Vi börjar med att definiera begreppet stoicism:
Vad vill socialisterna? Det mesta är ideal om rättvisa och frisläppande av hat mot de rika och privilegierade. Det är ingen slump att feminister får så stort utrymme inom just den socialistiska rörelsen. Men vi måste söka oss tillbaka till Marx för att ta död på rättviseidealet:
"Vad är 'rättvis fördelning'? Försäkrar inte bourgeoisien att den nuvarande fördelningen är 'rättvis'? Och är den faktiskt inte den enda 'rättvisa' fördelningen på det nuvarande produktionssättets grundval? Regleras de ekonomiska förhållandena av rättsbegrepp eller är det inte tvärtom så att rättsförhållandena framspringer ur de ekonomiska? Har inte också de socialistiska sekteristerna de mest olika föreställningar om 'rättvis' fördelning?"
Det är mer sant att Karl Marx riktade ett teoretiskt angrepp mot kapitalismen än att sprang runt och krävde rättvisa löner eller avskaffande av patriarkatet. Var står då vänstern om de skulle vara självkritiska?
Citat:
Stoikerna ansåg att människan måste motstå de impulser som ges av drifterna i form av kärlek, lust, hat, fruktan, smärta och så vidare. Det objektivt goda ansåg man ligga i sinnestillståndet, i vishet och återhållsamhet. Apati (från grekiska απάθεια, apatheia, ungefär "ingen sinnesrörelse"), dock inte riktigt i ordets moderna betydelse, utan mer i betydelsen jämnmod, var därför i det gamla Grekland det sedliga idealet för både cyniker och stoiker.
Stoikerna tänkte sig att människan kunde frigöra sig från lidande genom apatheia eller genom sinnesfrid, det senare i betydelsen att vara objektiv eller att ha ”klart omdöme”, och upprätthållandet av jämnmod i mötet med livets upp- och nergångar.
Stoikerna tänkte sig att människan kunde frigöra sig från lidande genom apatheia eller genom sinnesfrid, det senare i betydelsen att vara objektiv eller att ha ”klart omdöme”, och upprätthållandet av jämnmod i mötet med livets upp- och nergångar.
Vad vill socialisterna? Det mesta är ideal om rättvisa och frisläppande av hat mot de rika och privilegierade. Det är ingen slump att feminister får så stort utrymme inom just den socialistiska rörelsen. Men vi måste söka oss tillbaka till Marx för att ta död på rättviseidealet:
"Vad är 'rättvis fördelning'? Försäkrar inte bourgeoisien att den nuvarande fördelningen är 'rättvis'? Och är den faktiskt inte den enda 'rättvisa' fördelningen på det nuvarande produktionssättets grundval? Regleras de ekonomiska förhållandena av rättsbegrepp eller är det inte tvärtom så att rättsförhållandena framspringer ur de ekonomiska? Har inte också de socialistiska sekteristerna de mest olika föreställningar om 'rättvis' fördelning?"
Det är mer sant att Karl Marx riktade ett teoretiskt angrepp mot kapitalismen än att sprang runt och krävde rättvisa löner eller avskaffande av patriarkatet. Var står då vänstern om de skulle vara självkritiska?