(Jag bedömer att detta inlägg handlar om likhet inför lagen snarare än om invandring, eftersom islam egentligen inte är kopplat till invandring då det finns svenska muslimer också (konvertiter såsom Mikael Skråmo exempelvis). Men om moderator inte delar denna bedömning får väl inlägget flyttas till annan grupp)
Som nyliberal anser jag att EKVIVALISM - principen om allas likhet inför lagen är en av de viktigaste principerna som vår västerländska civilisation bygger på. Dvs att staten ska vara värderingsneutral och inte ta ställning för någon grupp, varken baserat på kön, ras, klass, sexualitet, religion eller annat.
Detta har faktiskt fungerat än sålänge på grund av att en "saltsjöbadsanda" rått. Makten har gjorts upp i Saltsjöbaden och andra politiska rum där alla aktörer följt "värdegrunden" och inte fulroffat åt sig mer makt än vad som kan tyckas rimligt. Entrism har rått så att alla folkrörelser har styrts av de regler som vissa kallar "politisk korrekthet".
Hela Sverige har för övrigt byggt inte bara på värdegrunden i sig, utan även på ANTAGANDET OM ATT ALLA DELAR DEN. Jag minns exempelvis att propagandan i skolan lärde ut "en kvinna ljuger aldrig om våldtäkt" och "ingen missbrukar socialbidrag bara för att de är lata och inte vill jobba".
Visst, förutsatt att dessa antaganden är sanna så blir ju politikernas så kallade "Sverigebild" sann och Sverige funkar jättebra. Men ÄR det så? Delar alla verkligen politikernas åsikter?
Nu i och med islamiseringen blir det allt tydligare att dessa sagor inte är sanna.
Islam är inte som andra religioner, vilket vi kan se i alla stora opinionsundersökningar som gjorts beträffande muslimers värderingar i olika frågor. Islam har inte genomgått någon reformation. I dagens kristendom är det den som är mest sekulär som anses ha mest rätt. Se bara på ärkebiskopen som vill ta bort kors ur kyrkor och anammar en svensk översättning av "allahu akbar" som sitt officiella valspråk. För henne är det annat som är viktigare än kristendom. Islamapologetism exempelvis.
För de flesta muslimer visar opinionsundersökningar att det är viktigare att hylla sin gud och följa religionens lagar än att vara lojal med staten och samhället. Det är kanske bara naturligt, men samtidigt måste vi erkänna att detta skapar problem i Sverige som är byggt på antagandet att alla de frikostiga bidragen aldrig missbrukas.
Och muslimer godtar aldrig att någon skojar med religionen, vilket blev tydligt bl a genom attackerna mot Jyllandsposten, Lars Vilks och Charlie Hebdo. Jag minns att vår religionslärare i högstadiet kallade Jesus Kristus för "Sketus Klistrus". Nej jag är inte religiös och tog inte illa upp, men vad jag undrar är: Skulle något liknande skämt vara möjligt som vände sig mot islam? Självklart inte, muslimska elever skulle begå jihad och läraren skulle tvingas sluta. Sålunda råder inte likabehandlingsprincipen längre! Vilket är enormt allvarligt!
Extra allvarligt är att hotfullt beteende premieras på detta sätt. Vad händer när människor ser att de som hotar sig till makt når framgång? Jo, fler människor börjar använda hot som maktmedel, vilket ger en självförstärkande mekanism - en ond cirkel.
Så min poäng i detta debattinlägg är att det är enormt viktigt att våga säga emot islam när de kräver lättnader som inte andra får. Muslimska fångar eller skolbarn som med hänvisning till religionen inte äter kött, får halal-slaktat kött istället, trots att de som är vegetarianer (eller helt enkelt inte gillar kött) ofta får nöja sig med att äta potatisen, salladen eller knäckebröd. Varför ska vi betrakta religion som en starkare ursäkt än annat? Svaret är förstås att svenskarna är flata och pacifistiska - skadade av 350 år av fred och inkapabla att ta en konflikt när det är nödvändigt. Visst är det bäst att lösa problem fredligt - men det FINNS gånger då omständigheterna tyvärr medför att man måste använda konfrontation. Om Sverige inte inser detta, vart ska det då sluta? Många muslimer skyr inte ens döden när det gäller att sprida islam (vilket beror på trosföreställningen att livet på jorden är och skall vara en pina, en prövning inför paradiset, och ett säkert sätt att faktiskt nå paradiset är att dö i heligt krig).
LÅT INTE HOTFULLHET LÖNA SIG! Den som är svag och premierar en utpressare kommer bara bli utnyttjad mer och mer ända in i det bittra slutet.
Som nyliberal anser jag att EKVIVALISM - principen om allas likhet inför lagen är en av de viktigaste principerna som vår västerländska civilisation bygger på. Dvs att staten ska vara värderingsneutral och inte ta ställning för någon grupp, varken baserat på kön, ras, klass, sexualitet, religion eller annat.
Detta har faktiskt fungerat än sålänge på grund av att en "saltsjöbadsanda" rått. Makten har gjorts upp i Saltsjöbaden och andra politiska rum där alla aktörer följt "värdegrunden" och inte fulroffat åt sig mer makt än vad som kan tyckas rimligt. Entrism har rått så att alla folkrörelser har styrts av de regler som vissa kallar "politisk korrekthet".
Hela Sverige har för övrigt byggt inte bara på värdegrunden i sig, utan även på ANTAGANDET OM ATT ALLA DELAR DEN. Jag minns exempelvis att propagandan i skolan lärde ut "en kvinna ljuger aldrig om våldtäkt" och "ingen missbrukar socialbidrag bara för att de är lata och inte vill jobba".
Visst, förutsatt att dessa antaganden är sanna så blir ju politikernas så kallade "Sverigebild" sann och Sverige funkar jättebra. Men ÄR det så? Delar alla verkligen politikernas åsikter?
Nu i och med islamiseringen blir det allt tydligare att dessa sagor inte är sanna.
Islam är inte som andra religioner, vilket vi kan se i alla stora opinionsundersökningar som gjorts beträffande muslimers värderingar i olika frågor. Islam har inte genomgått någon reformation. I dagens kristendom är det den som är mest sekulär som anses ha mest rätt. Se bara på ärkebiskopen som vill ta bort kors ur kyrkor och anammar en svensk översättning av "allahu akbar" som sitt officiella valspråk. För henne är det annat som är viktigare än kristendom. Islamapologetism exempelvis.
För de flesta muslimer visar opinionsundersökningar att det är viktigare att hylla sin gud och följa religionens lagar än att vara lojal med staten och samhället. Det är kanske bara naturligt, men samtidigt måste vi erkänna att detta skapar problem i Sverige som är byggt på antagandet att alla de frikostiga bidragen aldrig missbrukas.
Och muslimer godtar aldrig att någon skojar med religionen, vilket blev tydligt bl a genom attackerna mot Jyllandsposten, Lars Vilks och Charlie Hebdo. Jag minns att vår religionslärare i högstadiet kallade Jesus Kristus för "Sketus Klistrus". Nej jag är inte religiös och tog inte illa upp, men vad jag undrar är: Skulle något liknande skämt vara möjligt som vände sig mot islam? Självklart inte, muslimska elever skulle begå jihad och läraren skulle tvingas sluta. Sålunda råder inte likabehandlingsprincipen längre! Vilket är enormt allvarligt!
Extra allvarligt är att hotfullt beteende premieras på detta sätt. Vad händer när människor ser att de som hotar sig till makt når framgång? Jo, fler människor börjar använda hot som maktmedel, vilket ger en självförstärkande mekanism - en ond cirkel.
Så min poäng i detta debattinlägg är att det är enormt viktigt att våga säga emot islam när de kräver lättnader som inte andra får. Muslimska fångar eller skolbarn som med hänvisning till religionen inte äter kött, får halal-slaktat kött istället, trots att de som är vegetarianer (eller helt enkelt inte gillar kött) ofta får nöja sig med att äta potatisen, salladen eller knäckebröd. Varför ska vi betrakta religion som en starkare ursäkt än annat? Svaret är förstås att svenskarna är flata och pacifistiska - skadade av 350 år av fred och inkapabla att ta en konflikt när det är nödvändigt. Visst är det bäst att lösa problem fredligt - men det FINNS gånger då omständigheterna tyvärr medför att man måste använda konfrontation. Om Sverige inte inser detta, vart ska det då sluta? Många muslimer skyr inte ens döden när det gäller att sprida islam (vilket beror på trosföreställningen att livet på jorden är och skall vara en pina, en prövning inför paradiset, och ett säkert sätt att faktiskt nå paradiset är att dö i heligt krig).
LÅT INTE HOTFULLHET LÖNA SIG! Den som är svag och premierar en utpressare kommer bara bli utnyttjad mer och mer ända in i det bittra slutet.
