Citat:
Ursprungligen postat av
Gizur
Svårt, i vart fall för nyanlända barnfamiljer. Häromdagen kom en rapport som visade på det obefintliga incitamentet att skaffa jobb för dessa. Varför ta ett städjobb om man inte tjänar något på det, eftersom försörjningsstöd och bostadsbidrag försvinner motsvarande den lön som tjänas in.
Det är incitamentssidan som behöver fixas till.
Sedan är problemet att många av de nyanlända finns på platser med hög arbetslöshet, exempelvis Sollefteå. Om jobb finns i Stockholm så kan de inte ta dem. Att flytta dit går inte, bostäder finns ej.
Arbetspendla kanske någon säger, som själv vet om folk som jobbar i Stockholm måndag-torsdag för att vara hemma sen. Jo, i teorin skulle det väl kunna göras: skaffa billig husvagn att ställa upp på camping och arbeta som städare i fyra dagar i veckan och sedan åka hem igen. Men varför, om pengarna ändå kommer in.
Problemet med att sänka bidragen och bostadsomkostnaderna till en sådan nivå att det skulle vara motiverat att ta ett jobb skulle kunna leda till rätt miserabla förhållanden. Det skulle krävas boenden i sovsalar och kanske att bidrag lämnas i form av personliga matkuponger istället för pengar. Då skulle incitament finnas för jobb, även med låg lön. Men de levnadsförhållanden som skulle krävas skulle kännas ovärdiga i välfärdssverige.
Det du beskriver är en problematik som Sverige hade på 90-talet, och aldrig ens försökte lösa. Istället fortsatte vi under 2000-talet med ett ännu större intag av människor som förvärrade problemen. Under 2010-talet dubblades intaget. Vad är det som krävs för att debattörerna ska börja diskutera grundproblemet? En samhällskollaps och "levnadsförhållanden som skulle krävas skulle kännas ovärdiga i välfärdssverige"?
