Blyg, osäker och socialt inkompetent

jag undrar om det finns charmskola i Sverige där man kan lära sig vettikett?

om du inte vet hur du skall bete dig inför andra och inte vilja visa att du är tafatt då kan det nog bli svårt att hitta hjälp?

personer som du umgås med studera dom hur dom uppför sig gentemot andra, gillar du din kompis sätt så bete dig på samma sätt.

gillar du inte kompisens sätt att uppföra sig på då gör du tvärtom.

lär från andras uppträdanden genom att studera folk i din närhet.
sen kan du hitta din egen stil

Jag har lite bekymmer eftersom jag har väldigt dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Det har kommit att bli värre på senare år, men jag led av det ganska mycket även under min grundskoletid. Det största problemet för mig är att jag känner mig socialt inkompetent. Jag har extremt svårt att prata med folk och att hålla igång en konversation längre än tolv sekunder ungefär. Dessutom kan jag inte läsa av folks signaler och förstår således inte vad de känner. Det kan hända att det är någon (tjej) tyckt bra om mig men att jag verkligen inte fattat av olika skäl. Jag har varit på dejt där jag inte får fram några egentliga ord utan bara pratar utan någon som helst substans.

jag undrar om det finns charmskola i Sverige där man kan lära sig vettikett?

Hej!

Jag har lite bekymmer eftersom jag har väldigt dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Det har kommit att bli värre på senare år, men jag led av det ganska mycket även under min grundskoletid. Det största problemet för mig är att jag känner mig socialt inkompetent. Jag har extremt svårt att prata med folk och att hålla igång en konversation längre än tolv sekunder ungefär. Dessutom kan jag inte läsa av folks signaler och förstår således inte vad de känner. Det kan hända att det är någon (tjej) tyckt bra om mig men att jag verkligen inte fattat av olika skäl. Jag har varit på dejt där jag inte får fram några egentliga ord utan bara pratar utan någon som helst substans.

Det här leder också till att jag uppfattas som ointresserad och besserwisser. Jag har trots allt en sambo, men hon tycker att jag är dryg och arrogant och alltid ska veta bäst. Det är dock inte min intention, utan jag förstår bara inte hur jag ska bete mig bland folk. Hon tycker dock inte att jag är blyg, utan snarare motsatsen, men det upplever jag själv bara att det beror på att jag pratar på så mycket som möjligt för att dölja min blyghet/osäkerhet.

Jag skulle tro att det har vuxit fram gradvis under tonåren och strax innan dess genom att olika saker hänt. Sedan när någonting går emot blir det en ond spiral och sedan är jag tillbaka där då jag inte vågar ta för mig. Det har sedan lett till dålig ekonomi, dåliga relationer och framförallt att jag själv mår dåligt.

Hur kan jag komma över det här på bästa sätt och bli mer trygg i mig själv? Jag är ändå i grunden ganska social och tycker om att umgås med folk, men är extremt blyg och kan som sagt inte konversera på ett normalt sätt.

Du säger att folk tycker du är en besserwisser. Det beror på att du har fel fokus i tillvaron. Du tror tillvaron det handlar om fakta och logik medan tillvaron handlar mest om att vara komma socialt överens med andra personer och visa en positiv attityd mot dem. Du kan inte läsa folks signaler för du kollar inte på folks signaler utan är upptagen med ditt logik tänkande. Om du kollar på människors ansikte så kommer du se att deras ögonrörelser och minspel återspeglar deras tankar. Om du t.ex. säger något och du i ansiktet ser en negativ reaktion så får du en indikation om att du ska omformulera det du har sagt osv.

Jag vet detta för jag var likadan förut. Det är förmodligen inget som man har blivit född till utan har lärt in sig och kan ändra på.

Kan du beskriva en normal konversation för dig?

Det här inlägget känns både relevant och träffsäkert. Jag har alltid varit med av en logisk person men som inte sysslat med logiska grejer (jag får för mig att logiska personer sysslar mycket med exempelvis matte och vetenskap). Så jag har väldigt svårt att lägga om det och tycker verkligen att allting ska vara logiskt. Om någon har fel så påpekar jag ofta det, och står fast vid min åsikt.

Så det är verkligen någonting jag behöver förändra. Men då behöver jag först och främst bli tryggare i mig själv, eftersom fakta är det enda jag har att falla tillbaka på. Hur förändrar jag mitt beteende? Hur gjorde du för att bli "normal"?

Det är ganska svårt, men när jag träffar någon ny person så hälsar jag och frågar hur läget är, men sedan kör det tvärstopp. Jag kan inte föra en konversation helt enkelt. I värsta fall får jag slänga ur mig någonting krystat eller någonting som blir jävligt konstigt. Oftast är jag dock tyst.

kan det vara så att du inte blev accepterad/mobbad i grund och gymnasie skola? Det kanske har lämnat lite ärr i dig efteråt.

Blev inte mobbad, eller ens retad, men hade det lite svårt i övrigt. Hade väl känslan av att inte vara omtyckt utan att någon visade eller sa det till mig. Vet än idag dock inte om det bara var jag som trodde att det var så eller om det faktiskt var så. Men jag tror att det är en av anledningarna till varför det är som det är idag.

Aa, det brukar vara något som är sammanhängande till att det blir så, jag har själv en vän i minnet som jag kommer ihåg att hon var exteeemt osocial och blyg som från en annan planet. Jag har inte kontakt med henne idag men har hört att det blivit värre för att hon inte fick några vänner pga hennes blyghet, så blev hon bara blygare med åren eftersom att det bara eskalerade. jag tror på att man ska ut och försöka bli av med detta.

Testa att dra ett skräckexempel, hade det kommit på fråga att så på en scen inför 50 pers? Isåfall testa detta, se om det blir bättre. Besegra dina rädslor.

Jag har ändå skaffat en del vänner, men det tar väldigt lång tid. Då har det framförallt handlat om till exempel kollegor som man lärt känna under en lång tid och som man haft en del självklara saker att prata om innan det glider över till annat.

Jag har stått på scen inför omkring 200 pers - det är någonting jag verkligen inte tycker om men det har hänt. Jag tycker dock att det är mycket enklare att stå på scen och hålla föredrag eller vad det nu handlar om, än att hålla igång en konversation med en person. Om jag handlar i grupp blir det ännu värre. Vid ett par tillfällen har jag talat på typ bröllop, men klarar inte av just bröllopstal och den typen av aktioner utan alkohol inblandat.

Okej, så det är mer mingelsnacket du inser dig vara "inkompetent" kring?

Detta kan vara svårt och tyvärr tror jag att det är något man föds med, vi alla känner ju den personen som springer runt till alla och hittar ett dussin ämnen att snacka om inom 2 minuter och blir omtyckt av alla. Detta är en social kompetens som vi föds med eller som man bär med sig från barndommen. Jag vill tro att detta är något som man kan bygga upp, men samtidigt vill man ju undvika "mallen" med frågor som man ställer till personer.

Men försök att inleda konversationer på ett djupare plan. ta först de viktiga frågorna, hej, vad heter du osvosv. Sedan kanske du kan göra dig bekväm i att fråga lite djupare frågor? eller vill du göra dig bekväm i att de pratar länge för att du ska bli bekväm i situationen? Isåfall kan ju något i stil med, "och vad jobbar du med då" "vad innebär det, vad utför du för uppgifter lite med exakt"? osvosv. Detta kanske kan vara till något hjälp.