Citat:
Ursprungligen postat av
Groople
En av många faktorer är arvet från 60-70-talet, på den tiden hade vänstern mycket mer befog i sin kritik av konservatismen. Många av dessa dinosaurier är idag tongivande i, media, skola, politik osv. Ränderna går dock inte ur./Det är ju inte lätt att få gamla hundar att sitta. Åsikterna verkar inte förändras så värst mycket i förhållande till de genomörda samhällsförändringarna.
Media/konst/musik/allmän kultur är också något av vänsterns naturliga hemmaarena.
Vad som gör fenomenet extra starkt i Sverige vet jag inte, det ovanstående syftar allmänt på vad som hänt i västvärlden.
Stämmer.
På den tiden hade ju faktiskt progressiva idéer gjort mycket gott för Sverige. Man kan inte förneka att de förbättrade alla områden. Då fanns det inget behov för en konservativ "handbroms".
USA var också progressivt från FDR:s "New Deal" i början av 1930-talet och fram till och med Nixons reformer i början av 1970-talet. Det var först under Carterregeringen som man inledde "konservativa" riktningar som att skära ner på staten, något som sedan utmynnade med Reagan och delvis fortsatte när Cliton gjorde en högergir.
Delvis tror jag att vår brist på konservativism beror på att våra skadliga grupper är mindre än vad de är i USA. När den svarta befolkningen och muslimerna ökar i antal kommer konservativismen också öka. T.ex. för att en stor del av befolkningen (den arbetsamma) inte vill betala för en ständigt ökande del som inte arbetar (t.ex. afrikaner med 10 barn), eller som vill ha specialförmåner (muslimer), eller som i hög utsträckning förstör samhället genom kriminalitet (de svarta). I USA har dessa grupper varit stora under lång tid och konservativa har alltid försökt stävja dem, begränsa dem eller sätta dem i fängelse, medan vänstern i USA ("liberals") ständigt vill utöka staten att omfatta "alla" - vilket delvis gjort att folket i ghettona slutar anstränga sig och lever sina liv på bidrag.
I Sverige har vi haft mer av en "vi"-känsla. "Vi svenskar" hjälper "fattiga svenskar" eller "gamla svenskar", osv. Men iom massinvandringen känner man mindre och mindre att man vill hjälpa somaliska 10-barnfamiljer där pojkarna ägnar sig åt kriminalitet och verkar göra det i generation efter generation. Därför har vi nu börjat se en konservativ resning, kan man säga.
För ärligt talat: bryr vi oss huruvida somalierna i Rinkeby är fattiga eller inte? Vi tog ju hit "dom" så att "dom" skulle få ett bättre liv än i Somalia. En snyftare över en fattig somalisk familj väcker inte så många tårar som en artikel över en hårt arbetande blond tvåbarnsmor som inte har råd betala hyra.
Det är så ett multietniskt samhälle fungerar. Man bryr sig mest om sin egen grupp.
Det är inget man velat talat om i Sverige. Vi har utgått från att vi kan ta hit hela världen och leva som en stor glad familj.
Citat:
Ursprungligen postat av
obisvenkanobi
Det är Sveriges, unikt vänstervridna, media som ogillar konservativa ideer, inte befolkningen.
Man vill med klassiska propagandaknep få befolkningen att inte diskutera sinsemellan, skapa en bild/socialt tryck av att allt annat än deras åsikt är nazism/rasism.
Ett exempel är de s.k. debattprogrammen med handplockad publik där alla är vänster för att ge intrycket att detta är gemene mans åsikt.
BBC blev påkommet med detta, när det gäller svensk TV är det löjligt uppenbart.
Man drar sig inte för att dreva så hårt att folk tar livet av sig (som exempelvis teaterchefen i metoo drevet som inte ens hade gjort något)
Vänstermedia i Sverige är ju oerhört tongivande. SVT hade monopol fram till 1992 och de har fortfarande 40% marknadsandel. TV4, som är ännu mer vänster och inte ens behöver vara oberoende, har cirka 35% marknadsandel. Andra kanaler är enbart underhållning och har ingen politik öht.
Sen är i princip alla tryckta tidningar som unga läser vänster. Metro t.ex. Även kvällstidningar.
SVD är enda någorlunda högertidning, men det är inte något en normal 20-åring läser.
Citat:
Ursprungligen postat av
Merapi
Tycker kanske TS borde skilja mellan social konservatism (värdekonservatism), dvs saker som rör värderingar/ auktoritet etc. och konservatism som rör ekonomisk politik, för dessa saker komme inte alltid i samma "paket".
Enligt mig är det framförallt värdekonservatismens och dess mest förlegade idéer som folk i vår del av världen skyr som pesten. Inte den andra.
Bra poäng.
Media och politiker (dvs S) har sedan 1960-talet velat få folket att vara progressiva, feministiska, öppna och toleranta. Och sedan säger de gärna att "vi svenskar är toleranta", och därför tänker sig folk som du att "vi" skyr värdekonservatism som pesten. Ja det intrycket får man ju när "alla" som tillåts uttala sig om Pride tycker det är jättebra, medan de som inte tycker om det får sitta hemma och gnälla.
Vi har ju faktiskt inga konservativa medier. De som på 1960-talet tyckte att det var för mycket snack om feminism och fri sex hördes aldrig och därför tror vi att de kanske inte finns. På det sättet driver makthavarna och medierna (som sitter i samma båt: går på samma fester, gifter sig med varandra, osv) opinionen.
Ta flyktingdebatten. 40-60% av svenska folket har sedan 1990-talet velat att Sverige ska ta emot färre flyktingar, enligt undersökningar. Men dessa människor hörs aldrig och efterhand dör de ut. När jag var ung i början av 1990-talet visste jag inte att flyktingmoståndet var så kompakt. Det var ingen som förmedlade den informationen i skolan eller i det man såg på TV. Fortfarande idag är det likadant.
Skillnaden mellan folket åsikter och makthavarnas bild av "detta tycker svenskar" beskrevs av statsvetaren Henrik Oscarsson 2013:
Citat:
Jag ägnar stora delar av min forskning åt att försöka mäta samhällsopinioner med hjälp av vetenskapliga undersökningar. Undersökningarna visar att det i den svenska befolkningen finns mängder av exempel på hyggligt vanligt förekommande uppfattningar och ställningstaganden som idag nästan helt saknar plats i det offentliga rummet. Och sådana åsiktsyttringar eller verklighetsuppfattningar skulle, om de yttrades av någon, omedelbart leda till en störtflod av ryggmärgsreaktioner från andra opinionsbildare. Listan kan göras utomordentligt lång men låt oss ta några exempel (alla nedan är axplock från sentida SOM-undersökningar).
- Var sjunde svensk anser att det är ett bra förslag att begränsa aborträtten.
- Fyra av tio anser att Sverige bör ta emot färre flyktingar.
- Sex av tio tycker att det är ett bra förslag att stärka djurens rätt.
- Varannan svensk anser att det är ett mycket dåligt förslag att tillåta homosexuella att adoptera barn.
- En av fem tycker bra om förslaget att införa dödsstraff för mord.
- Var fjärde svensk vill öka antalet vargar i Sverige.
- Nästan var tionde svensk vill satsa mycket mindre på eller helt avstå från vindkraft.
- En av tjugo tycker det är ett bra förslag att förbjuda skolavslutningar i kyrkan.
Det är förstås viktigt att samhällsdebatten sätter tydliga gränser för vilka stolleprov som kan accepteras. Men när åsiktskorridoren blir så smal att även många av våra mer klassiska socialdemokratiska, liberala, konservativa ställningstaganden också kan kallas samhällsfarliga eller betraktas som rejäla tankevurpor, då riskerar vi att helt missa de riktigt skruvade verklighetsuppfattningarna och de sant samhällsomstörtande idéerna.
https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85siktskorridor
