Hamnade i bråk med min kille, är det normalt att känna så här efteråt?

Bråkade med killen igår och nu kan jag inte riktigt låta bli att tänka på det han sa till mig, det bara flög ut en massa ord som han sa i ren frustration eller jag antar att han känt så länge och kunde inte hålla för sig längre. Han halvskrek och sa att jag skulle ta tag i mig själv och jobba med mina brister som han inte stod ut med längre.. jag sa inte så mycket efter det för jag visste inte vilka brister eller vad han menade då, men efter att båda lugnat ner sig så åkte jag till min gamla lägenhet och har sedan igår skrivit ner på ertappar vilka brister jag själv kan ha, det tär på mig för jag vet inte hur jag skall hantera för ingen sagt det till mig innan. Jag har tänkt igenom hur andra i min omgivning reagerat vid olika situationer sen tidigare och kommenterat i det läget, då kommer jag på många brister hos mig själv, skriver några exempel här nedan:

- Oberäknelig (utför alltid impulsiva handlingar nästan hela tiden, ibland har jag ingen koll på mig själv fast jag är strukturerad som person, vet inte ens hur det går ihop?).
- Har väldigt lätt att bli distraherad vid ljud, rörlighet och lukt. Kan inte inleda konversation i grupp.
-Har svåra koncentrationssvårigheter
-Ger upp lätt trots tålamod så lämnar jag plats i otid
- Väcker aggressiva känslor inom mig när det sker något oväntat/ något man inte får som man vill
-När det väcker starka känslor inom mig så vill jag alltid skrika på den person/personer
- Blir otroligt arg och frustrerad när ingen förstår mig
- Kan endast ta en sak i taget (förstår jag inte situationen så kan jag inte heller avsluta/lösa det).

Är det nprmalt att hitta så mycket fel hos en själv, det känns som att allt det där tyder på adhd eller något likkande, någon mer som känner igen sig och vad har ni gjort då? Vad fick ni för hjälp?

Känner mig väldigt ensam och dum.

Ursäkta stavfel, har dyslexi.

Hej, det är starkt av dig att reflektera över hur du fungerar och beter dig.

Som du säger så är ju listan ganska välfylld och nu gäller det att fundera på om det är sådant som du själv kan jobba med, eller om du kan behöva lite stöd i detta?

Kanske gå på utredning för att få en ev. diagnos, det kan underlätta om man får det på många sätt. Om det nu är så att något ligger bakom detta, som du inte kan rå för.

Låter som du har någon mild version av autism med tanke på din punktlista. Hur fungerar du socialt?

Jag skulle framförallt behöva stöd, det är liksom okej att säga så som det är även om jag regerar annorlunda eller inte tål kritiken, för jag tar ändå saken på allvar och reflekterar mycket över mitt beteende därefter och hur jag kan förbättras, känns som att alla min närhet vill undvika såra/göra mig arg.

Skulle vara en stor lättnad om jag fick någon diagnos så jag får bättre förståelse för mig själv och varför jag gör eller tänker som jag gör. Annars känner man sig rätt så dum och frånvarande på mågasätt.


Har varit väldigt tillbakadragen som barn, men hade normal kontakt/kommunikation med lärare och klasskamrater enligt skolkuratorn. Jag upplevde att jag aldrig kunde redovisa inför klassen och lärde mig aldrig klasskamraters namn eller vad dom frågade/pratade om..blev totalt blackout i mitt huvud. Kanske skulle skolan tagit det på allvar då.
Det jag upplever idag är att jag blir alltid nervös och stressad vid kontakt med nya människor, men personer som jag känner och är trygg med så funkar det utmärkt socialt.

Gå till psykolog och be om en fullständig utredning.

Din lista är normal om du är under 25 då hjärnan inte är färdigutvecklad och om du haft föräldrar som har låtit dig få som du vill hela livet.
Är 45 så behöver du söka hjälp för du borde ha utvecklat bort det där.

Hur länge har ni varit tillsammans, om du älskar honom och det är ömsesidigt så får han väl ställa upp för dig och hjälpa dig att börja jobba med dig själv.
Ingenting som kommer lösas hur enkelt som helst men finns han som stöd så blir det såklart enklare att ta sig vidare och söka mer professionellt stöd.

Så första frågan är hur länge har ni varit tillsammans och hur pass mycket älskar ni varandra?

Alltså, tänk såhär:
Allt han sa kanske han inte menade då han skulle kunna formulera det på ett annat sätt i en normal/lugn ton.


Jag hamnade ofta i såna bråk med min pojkvän för inte så längesen. Då han i princip skrek ut och talade i timmar om mina brister.
Det gjorde ont som in i helvete.

Jag skrev ner mina brister en gång också!

Hur gammal är du?
Om du är under 23 år så finns det kurator på Ungdomsmottagningen. På vissa är det upp till 25 år och på vissa är det gratis också.
Annars råder jag dig att ta kontakt med en psykiatri.