Kvinnlig tronföljd?

Vadå kostar pengar?
Sverige hade ju inte bara Ett kungligt bröllop, inte bara Två kungliga bröllop - utan TRE kungliga bröllop på försvinnande kort tid.

Det var inte gratis.

En kröning däremot, det är något man bara har en gång per generation.


Och det Finns kungliga regalier, som bara ligger där och skräpar.

---

Det jag sagt, säger jag igen, är att Ska man ändå Ha en institution såsom en månghundraårig monarki, då måste man också acceptera dess krav och konsekvenser.
En suverän är en smord och krönt sådan.
Det Blir ju ingen suverän utan det. Utan de heliga sakramenten blir det ju bara som vilken Svenssonfamilj som helst.


Som sådan har man Plikter, inte bara mot folket utan mot Ämbetet.
Den rådande monarken är ju inte den siste i en lång rad, utan bara en enda liten länk i en länk utan förutsebart slut.
Jämför med tex ett sk fideikommiss, där testamentet beskriver vilka skyldigheter arvingen måste uppfylla för att kunna få rätt till arvegodset (gods och förmögenheter).
Ungeför som den tyske adelsfamiljen jag tidigare beskrev - släkten "Thurn und Taxis" vars arvingar hade ett testamente att förhålla sig till för att arvet, fideikommisset, skulle kunna överleva och till slut även aktiveras. De dåvarande innehavarna hade inte ens personlig rätt till arvet, utan var bara förvaltare under 2 generationer, ända tills barnbarnsbarnet skulle födas och då bli den rättmätiga arvtagaren av alltet.
Testamentet föreskrev alltså att äldste sonen var Tvungen att skaffa arvinge av "rätt blod", som i sin tur också skulle skaffa sig barn med ädel dam, och det barnet men inte före denne framtida generation - skulle arvet frigöras.

Där ser du alltså vilka Plikter det var tal om. Plikter som uppfylldes, trots att de fick tröska genom livet utan att få rätt till arvet.

Vi har inte haft någon kröning sedan 1873, så det är knappast lämpligt att börja igen nu.

Däremot har vi haft kungliga bröllop i varje generation, så det är vi mer vana vid. Och ändå kom det en viss kritik över kungabarnens bröllop.

Då upprepar jag mig också: Familjen Bernadotte är särskild från oss andra enligt lagen sedan 1810. Det behövs inga sakrament för detta, utan det är successionsordningen som avgör det.

Och då blir mitt svar åter igen att jag ser inget positivt med så många tvång och konstiga regler.

Präster då?
Du vet väl - eller kanske inte - att i Svenska kyrkan präst kan man inte bli bara för att man gått ut skolan. Utan prästen måst bli prästvigd.
Precis som en kung måste (motsvarigheten alltså).
Biskop blir man heller inte bara för att, utan det krävs rätt sakrament, ritualer, handpåläggning mera exakt.

I Storbritannien måste Drottningen godkänna viktiga lagförslag, annars kan de inte implementeras.

Det jag menar är alltså att det finns vissa "traditioner" som man håller kvar ... bara för att ...

Det ger en viss "tyngd" helt enkelt. Det ger mervärde.

Det är i stort sett exakt samma sak som att vi har beslutat oss för att ge vissa yrken högre status som Legitimerade yrken.
Legitimationen i sig säger ju inget, gör ju inte - inte mer än att det höjer dess status.
En psykolog tex blir legitimerad, och får bara utöva sitt yrke som legitimerad.
Men det säger inte ett skvatt om yrkesutövarens egentliga kompetens.

Men vi gör det ändå. Vi hade inte behövt.
Men vi gör det Ändå.

Vi Behöver heller inte Kröna och Smörja monarken.
Konstigt nog, eftersom alla som vill praktisera legitimerade yrken MÅSTE uppfylla de krav som ställs på tex fullföljd utbildning, och vad mera så Måste utövaren vara legitimerad och uppvisa legitimation.

Så vad är det som är så fel med motsvarande krav för monarken?
Den får ju både slott och hundratals miljoner - utan att behöva uppfylla vad som krävs för att bli legitimerad (den krönte och smorde Är alltså legitimeradf monark).
Inte "statligt godkänt" utan "gudomligt och kyrkeligt godkänd."
Men, same same ... så att säga.

Du får helt enkelt skylla det här dels på Gustav V i synnerhet (som jag redan har förklarat avstod han på grund av sin blyghet från att ha en kröningsceremoni, och då blev det väl inte heller passande för hans efterträdare att ta upp den traditionen igen) och dels på den allt mer sekulära tidsandan i allmänhet (de flesta i Sverige bryr sig inte längre om ifall monarken är "gudomligt och kyrkligt godkänd" eller inte, även om jag vet att det var allvarliga saker ännu på 1800-talet).

Nu är det ju inte riktigt så att "de flesta i Sverige" inte längre bryr sig.
Du har förmodligen råkat blanda samman storstadsmedias vanvördiga behandling och kritik av kungahuset och monarkin med vad svenska folket tycker & tänker om detsamma.

Folket har fortfarande stort intresse, och respekt, för monarkin.
Däremot är svensken rädd för media, är rädd för att bli uthängd (och då socialt förnedrad) för att ha fel åsikter. Därför vågar de flesta inte visa öppet vad de känner för monarkin.

Men, att det svenska intresset är minst lika stort som det är internationellt visas av bla den stora uppslutningen vid kungliga ceremonier och festligheter, liksom av tittarsiffrorna för de TV-sända versionerna. Samt, naturligtvis, det långvarigt stora intresset för att ta del av kungliga skvallernyheter via den ämnesspecifika pressen.


Som jag har förklarat tidigare så är det ett väldigt basalt mänskligt "behov" att utse en "överhet" och att känna djup respekt inför denne. Inte bara för oss människor utan även för andra arter (tex chimpansen).

Så ja, svenska folket vill se kröningsceremonier.
Svenska folket vill att kung (och drottning) ska vara krönt. Ska bära krona.

Monarkins uppgift är dessutom ibte att vara "modern," utan att vara tidlös.

Kan tex du själv ens föreställa dig att tex ett nytt kungligt slott ska byggas i enlighet med tidstypisk postmodernistisk arkitekturideal?
En kung måste bo ståndaktigt. Och allt som omger kungen måste representera det höga ämbetet.
Det är i det du också finner förklaringen till varför en kung måste vara krönt.

Och krönt blir kungen ju i en kröningsceremoni - ett slags bröllop, där folket, riket, står brud.