Finns det språk där man inte använder ordet "Jag"?

I vilka språk i sånt fall?
Vad säger man istället?

Vore intressant att veta.

I en del språk bygger man väl in jag/du/vi och liknande i verbet/aktiviteten? Är det något sådant du menar?

I latinet använde man inte personliga pronomen ihop med verb. Det var ändelsen på verbet som talade om vem som gjorde något. Till exempel amo - jag älskar, amas - du älskar, amat - han älskar, amamus - vi älskar. Jag har för mig att dagens portugisiska fortfarande använder det systemet.

Även i älvdalskan i Sverige kan man slopa personliga pronomina eftersom man har olika ändelser på verben.

Det är ju som i spanskan men "Jag" finns ju också som "Yo".
Ex:
1. Yo amo mi madre.
2. Amo mi madre. (Betyder samma sak men den första betonar extra mycket Jaget)

el.
Tu y yo. Du och jag.

Nej jag tänkte ifall det finns språk där man istället för "Jag" säger något annat
som t.ex sitt namn eller något som motsvarar "Vi" eller liknande.
Jag kan tänka mig att det finns men vet inte riktigt så därför jag frågar.
I vissa ursprungsfolk-stammar kanske?

Talar portugisiska och kan bekräfta.

För att vara mer exakt så bakas personen in verbet och blir frivilligt att använda kan man säga.

Eu jogo = jag spelar
Jogo = jag spelar
Você joga = du spelar
Joga = du spelar.

Genom att studera verbet i fråga kan du även se vem det är som utför verbet.

Ja, spansk är bra exempel.
'Espero eres bien'
= Jag hoppas att du mår fint.

'Estuvimo cenando con mis papas'
= Jag åt middag med mina föräldrar.
Osv.

Även du + verb i samma ord, finns.
'Haces me reir mucho'
= Du gör så att jag skrattar mycket.

Edit;
Blir ju eg 'Du får mig att skratta mycket/ofta', inte ordagrant 'Du gör'.. ja du förstår hur jag menar.

Också vi/ni/etc etc .

'Vi'?
Jo, ta samma mening jag skrev men;
'Estuvimos cenando con mis papas'
= Vi åt middag tillsammans med mina föräldrar.

Wierzbicka med kollegor har sammanställt listor över ord/begrepp som finns i alla språk. Dessa kallas "semantic primes" på engelska.

https://en.wikipedia.org/wiki/Natura...c_metalanguage

Jag har inte studerat natural semantic metalanguage noggrant, men engelska Wikipedia ger följande beskrivning:


Detta, tillsammans med det faktum att "jag" är ett av de semantiska primitiverna antyder att alla kända språk har ordet "jag".

Däremot finns det, som flera andra noterat, gott om språk som inte har subjektstvång.

Preteritum + gerundium låter extremt konstigt på spanska.

Vi åt middag med med mina föräldrar = Cenamos con mis papas (padres).

Vi åt middag med mina föräldrar när polisen kom = Estábamos cenando con mis padres cuando llegó la policía.

Det finns förmodligen ord för jag, du och tredje person i alla språk eftersom det ur ett semantiskt perspektiv blir nödvändigt att göra distinktionen. Däremot spelar de olika stor roll i olika språk.

I japanska är de exempelvis inte pronomen utan normala substantiv. De kan inte ges genitiv- eller objektsböjningar. De bara är, och inte nog med det, de används väldigt lite. Flitigast användare är utlänningar som håller på att lära sig språket, de fungerar som en grammatisk krycka för dem tills dess de klarar av att stå på egna ben.

En annan särart är att första och andra person singularis istället har en uppsjö av olika termer kopplade till artighet och kön.

Några exempel:

Watashi skrivs 私 och är den mest neutrala formen.

Watakushi skrivs också 私 och är en mer formaliserad variant på den neutrala formen.

Onore skrivs 己 och är en gammalmodig och därmed extremt formaliserad variant.

Washi skrivs わし alltså audiografiskt och är i realiteten en kortform av Watashi men avgränsad till äldre män.

Atashi skrivs också audiografiskt, あたし och är kvinnors motsvarighet till Washi.

Ore skrivs 俺 och används traditionellt av män, men yngre kvinnor som motsätter sig könsmaktsfördelningen har börjat anamma ordet.

Mizukara skrivs 自ら och skall närmast betraktas som litterärt.

Jag har här enbart skrapat på ytan. Som kanske märks har betydelsen av ordet "jag" helt andra konnotationer på japanska än på de västerländska. Just därför behöver de sällan ingå i en mening, kontexten klargör vem som åsyftas. De plockas således huvudsakligen fram när de skall fylla en emotionell funktion i satsen.

Vietnamesiskan har inte ord för jag eller mej eller min

It isn't because the Vietnamese are not passionate. Rather, there is no word for "I" or "you" in colloquial Vietnamese.

People address each other according to their relative ages: "anh" for older brother, "chi" for older sister, "em" for younger sibling and so on. This is why Vietnamese quickly ask strangers how old they are so that they can use the appropriate pronoun and treat them with the correct amount of respect.

So a typical declaration of love might be: "Older brother loves younger sister."
Different cultures understand privacy in different ways. In societies in which large numbers of people typically live in close proximity to each other, often in very small spaces, very little truly is understood or expected to be private. There are entire languages without words for “I” or “me” or “mine.”