Citat:
Ursprungligen postat av
Hejsvej
Har sökt runt men inte hittat ett liknande ämne. Det skulle vara intressant att få höra om era erfarenheter av politisk censur i den svenska skolan (inklusive fritidsgårdsverksamhet).
För mig, som är född -86 i norra sverige, så var det absolut förbjudet att spela Ultima Thule eller något som ens kunde påminna om nationellt sinnad musik. Detta förbud gällde även Roger Pontare och Nordman.
Nationellt sinnad musik var förbjuden. Däremot fanns det inga förbud för de så kallade "hiphopparna". Hipopparna fick lyssna på det dom ville men det var förbjudet att lyssna på Ultima Thule.
Har någon fler upplevt att man inte får spela musik som hyllar det egna landet i skolan? I så fall tror jag att det är bra om ni delar med er.
Under min tid på gymnasiet fick jag tillfälligt den gamla AFA-aktivisten Mia Fällström som lärare i Svenska B. Under hennes tid som svensklärare (trots att hon var obehörig) hade vi ett nationellt prov. Provet som sådant rörde skrivkunnighet och gick ut på att man skulle förklara sin syn på lagar och regler och människors syn på lagar och regler i Sverige. En del av det jag skrev var lite av en rant emot invandringspolitiken i Sverige, där invandring är förbjudet att kritisera - speciellt när det kommer till det faktum att människor från andra länder/kulturer/religionen kanske inte alls accepterar de fundamentala byggstenar som vårt samhälle vilar på.
Jag blev underkänd.
Jag frågade varför och fick från Mia till svar att
"det du skriver är fel". Baserat på att uppgiften rörde skrivkunnighet och inte svar på frågor där det fanns ett rätt eller många felaktiga svar, så tyckte jag själv att jag borde blivit godkänd oavsett vilken surrealistisk smörja jag skrivit, så länge den var snyggt skriven/läsbar. Det tyckte inte Mia.
Jag bad om att få min text rättad av någon annan lärare. Det dröjde några veckor. Sedan konstaterade hon att
"ingen annan hade tid att titta på det". Så där fick jag minsann leva med ett IG i Svenska B för att någon, vilket jag i alla fall anar, underkände mig av politisk anledning (det var ganska mycket i Mias beteende som talade för att hennes bedömningar var politiska... bl.a hur hon skulle lära klassen "patriarkala härskartekniker", hur tjejerna pushades till att delta i hennes kurs i "feministiskt självförsvar" (som dessutom fanns som val bland de "individuella valen" man kunde studera under årskurs 2 och 3 på gymnasiet), hur hon ofta bashade oss killar när vi var sena/oordningsamma/högljudda - just för att vi var män).
Som tur är har jag idag en högt uppsatt projektledartjänst med personalansvar, på ett internationellt bolag i IT-branschen - och tjänar antagligen många gånger mer än vad Mia någonsin kommer göra. Det gick väl ganska bra ändå?