kan man säga att något har funnits i evighet?

blir lite semantiskt/ontologiskt kanske,
men borde man inte säga finns i evighet?

Uttrycket refererar till förfluten tid. »Evighet« är naturligtvis en överdrift som egentligen ska tolkas som »överskådlig tid«.

Nu kan vi mer eller mindre definiera när tiden finns, tiden då evigheten startade. (Big bang right)
Då kan man säga något funnits sedan dess.

Likt materian vår planet består och meteoriterna som kontinuerligt landar på oss.

jo,
men men låt säga hypotetiskt att något inte har en början, kan det då ha ett slut?

el.
kan det vara evigt bakåt men inte framåt?

Rent språkligt/lingvistiskt tycker jag meningen är helt nödvändig och korrekt. Hur det är grammatiskt vet jag inte.

Nej!

Jepp, så är det.

"Bakåt" blir "har funnits i evighet".
"Framåt" blir "kommer att finnas i evighet"
"Just nu" blir "evigheten i aktion"

men antydet inte tempus hos "funnits" att något inte längre är aktuellt?
alltså att detta något nu inte längre är evigt..

Rita en cirkel, strecket är då evigt då det saknar början och slut. Sudda ut cirkeln och evigheten har funnits.

jo men det handlar om grammatik/semantik,

ordet "evig" avser ju något ändlöst,
endast presenstempus borde väl gälla..?

irrelevant liknelse,
strecket fick en början när det ritades,
dess existens var begränsad

Evigheten är aldrig kontextlös utan endimensionell.