i huvudet.

Alla inom autismspektrat är inte så socialt handikappade som de lätt framställs. Vissa har lärt sig att kunna umgås, men det tar på krafterna. Så många gillar att vara för sig själva och göra det man tycker är skoj.

Du beskriver iaf det jag skrev över, men jag vettefan. Alltså jag är mer bara nyfiken och intresserad av allt. Från att mecka i bilen till matlagning. Tror det har med min uppväxt att göra att far ville att jag skulle kunna allt.


Jag är inte den mest begåvade i sociala delen, jag har ju mina nära vänner och jag kan träffa nya människor men har inget riktigt bra social nätverk - något jag "jobbar" på. Men det är som du säger, för jag fokuserar på det jag tycker är viktigt och känner inte att människor riktigt är viktigt - FAST jag vet att det är det, för fru, barn, kontakter inom arbetslivet m.m. Men är ju inte sååå gammal ännu.. Än finns det tid, folk följer framgång.


Men te.x. nu, idag, vaknat 12 (ledig dag / städ dag). Legat i sängen nu i 3 timmar. Kollar youtube, läser om Avicii, kollar världskartan... Lite random shit sådär. Regnar ute. Vet att jag måste: Städa, diska, tvätta, äta, laga mat, handla, duscha. Men pallar ingenting så legat och slösat 3 timmar nu i sängen.

Är VÄLDIGT hungrig just nu, men orkar inte resa mig upp.

Känslan jag känner är lite svaghet/tom i magen. Lätt yr i huvudet, föredrar att ligga än stå. Svårt att fokusera blicken på något nytt om jag kollar snabbt åt sidan - det tar någon sekund. Benen är energilösa, inte så att jag inte kan gå men de känns sega, vibrerande... Typ en lätt rysning om i kroppen i pulserande form.

Min gissning är: Vätskebrist, matbrist/energibrist. Men VARFÖR då i helvetet tvingar inte min kropp mig upp och lagar mat/äter. Är detta lathet? Är detta depression? Alltså ni förstår inte, det är en STARK känsla som säger "ligg bara kvar". Jag kan inte förklara! Jag är medveten om allt, pallarrrrrrrr bara inte. Men efter detta inlägg MÅSTE jag upp nu för det börjar brännas av surhet av hur hungrig jag är. Klockan är 15 och jag har inte ens ätit något. Något måste ju vara fel?! Är det depression av ensamhet? Jag är medveten om att jag är ensam, men känner mig inte ensam.

De jag känner som har Aspergers håller på som du. Får inget gjort. Är kvar i sängen och surfar, kollar tv. Gör ingenting och blir hungrigare och hungrigare, men fixar inte att gå upp och laga mat. Samma sak med törst.

Nu är jag ingen psykexpert, men kan vara värt att kolla upp om det rent av hör ihop med hur din hjärna fungerar och är sammansatt. Alltså inte depression.

Var du klumpig som barn? Svårt med gymnastik? Svårt att ta lyra? Svårt att lära dig simma?

Förstår, men tror verkligen inte det. Tror det är antingen något ämne som fattas eller depression/ångest liknande skit...
När folk pratar, blir arga etc så sällan jag tappar kontrollen och inte vet vad jag säger. Jag är alltid lugn, även om jag kan bli nervös/uppretad etc. Kan ha ögonkontakt enkelt, länge utan problem.


Nej ej klumpig, topbetyg gymnastik, Proffs på lyra och bäst i klassen på te.x. brännboll, simma kan jag men inte världsbäst om jag ska vara ärlig :P