Jag vill att världen ska förstöras, jag vill inte bidra till att förbättra den

Jag vill diskutera det här ur ett filosofiskt perspektiv. Mitt perspektiv utifrån filosofisk argumentation.

Jag vill att världen förstörs. Jag blir glad av översvämningar och klimatförändringar. Naturkatastrofer glädjer mig. Giftig miljö och koldioxidutsläpp gör mig glad. Jag är nöjd över att östersjön är förgiftad och hoppas på att plaster fortsätter att smutsa ner havet. Jag hoppas att det bara blir värre och värre och att allt vi producerar bara byggs på hela tiden med jorden som soptipp. Jag hoppas att antibiotika slutar fungera snart. Industrialismen är här för att stanna och människor kommer fortsätta att vara korrupta och förstörande.

Jag önskar det för att jag är ond och för att jag hatar mänskligheten och allt liv på jorden. Jag hatar universum och dess orättvisa existens. Jag är också ganska självisk.

Det enda som biter på mig är filosofiska argument. Använd filosofi för att övertala mig om motsatsen. Jag skulle vilja se hur det skulle se ut. Jag har försökt att leka djävulens advokat med mig själv men det är djävulen som vinner argumentationen och bara gör mig mer ond.

jag skulle inte kalla dig för ond, det var ju en filosof som sa att ”krig renar”

Du är inte ond på riktigt, jag tippar mer på att du tycker att det är coolt att ”vara ond” fast du aldrig varit i närheten av riktig ondska.. Det är många som är fascinerade av naturkatastrofer osv men skulle internet gå ner så skulle du nog börja grina

Jag placerar dig i en eldstrid. Du och dina vänner blir beskjutna från två håll.
Din vän tar en kula i pannan och blodet sprutar over dig. Dina vänner i den andra gropen skriker, go back go back back back.
Du har ett mag kvar och då landar en granat och du forlorar din horsel. Eld, det brinner du skriker.
Det gor ont.

Livet/världen/universum kan ju inte förstöras. Så att medvetet sikta på att tillståndet ska bli ännu sämre kommer du aldrig finna någon tillfredställelse i, ja om du inte är en äkta sadist då.

TS är en misantrop deluxe

TS har rätt!

Mänskligheten är ett virus.

Naturen är dock ytterst vacker men brutal, djuren är oskyldiga! Mänskligheten not so much.

Ur ett metafysiskt perspektiv så är konstruktivitet alltid bättre än destruktivitet. Det är bara för att glädje är en mer tillfredställande känsla än ilska eller ledsenhet.

Det finns dock destruktivitet son tillfälligt kan skänka glädje. Ur ett större perspektiv är dock lite destruktivitet en del av förnyelse och inte helt fel.

Men om man är egoist så bör man vara god eftersom det skänker mer glädje.

Där har vi något jag kan köpa. Empati för de som lider. Men jag tror att alla djur och människor är onda också. Att föda nya människor är ont.

Universum kommer alltid att finnas och det är åt helvete. Det finns inget jag kan göra för att förändra någonting och jag har verkligen inte universum på min sida.


https://www.youtube.com/watch?v=W4oEM0W6mhM Naturen är ond. Mänskligheten är naturen.
https://www.youtube.com/watch?v=2ouF2lKUp3g

I stunder där helvetet råder finner man ett konstigt lugn. en overklig känsla och allt stannar av liksom i slowmotion. Jag har varit nära doden tre gånger. Haft smärtor som inte många haft.
I detta vaccum finner man svar.

När man panikartat får se en röntgenbild av att man i nuvarande stund har en bandmask som äter upp ens centrala nervsystem och är anledningen till att man får seizurer? Tror inte man är så lugn när man 30-60 pirajor som äter en levande eller har en hackspett som hackar upp ett hål i skallbenet på en och äter ens hjärna medan man lever.

Det finns inga andra svar än att naturen är en skithög och inte vet vad den håller på med.

Nu kommer du att pissa på mig när jag säger att det finns olika grader i helvetet.
Helvete jag älskar naturen men inte alla varelser som kladdar ner den.
Välj bort djur och människan så finns det en underbar natur.
Va fan jiddrar jag om. Bara att jag kan finna ett lugn ensam på ett fjäll.
Vill vara naken och lägga mig i snon