Axelmaktsseger: Tankar om ett kontrafaktiskt andra världskrig

"Stor"-Finland skulle ju vara omringat av och fullständigt beroende av Stortyskland på alla sätt så om de begärde att gränsen skulle täppas till eller folk skickas tillbaka hade finnarna fått lyda. Dito för Sverige vid tysk seger.

En relaterad fråga är hur man hade behandlat slaverna. Redan under kriget började man ångra massmordet på ryska krigsfångar när man kom på att de behövdes som arbetskraft, och till och med nazikoryféer som Hans Frank insåg så småningom att den brutala politiken mot polackerna kostade mer än den smakade.

Idén om germanska bondekolonisatörer i öst var ekonomiskt imbecill. De försök som gjordes i Polen under kriget slutade med episka fiaskon där en stor del av kolonisatörerna visade sig vara bidragsentrepenörer, och säkerhetsläget gjorde resten. Resultatet blev fallande matproduktion som bidrog till svälten.

Jag har inte läst allt nu men om vi utgår från vad som skedde 1940 så föjande.

Hösten vintern 1940/41 så sker medling och ett vapenstillestånd sluts mellan Tyskland/Italien och övriga länder, Norge, Danmark, Belgien, Nederländerna, Luxenburg, Frankrike och Förenade Kungariket. Italien får lämna Frankrike och UK får överhet över vissa delar av Franska Nordafrika, Atlanthamnarna främst då. Frankrike blir tvingad att ställa upp med trupp och pengar till Tyskland när så Tyskland behöver det. Dessutom skall franska flottan hålla en linje fri från brittiska flottan. UK får en smal korridor i Medelhavet och max antal fartyg under brittisk flagg i vissa delar av Medelhavet och Atlanten.

Sedan våren 1942 då kommer angreppet med stort A österut.

Ok, ja det verkar ju vettigt. Men jag antar att en viss underjordisk verksamhet skulle ske ändå, och bli en kontrovers.
Till min saga tänkte jag en liten twist på det, som kanske är något mer hållbar, nämligen en återgång till livegenskapen, med förutom germaner även en hel del ariserade slaver som den nya adeln, och (ryska) SS som ett slags arvtagare till Opritjninan.

Känns tillspetsat men inte alls otroligt. Någon typ av samarbetsregim eller partner hade behövts i längden. Att hålla ockupationen och repressionen på samma nivå under kriget hade helt enkelt inte funkat vare sig ekonomiskt eller politiskt.

Du kanske skulle kika på de kaisertyska planerna för östimperiet, som delvis sattes i verket efter Brest-Litovsk. Fullt möjligt att de hade dammats av.

Skriv Moramannen! Du är uppenbarligen en utmärkt stilist - så skriv! Skit i om du inte läst de andra kontrafaktiska WW2/post-WW2 fiction prylarna - kan bara vara en fördel!

(undertecknad har planerat en McCartney-biografi i ett kvarts sekel och inte ett skit har blivit gjort! Mkt pga egen dålig självdisciplin SAMT att jag just plöjt andras Macca- och Beatles-verk - och där talar vi volymer... SKRIV!!!)

Tror - som redan berörts i tråden - att huvudspåret måste vara (om axelseger öht skall vara möjlig) en spricka mellan de allierade, det Hitler själv kallade "die internationale verschwörung von kapitalismus, plutokratie und bolschewismus" Med reservation för grammatik och stavning - did French at school! )

Tack för de vänliga orden! Ska försöka komma igång efter semestern (har ca 10 dagar kvar, orkar/vill inte räkna exakt just nu), och sen är det ju hela köret med handling och karaktärer även om bakgrunden är klar (det enda jag vet bestämt just nu är att rikskommissarien i Moskva lär spela en rätt stor roll)...

Lite funderingar kring Japan har jag kvar. Ska de också anfalla Sovjet, eller "bara" låsa fast ryska styrkor, kanske genom fortsatta strider i Mongoliet, ubåtskrig och belägring/blockad av Vladivostok? Och hur pass imperialistiska ska de vara efter att Sovjet besegrats? Starta ett Vietnamkrig kanske? Det rådde som jag fattat det delade meningar om strategin bland de japanska ledarna i vår tidslinje också, så med ändrade förutsättningar känns det som att det kan bli nästan hursomhelst.

Någon typ av "östfront" krävs nog för att Axeln ska nå Moskva. Hitler var en idiot som inte på något sätt säkerställde detta. Men Axeln förde ju eg två separata krig, inget samarbete kring utveckling av krigsmateriel, ingen strategisk koordination, etc.

Ett uppslag! Tror som sagt de allierade måste splittras på något sätt. Det fanns ingenting i t ex Anti-Komintern-pakten som förband Hitler till en idiotisk krigsförklaring. Tänk om Hitler i st hade fördömt Pearl Harbor? Och talat i termer av "detta fega bestialiska dåd...", "det amerikanska folket har vårt djupa deltagande i denna stund av nationell sorg..." o dyl. FDR var sedan länge förvisso inställd på krig mot hela Axeln och "Germany first" - så han måste nog "skrivas bort"... lönnmördas och en isolationist vinner valet? Detta scenario utesluter självfallet en sovjetisk östfront.

Ja, det är det jag lutar åt, och jag skulle nog dra det så långt att Japan inte ens drabbas av ett oljeembargo (kanske andra sanktioner) och därför inte ser sig tvunget på samma sätt att gå emot USA, därav inget Pearl Harbor. De två bästa alternativen som jag ser det är 1) att Japan sitter ner i båten och ägnar sig åt Kina (och likviderar Sorge i tid), eller 2) koordinerar ett angrepp med Tyskland mot världskommunismen, kanske främst mot det i praktiken sovjetiska Mongoliet landmässigt, och säkrar havet i Fjärran östern med den kejserliga flottan. Problemet är att i verkligheten så var både japanerna och tyskarna extremt ovilliga att samarbeta både med planering och teknik, men det kanske jag helt enkelt bara ska strunta i för storyns skull?

(min fetning) För trovärdighetens skull: tycker jag absolut inte! MEN du behöver ju inte s a s skriva det på näsan på läsaren. Räcker med att i storyn plocka in en japansk ingenjör som tomhänt och förnedrad återvänder hem från Kruppverken, typ..?!!

Det låter inte så dumt! Sen är det kanske ändå inte helt otroligt med ett visst utbyte axelmakterna emellan, med tanke på att ubåtarna med Wunderwaffenritningar skulle fara säkrare i scenariot jag skissar på, utan RAF kanske t.o.m. andra färdsätt kan övervägas?

ELLER! Inled den kontrafaktiska fiktionen lite tidigare! Förpassa den krigshetsande fyllbulten Churchill till den plats i världshistoriens papperskorg där han eg borde höra hemma. Mosley vid spakarna i UK så klart alldeles för far-fetched. Men en Labourregering? Eller Charmberlain sitter kvar, går inte med på garantin till Polen. Han verkade dessutom ha hyfsad personkemi m Hitler, den sistnämnde gör inget - vilket han aldrig avsåg! - för att hota det brittiska imperiet. En slags UK-Tysk om inte allians så ivf ett verständigung. Japansk-amerikansk kraftmätning i Asien utan varken tysk el brittisk inblandning. Passivt UK-stöd för Barbarossa. FDR-stöd till Stalin därmed uteslutet.

Bara ett uppslag! Inte helt galet (tror jag! ) dessutom.

Absolut, här har jag lite inspiration.