Varje gång jag ser något som ger vibbar tillbaka till 70-80-talen känner jag extrem nostalgi samt en längtan om att lämna det samhälle vi lever i idag.
Detta gäller i princip allt. Hör jag 70-talsmusik, ser bilder på hur det svenska samhället såg ut förr i tiden, 70/80-talsmode, gamla apparater (t.ex. freestyles), gamla bilar osv osv känner jag en stark längtan "tillbaka" till 70/80-talen.
Jag är inte ens själv uppvuxen under denna tid. Tyvärr hann jag aldrig uppleva dessa årtionden men känner trots detta en "nostalgi" tillbaka till en tid jag aldrig levt i. Mina referenser kommer istället från alla kulturintryck jag sett/lyssnat på från denna tid, samt de historiska bilder/material som visar hur det svenska samhället såg ut på den tiden.
Har jag fel? Jag känner en så stark längtan tillbaka till denna tid att jag nästan blir sjuk. Jag kan knappt uppskatta nutiden alls. Musiken idag, arbetslösheten, oron för den ekonomiska framtiden, all jävla invandring, Sveriges friska steg mot en diktaturstat, islamiseringen/kvinnoförtrycket, oron för världskrig, oron för att behöva lämna landet pga. all jävla skit Sverige står för idag. Och trots det jävla ruttna land som Sverige har utvecklats till står våra kära idioter till politiker och prackar på oss med invandring, mer islamisering, mer otrygghet, mer kulturdödande, osv osv. Längtar nästan tills kraschen kommer så får jubelidioterna till väljare vad de förtjänar för att de röstat fram det här.
Jag föreställer mig 70/80-talen som paradis på jorden, bokstavligt talat. Precis allt från dessa tider tilltalar mig. Givetvis känns kommunismens framsteg (som i och för sig inte är en droppe i havet till den feminism-muslim-HBTQ-rosagrönröda-massinvandring-henvänster-regering "vi" har idag) samt avsaknaden av IT som oattraktivt, men dessa missar känns som helt obefintliga i relation till det underbara samhälle jag föreställer mig att Sverige var.
Är jag rationell eller helt ute och cyklar? Var Sverige ett paradis på 70-80-talen?
Detta gäller i princip allt. Hör jag 70-talsmusik, ser bilder på hur det svenska samhället såg ut förr i tiden, 70/80-talsmode, gamla apparater (t.ex. freestyles), gamla bilar osv osv känner jag en stark längtan "tillbaka" till 70/80-talen.
Jag är inte ens själv uppvuxen under denna tid. Tyvärr hann jag aldrig uppleva dessa årtionden men känner trots detta en "nostalgi" tillbaka till en tid jag aldrig levt i. Mina referenser kommer istället från alla kulturintryck jag sett/lyssnat på från denna tid, samt de historiska bilder/material som visar hur det svenska samhället såg ut på den tiden.
Har jag fel? Jag känner en så stark längtan tillbaka till denna tid att jag nästan blir sjuk. Jag kan knappt uppskatta nutiden alls. Musiken idag, arbetslösheten, oron för den ekonomiska framtiden, all jävla invandring, Sveriges friska steg mot en diktaturstat, islamiseringen/kvinnoförtrycket, oron för världskrig, oron för att behöva lämna landet pga. all jävla skit Sverige står för idag. Och trots det jävla ruttna land som Sverige har utvecklats till står våra kära idioter till politiker och prackar på oss med invandring, mer islamisering, mer otrygghet, mer kulturdödande, osv osv. Längtar nästan tills kraschen kommer så får jubelidioterna till väljare vad de förtjänar för att de röstat fram det här.
Jag föreställer mig 70/80-talen som paradis på jorden, bokstavligt talat. Precis allt från dessa tider tilltalar mig. Givetvis känns kommunismens framsteg (som i och för sig inte är en droppe i havet till den feminism-muslim-HBTQ-rosagrönröda-massinvandring-henvänster-regering "vi" har idag) samt avsaknaden av IT som oattraktivt, men dessa missar känns som helt obefintliga i relation till det underbara samhälle jag föreställer mig att Sverige var.
Är jag rationell eller helt ute och cyklar? Var Sverige ett paradis på 70-80-talen?