Ingen har väl missat MeToo-kampanjen? Särskilt inte i Sverige, som gått all-in, och som särskiljer sig ur ett internationellt perspektiv på denna punkt.
Vi behöver inte åka längre än till över sundet för att se kontrasten. 2016 korade ”The US News and World Report” Danmark till världens bästa land för kvinnor att bo i. I Danmark är man dock inte generellt positiva till MeToo. Alla ni som varit där vet säkert att danska kvinnor är coola, självständiga och starka. Så att de skulle protestera mot MeToo pga att de är hjärntvättade av patrikarkatet ser jag verkligen inte som troligt.
I Sverige har vi dock en ständigt ökande otrygghet i samhället. En stor andel kvinnor vågar inte ens gå ut i sitt eget bostadsområde efter mörkrets inbrott. Gängbildningar är mer norm än undantag i samtliga svenska städer. Överfalls- och gruppvåldtäkterna skenar. Efter mörkrets inbrott - särskilt i utanförskapsområdena - ser man nästan bara män stå och hänga i klungor.
Jag ser i grunden MeToo-rörelsen som dels en reaktion mot just denna nya ökade otrygghet, men även som ett sätt för råpolitiserade vänsteraktivister att visa på den ’toxiska maskuliniteten’ hos alla män. Genom att relativisera sexbrott på detta sätt, vill man visa att sexuella trakasserier är universella och att ingen kultur är värre än någon annan.
Det går inte att förneka att sexbrott förekommer överallt på jorden. Det finns dock grader i helvetet, om detta ingen tvekan. Frågeställningen rör därför MeToo-kampanjens bakomliggande motiv. Varför fokuserar man särskilt hårt på ett land som traditionellt varit ett av de mest jämställda i hela världen?
Så vad tror ni?
- Slår man mot mjuka mål (svenska män) i förhoppningen om att det faktiskt rätt hemska och absurda läget i landet ska förbättras?
- Eller är kampanjen snarare bara ännu en anti-rasistisk och kulturrelativistisk ploj, som genom att demonisera svenska män vill främja acceptansen för andra mer kvinnofientliga kulturer?
Vill gärna höra era åsikter!
Vi behöver inte åka längre än till över sundet för att se kontrasten. 2016 korade ”The US News and World Report” Danmark till världens bästa land för kvinnor att bo i. I Danmark är man dock inte generellt positiva till MeToo. Alla ni som varit där vet säkert att danska kvinnor är coola, självständiga och starka. Så att de skulle protestera mot MeToo pga att de är hjärntvättade av patrikarkatet ser jag verkligen inte som troligt.
I Sverige har vi dock en ständigt ökande otrygghet i samhället. En stor andel kvinnor vågar inte ens gå ut i sitt eget bostadsområde efter mörkrets inbrott. Gängbildningar är mer norm än undantag i samtliga svenska städer. Överfalls- och gruppvåldtäkterna skenar. Efter mörkrets inbrott - särskilt i utanförskapsområdena - ser man nästan bara män stå och hänga i klungor.
Jag ser i grunden MeToo-rörelsen som dels en reaktion mot just denna nya ökade otrygghet, men även som ett sätt för råpolitiserade vänsteraktivister att visa på den ’toxiska maskuliniteten’ hos alla män. Genom att relativisera sexbrott på detta sätt, vill man visa att sexuella trakasserier är universella och att ingen kultur är värre än någon annan.
Det går inte att förneka att sexbrott förekommer överallt på jorden. Det finns dock grader i helvetet, om detta ingen tvekan. Frågeställningen rör därför MeToo-kampanjens bakomliggande motiv. Varför fokuserar man särskilt hårt på ett land som traditionellt varit ett av de mest jämställda i hela världen?
Så vad tror ni?
- Slår man mot mjuka mål (svenska män) i förhoppningen om att det faktiskt rätt hemska och absurda läget i landet ska förbättras?
- Eller är kampanjen snarare bara ännu en anti-rasistisk och kulturrelativistisk ploj, som genom att demonisera svenska män vill främja acceptansen för andra mer kvinnofientliga kulturer?
Vill gärna höra era åsikter!
__________________
Senast redigerad av lifeinplastic 2018-04-19 kl. 10:02.
Senast redigerad av lifeinplastic 2018-04-19 kl. 10:02.