Kan det bevisas att universum inte är digitalt?

Det lär inte räcka med 3d pixlar.
Det behövs fler dimensioner för att något skall existera ex tid, mer specifikt exakt tid.

En "voxel" måste befinna sig på en specifik plats på en specifik tidpunkt och för att existera i samma dimension som betraktaren måste båda befinna sig på platsen exakt samtidigt.

Kolla upp det dubble slit experiment. När man inte mäter eller på annat sätt observerar partiklarna så beter dom sig som vågor, alltså inte fast materia, man har tom testat med mycket små stenar och när man mäter eller observerar så beter det sig som massa så som vi förväntar oss men när det inte observeras så är det inte någon fast materia.

Double slit experiment förklarar inte existensen av ett universum som ännu inte fått liv (observatörer). Det förklarar inte att universum kommer till existens så fort det observeras.

När du förklarar existensen av BigBang utan någon existens av en samtida observatör så byter jag säkert uppfattning. Inte innan dess.

Double slit experiment förklarar ingenting i den här frågeställningen.

Problemet Minsky syftade på var hur man skall förklara medvetandet, om hjärnaktiviteten är något som kan optimeras bort av simulatorn. I princip räcker det att simulera vad som kommer ut ur munnen när vi talar, då det som pågår inuti våra simulerade huvuden ändå inte har något direkt påverkan på programmets synliga slutresultat.

Men det är väl inte nödvändigtvis så ...

För, om du nu lever i en simulerad värd, så är det ju trots allt inte Du som utför något av det som kräver direkt vetskap om "tid" eller "gravitation" osv.
Det räcker ju med att du kan läsa om det.
Du kommer ju att lita på det du läser om, eller ser på TV om.

"Tiden" för dig, det är inget annat än det som din klocka visar dig.


Så även med den historiska tiden, det som varit.
Du VET ju faktiskt inte ett skvatt om hur det var. Du har hämtat din kunskap från böcker.
Böcker har förklarat för dig att "30-åriga kriget" har funnits. Och du utgår från att det är dagens sanning.
Du läser i böcker att människor vandrat på månen. Men du var inte där.
Du läser om att vikingar plundrade på britternas kuster. Men du var inte där.


Dvs en simulerad värld hade förmodligen upplevts som precis lika verklig och trovärdig som dina drömmar gör för dig varje natt när du drömmer.
Ändå är det bara du själv som har de drömmarna. De drömmarna kanske inkluderar vetenskapligt mumbojumbo, men det gör det inte mindre trovärdigt för dig i drömmarna.

Hittade ett par populärvetenskapliga artiklar som påstår att nu är det bevisat att vi inte lever i en simulering:

Scientists have discovered that it’s impossible to model the physics of our universe on even the biggest computer.

What that means is that we’re probably not living in a computer simulation.

https://www.pbs.org/wgbh/nova/articl...ocial%3DFBPAGE

Sorry, Elon. Physicists Say We Definitely Aren’t Living in a Computer Simulation.

There's just not enough electrons out there to model our universe in a computer program.

https://futurism.com/sorry-elon-phys...er-simulation/

Väsentligen bygger de på forskningsresultat som visar det omöjliga (eller iaf svåra och extremt beräkningskrävande) i att simulera kvantfysik med en klassisk (inte kvant) dator.

Dock verkar forskarna själva inte riktigt vara med på den tolkningen av deras arbete:

Both Ringel and Kovrizhin have since come out to say they were surprised by the headlines generated by their study on simulation theory because, as Ringel told New Scientist, whether or not we live in a computer simulation is not even a scientific question.

https://futurism.com/fact-asking-whe...ific-question/

Nej, man kan inte bevisa att det inte finns någon möjlighet öht för att universum är simulerat. Men naturligtvis KAN vi testa och ev falsifiera alla vetenskapliga teorier som ger falsifierbara påståenden -- inklusive teorier om att universum skulle vara simulerat, OM dessa ger falsifierbara påståenden (f ö ett krav på vetenskapliga teorier). JAG kan nog iaf tänka mig att just Ringels och Kovrizhins arbete, eller iaf något liknande, just skulle kunna falsifiera vissa simuleringsteorier.

Här är själva forskningsartikeln som ju faktiskt inte nämner något alls om simulerade Universa. Hela sammanfattningen (dvs Abstract) i spoilern:

http://advances.sciencemag.org/conte.../e1701758.full

Ha, det finns alltså inte tillräckligt med elektroner i den ”datasimulerade världen/universumet” för att den ”datasimulerande datorn” ska få tillgång till tillräckligt många elektroner för att kunna genomföra datasimuleringen av våran värld/universum och dess många elektroner, he he.

Vad synd, men det finns en lösning på problemet, och det är om den datasimulerande datorn börjar simulera många fler elektroner i den datasimulerade världen, så att det räcker till själva datorn också som står för datasimuleringen.


Först var jag inne på att den datasimulerande datorn istället kunde simulera en betydligt mindre värld med mindre elektroner i, då hade det inte gått åt lika mycket datakraft vid simuleringen. MEN eftersom den nya ”mindre” simulerade världen då hade innehållit ännu mindre elektroner så hade ju huvudproblemet bestått.

Faktum är att det inte hade hjälpt ens ifall våran värld bara hade innehållit en endaste elektron att simulera, för den simulerande datorn kräver alltid fler elektroner för sin funktion än den kan simulera…

Att inte en klassisk dator kan simulera ett kvantmekaniskt universum har ju varit känt i åratal. Redan 1985 publicerade David Deutsch konceptet av en kvantturingmaskin som visade att en klassisk dator inte kunde simulera en kvantdator. Då kan den ju inte heller simulera ett helt universum vars fysik tillåter kvantdatorer. Men motbevis har ju aldrig hindrat sensationsmakare och imbecilla från att tro på tomtar och troll.

Leker vi med tanken att vi faktiskt är simulerade så vet vi dock ingenting om vad det primära universumet har för egenskaper och beräkningskapacitet. Det skulle mycket väl kunna ha mer generösa naturlagar än vi har och då finns ju knappast några teoretiska hinder för att simulera ett enklare universum som vårt.

När vi utför beräkningar på en klassisk dator så utförs instruktionerna seriellt och kan därför beskrivas som ett eller flera linjära flöden. Antalet flöden är konstant till antalet och bestäms av antal kärnor som datorn har. Datorns logiska universum är därför tvådimensionellt, med instruktionsuppsättningen längs ena axeln och tid längs den andra. I detta tvådimensionella universum kan vi simulera fyrdimensionella universum (tre rumsaxlar och en tidsaxel), med dataspel som vardagligt exempel. Men hur många transistorer som får plats när man skall bygga datorn beror ju naturligtvis på hur det fysiska universum som huserar datorn ser ut. Har det fler dimensioner så får det plats fler transistorer än om det har färre dimensioner. Och varför skall den primära rumtiden vara just fyrdimensionell bara för att den simulerade rumtiden är det? För att simulera kvantmekanik så krävs vidare att den primära tiden tillåter förgreningar, men det finns väl inga principiella hinder mot det heller?

Eftersom vi inte vet så är det meningslöst att ens spekulera. Men jag tror mer på att jag är en Boltzmannhjärna, för det leder åtminstone inte till oändlig regress, där vi simuleras av några som också torde vara simulerade av samma skäl som vi är det.

En annan möjlighet är att de som simulerar fuskar och utför approximativa beräkningar. Higgsbosonen kanske bara finns i CERN därför att det bara är just i LHC det är nödvändigt att utföra beräkningarna med sådan precision att man explicit tar med den.

Eller så simulerar de bara forskningsrapporten som beskriver experimentet där bosonen hittades. Förmodligen skiter de i dig också eftersom det räcker att simulera ditt tangentbord för att jag skall kunna läsa dina inlägg. Och så skiter de i mig också eftersom det räcker att simulera en Boltzmannhjärna som tror att den är jag och har upplevt allt det där som aldrig hände.

Simuleringsteorier löser i vart fall inte de existentiella frågorna.

För mig är det samma sak som att säga vi lever i guds skapelse som att säga vi lever i en simulator.

Du nämner
Hur lyder dom?

Jag vet inte hur universum fungerar. Jag vet inte heller hur en dator fungerar. Så det måste vara samma sak.