Ni som var med då - hur reagerade ni på mordet på John Lennon?

Händelsen påverkade inte mig. Alls. Men en bekant som gjorde lumpen då blev vapenvägrare av detta.

Dvs. han hade redan ryckt in och börjat tjänstgöra. Men efter mordet på Lennon blev han pacifist. Så han avbröt tjänsten och fick göra typ vapenfri tjänst efter detta.

Jag stod i duschen och blev uppringd av en granne som undrade om jag hört nyheten. Trodde morgonvresigt att hon skämtade men fick det bekräftat på radion. Mina skolkamrater brydde sig inte särskilt så på eftermiddagen åkte jag in till skivaffärerna i stan för att på något sätt få dela känslorna. Minns att folk pratade om det på tåget och att det dominerade kvällsnyheterna, tror att Rapport inleddes med en snutt från All you need is love.

Lite längre fram i tiden så minns jag att jag beklagade all kommersiell spekulation i minnessaker som genast kom ut i butikerna kring Gamla Brogatan, rockknappar, T-shirts med bild och årtal, minnestidningar och böcker, hyllningslåtar. Samtidigt som man ändå inte kunde låta bli att köpa dem. Särskilt gräsligt exempel: https://www.youtube.com/watch?v=pksAW_PXA2U

Pappa har sagt han matade mig, när han fick höra nyheten. Jag var inte ens ett halvår gammal...

Nyheten kom som en chock. Det var en arbetskamrat som berättade nyheten och jag kunde knappt tro det. Sedan hörde jag det själv på nyheterna.

Jag som gick i lågstadiet då kommer ihåg att fröken berättade och var ledsen. Det här hände ju i december, och på den tiden så brukade man på morgonen vid juletid tända ett ljus på varje skolbänk och läraren läsa någon kristen religiös historia, veckorna före julafton.

När jag tänker på det nu i efterhand så känns det ganska mossigt och närmast 1800-tals-aktigt. Men jag har dock enbart fina minnen av det!

Det gick mitt unga jag helt obehindrat förbi.

Jag är osäker på om jag ens skulle kunna relatera Beatles och John på den tiden.

Men egentligen, varför bry sig om död när det finnas liv?

Mitt s.k. gäng (som var i ålder innan tonåren) hade nån slags uppesitarkväll (tror att det var fredagkväll..?) men den tv-serie (amerikansk!) som vi hade laddat för och inväntätade blev uppskjuten p.g.a. mordet. Det var i huvudak vår föräldrageneration som visste vem John Lennon var så vi eller åtminstone jag upplevde det mest som ett försenande moment i tv-tablån tyvärr, inte mer än så. Föräldrarna lyssnade mest på jazz och gospel så Lennon sågs inte som någon stor figur i bland oss i den yngre skaran.

Sen i efterhand har jag gillat en del av Beatles-medlemmarnas musik men tycker inte direkt att Lennon är mer genial än övriga tyvärr.