Hur är ni med ADD som person?

Ja det spelar ju ingen roll vad vi kallar det. Bara vi är överens om att det finns olika typer av ADHD med olika symptom så är jag nöjd.

Att allt är adhd

Edit: Det var inget, hittade nu

ADD är för mig som att leva med en hjärna som aldrig blir vuxen/mogen? Kan ha en del med akoholvana och andra substanser.

Sedan jag varit ett barn har jag alltid haft något förbannat svårt att hålla en diskussion med en person om där finns finns en teve apparat påslagen eller en radio, något som på något sätt att (lura mig att försöka fokusera på detta ljud eller ljus istället. Kan stå och få utförliga och korrekta arbetsuppgifter på vad jag ska göra den dagen och min motfråga på eventuell fråga skulle vara "aah, har du ny keps?"....eller ett löjligt skämt, varför detta skulle dras där och då har jag ingen bra beskrivning på.

"Medicinering: något som gjordes för att få klarare tankar och ner motivation, modafinil runkade gudomligt på mig!!! Blev väl den personen jag vill vara, fick saker och ting gjort,klartänkt, bättre syn säker 30 mer i IQ.

Metylfenidatatet då..? Rent och skärt helvete.... Förstör psyke och kropp.... Man inbillar sig på något skjukt sätt att det är något som gör det till det bättre....att.....typ 2ggr av 30. Annars friterar det din hjärna och förstör blodtrycket. OK, det är OK att ta om inget annat finns på en helg med lite alkohol, då kan den fulla potentialen släppas fram.
Metylfenidatat kan ibland hjälpa och antagligen hjälpa André personer än just mig.


Efter medicinsk behandling inbillar jag mig att utan metylfenidatat är det kört....asså....HELT kört med vad som helst, noll motivation med något..

Vad kan man göra? I mitt tycke lära sig leva med det, kan vara besked medicinsk behandling men akta er noga för metylfenidatat! Försök med något annsn substans

Sen är det ju det att folk med add eller adhd har starkare känslor gällande händelser och skeenden i livet.
Något som en del tycker är avikanda...?? Ok..


Jag själv kan emellertid känna mig något mindre eller mindrevärld, för att man har denna diagnos, att man skulle vara ointelligen Elle liknande men det är ren osanning, de flesta personer med bokstavskombinationer är väldigt framgångsfulla och duktiga på det dom gör.



Sedan är det väl självbestraffning och självskadebeteendet som är omöjligt att råda bot. Att se sig själv ren från allt, stilig och säg hålla ett riktigt bra föredra, för att timmar eller dagar senare göra sitt alltför att rasera det man själv byggt upp och göra sitt yttersta för att förstora.....för sig själv!?!?!... Derome något är väl en sorg...

Har funkat för mig 4 år utan att någon vet... De tror väl att jag är enfemfemma iallafall heheh

Om jag är intresserad kan jag fokusera hur länge som helst, även utan medicin. Men jag blir lättare störd av bakgrundsljud och påverkas även mer än andra tror jag av jobbiga situationer utanför tex studier. Har jag en sån situation har jag svårt att studera alls.

Jag är annars en drömmare, introvert, lite blyg med nya människor, har temperament, lite impulsiv (inte på ett adhd-sätt riktigt, mer "ska vi flytta till Australien imorgon?" Och så gör jag det utan ångest eller liknande.)

Jag blir uttråkad om jag inte är väldigt intresserad. Och till sist mår jag så dåligt att jag blir deppig, tex på vissa typer av jobb. Behöver att lite ovanliga saker händer ibland.

Har behov av ensamhet och tystnad, mycket mer än andra jag känner.

Beror på lite.
Med mediciner eller utan.

Utan mediciner blir jag extremt dålig på att ta tag i saker. Jag skjuter upp nästan allt hela tiden vilket innebär att jag får väldigt lite gjort.
Skjuter upp och sen glömmer jag av det, kanske kommer på det i framtiden men då skjuter jag upp det igen och sen glömmer av igen. Så kan det hålla på ett tag.
En sån enkel sak som att betala räkningar i tid har jag väldigt svårt med eller höra av mig till vänner.

Jag har väldigt svårt med press under sociala situationer. Då är det lätt hänt att jag blir galen och spårar ur.
Mycket skam har man fått känna genom åren.

Jag har extremt lätt för att köra alldeles för fort med bilen.

Jag har stort behov att i allt jag gör se resultat direkt. Jag har svårt att tänka långsiktigt och sätta upp långa mål. Utan alltid små korta mål med snabba resultat.

Jag är extremt beroende att tydliga klara rutiner som måste skötas till punkt och pricka. Så fort jag kommer utanför dessa rutiner så är det nästan omöjligt att komma tillbaka.
Ex så är min lägenhet super pedantisk städad eller så är den ett bombnedslag. Något mellanting existerar inte. Helt omöjligt.

Relationer har jag väldigt svårt med. Jag får alldeles för lätt utbrott och personer utan adhd har svårt att förstå hur jag fungerar. Att vara ihop med någon annan som har adhd funkar inte heller. Då blir det världskrig.

När folk pratar till mig så kan jag verka väldigt korkad som inte förstår nånting.
Skämt kan ta 10 sekunder för mig att fatta.
Eller instruktioner osv, det tar tid innan jag förstår. Det är som jag alltid är lite i efterkälken.
Men det är inte så konstigt heller då jag sitter och tänker på 300 andra saker samtidigt.
Jag är inte korkad men uppfattas som korkad.
Jag kan inte rikta min fokus på det jag vill och det förstår inte många.

Ni som inte har adhd kan ju själva testa att samtidigt som ni för en dialog med någon samtidigt ha en dialog med dig själv i huvudet.
Det är inte så himla enkelt och så är min vardag.
För mig så flyter dialogen i skallen klart medans den andra dialogen liksom tonas ner.
Jag hör inte alltid allt som sägs och uppfattar ibland bara några ord. Så får hela tiden chansa på vad folk säger utav dom orden som jag har snappat upp.
Eller så nickar jag bara och ser dum ut.
Alternativet är att hela tiden säga "va" "vad sa du" "ta om det igen, jag hörde inte vad du sa.
Det är pinsamt att hålla på så sen blir omgivningen lätt irriterad på det.

Adhd är ingen superkraft.
Det finns inga som helst fördelar med adhd.
Det som har adhd har problem med precis allt dom stöter på, just pga sin adhd.
Adhd är piss att leva med.

En annan sak är också att mitt arbetsminne är sjukligt dåligt, vilket i praktiken innebär när jag jobbar med något så har jag problem att ta en sak i sänder utan jag håller på med allting samtidigt vilket resulterar att allt blir huller om buller.
Jag påbörjar massvis med saker men har stora problem att slutföra dom.

Det kan också vara så att jag helt och håller glömmer av vad jag håller på med ex att jag ska hämta en grej men från ingenstans helt glömmer av vad jag håller på med. Hjärnan blir helt tom.


Med centralstimulerande så har jag fortfarande kvar alla dessa symtom, men dom tonas ner.
Centralstimulerande gör också att jag inte längre har så stora problem att vara med i en dialog eftersom jag lyssnar bättre men även kan förklara vad jag vill ha sagt och hålla en röd tråd utan att börja tänka på annat.
Detta gör att min självkänsla blir mycket bättre och jag är helt plötsligt bekväm i mig själv.
Dom säger att centralstimulanterna hämmar effekt, men eftersom cs öppnar upp nya dörrar för mig så gör det även att jag känner mer.
Jag blir glad av det.
Utan cs så är det mycket värre, det är knappt så jag klarar av att öppna upp mig.

Något som är extremt störande är att jag hela tiden glömmer vart jag lägger saker och ting.
Många timmar spenderas av att bara leta sånt som jag förlägger.
Därför är det så himla viktigt att ha struktur i sin vardag. Saker och ting ska ha sina egna platser och aldrig ligga någon annanstans.
Det blir kaos annars.

Många som inte själva har adhd kan tycka att dessa symtom inte är en Big deal och kan minsann uppleva samma sak.
För dom är det ingen big deal men för oss är det en super big deal. Vi gör det nämligen på en sjuklig nivå.
Det här förpestar hela vardagen och hela ens liv. Jag som fick min diagnos i 30 års ålder upplever att jag har missat hela min uppväxt genom att bara lallat runt, då jag inte klara av något annat. Äntligen kan jag börja studera på den nivån jag vill äntligen kan jag göra högskolan. Äntligen kan jag känna mig normal och må bra i mig själv. Jag har missat allt då min adhd har förtryckt mig. Det är som att sitta i fångenskap.
Man mår piss!

Adhd ska tas på allvar och jag är jävligt trött och förbannad på att samhället bagatelliserar adhd.

Det uppskattas att det finns dubbelt så många människor som har adhd som inte kommer få sin adhd diagnos nånsin.
Folk måste börja inse att detta faktiskt är ett samhälls problem.
Det är allvarligt.

Wow, du beskrev mig just i detalj.

å fan måste få iq mättare att bottna då under medecinering .

vi var hyper hela klassen tävla med att skriva ut mattetalen först , i små skolan


det där var när jag lämnade undrersökningen har inge föräldrar som "känner" mig . funderar på privat läkare när jag kommer utomlands