Anakronistisk kultur och konst, har det någonsin vunnit erkännande?

Jag har alltid älskat tidevarv när konsten har siktat på att elevera den mänskliga själen till högre ideal och värden. När man liksom kan skönja Guds närvaro i konsten.

Klassisk musik som öppnar de hemliga portarna till gudomlig närvaro och förståelse har lockat mig, liksom den klassiska litteraturen och poesin. Även sing/song-writer-eran med Dylan, Young, Baez, Morrison och Joplin bjöd på tidlös musik och sanning.

Likadant arkitektur och målningar som appellerar till det vackra i tillvaron. Konst som inspirerar till kärlek och uppoffring, som pekar ut den den ryggsäck full av sten som alla bär på som har en egoistisk agenda i tillvaron.

Även klassisk humor som monty python kan vara konst i bemärkelsen pricksäker och genial. Den drar ner byxorna på livet och verkligheten och ger ett fönster in i det större i tillvaron genom att kunna skratta åt och förkasta det futtiga i livet och människans natur.

Kulturen är för mig ett surrogat för religion som beskriver det stora i tillvaron, det eviga, det sanna.

Anakronistisk konst/kultur är sådant som inte passar in i sin samtid. I ett tidevarv som hyllar det geniala och det vackra så är det svårt att komma undan med kuk- och fittkonst som är så populärt nu.

Föreställ dig en konstnär i en romantisk/klassisk epok som försöker sig på en karriär med blodiga fittor som ett dekadent alternativ till den upphöjda kulturen. Skulle det funka?

Och omvänt, om någon idag skulle försöka tränga in på dagens dekadenta kultur-scen med sann upphöjd konst, skulle det funka?

Eller är konsten alltid förpassad att verka inom det paradigm som för tillfället är rådande i samhället?

Klart det går. Men man kan nog inte göra en rak pastisch/imitation av den gamla konsten, något modernt måste man tillföra. Men jag tänker rent spontant på t ex Michael Nyman (klassisk musik) och Odd Nerdrum (måleri) som båda lånar mycket (inklusive stilen) av, och inspireras, av gamla mästare. Det går nog inte att göra konst helt "tidlöst" och "omodernt" utan att det verkar helt verklighetsfrånvänt.

Visst går det att göra tidlös konst, även idag.
Det görs ju också ... titta tex på Lars Lerins målningar.


Men, idag bedöms konst inte efter sina egna kvaliteter, utan efter Upphovspersonens "rykte", eller "värde."
Konstnären har alltså idag blivit viktigare än det den producerar.

Helt tvärtom mot hur det historiskt sett varit.


Men, se på Medeltiden tex (och tidigare). Dvs fram till medeltiden.
Då var det istället konstverket som stod i centrum, och konstnären, upphovspersonen, var helt frikopplad från det.

Idag är det tvärtom. Det har varit en långsam resa till motpolen, och möjligtvis kommer resan att fortsätta gå - ända tills en 360-graders vändning uppnåtts. Dvs till att konsten åter igen börjar bedömas som det viktigaste, där upphovspersonen kopplas ut.