Snälla! Tips på vad för typ av högskolekurser som passar mina kriterier? Brådis....

Ska försöka ta mig in på läkarprogrammet men måste läsa upp gymnasiebetyg/naturbehörighet eller vad det nu kallas. Samtidigt som jag behöver en inkomst i höst och ej kan få jobb p g a det sämsta CV:t i Norden (bokstavligt talat ... är endast en smärre underdrift), så behöver jag försörjningsstöd och därför måste jag studera (vissa kommuner tillåter det om man påvisar godtagbara skäl till varför man ej kan få studiemedel). Är desperat och har bråttom att bestämma mig (ska intensivplugga HP nu till den 14:e sen har jag ett dygn på mig att bestämma mig).

Det måste vara på distans eftersom det är billigare och lättare att slappa sig igenom. Inte för att jag vill slappa för att det primära är naturbehörigheten (fysik a/b, kemi a/b etc och detta måste jag göra helt själv så det tar nog ett tag) och sedan "tenta av" eller "genomgå prövning" eller vad det nu kallas där man bara skriver ett gigantiskt slutprov per kurs. Därför behöver jag tid över och 15 poäng känns rimligt, eller 30 om det är en jättelätt kurs (läser en sådan 10-poängare nu på 50 % där jag behöver lägga ner 4 h per vecka i stället för 20).

Lyckas jag ej med läkarprogrammet så blir det Statsvetenskap vid SU/FHS, Dietistprogrammet eller något humaniorainriktat som ändå ger arbete. Jag testade juristprogrammet och hängde med men det var verkligen inte min grej så bröt.

Så det sista "kriteriet" är att det helst ska kunna bakas in på ett användbart/snyggt sätt i någon fil.kand i Statsvetenskap eller annan examen inom samhällsvetenskap som ska leda till arbete
(ja, jag vet att arbetsmarknaden ser rätt dyster ut för Statsvetenskap men jag är så pass intresserad och "brinner för det") eller dietik eller bara något som kan vara generellt bra för arbetslivet oberoende av vad jag gör i framtiden.

Det här sista kravet utesluter antagligen (/eventuellt) de första kriterierna och vice versa, eller inte.

Har ni några tips? Det vore väldigt gulligt av er. Det måste vara högskola och ej yrkesutbildning eller kortutbildning osv pga diverse anledningar.

Du ska alltså råplugga inför HP (ikväll, torsdag och fredag) och måste få ett högt resultat där för att sen läsa upp områdesbehörighet A13 under april, maj och juni (sista kompletteringsdag - 21 juni)?
Jag tror att det är bäst om du söker in nästa år istället.

Antar att du är ett troll?

Annars behöver du en reality check.

Att bli läkare kräver inte "gymnasiebehörighet" utan framför allt en stor personlig mognad då arbetet innebär extremt ansvar på en mängd olika sätt. Sen verkar det som att du har ett behov av att "sikta mot stjärnorna"? Varför måste du bli läkare av alla yrken?

För att det "låter coolt"? Vad är grejen?

Är din plan att läsa upp gymnasiebetygen i höst för att sedan söka till läkaprogrammet VT19 eller missförstod jag dig? Rekommenderar att du fortsätter söka jobb innan du hoppar på en utbildning bara för studiemedlen. Annars finns det en tråd om lätta kurser: (FB) Tråden om lätta högskolepoäng

Det finns många anledningar till att vilja bli läkare, vad menar du? Om TS klarar av utbildningen eller ens kommer in är en annan femma.

Målet är att komma in till VT 2019 då det även finns chans för lägre intagningspoäng (även om det verkar ligga stabilt på relativt låga 1.75.

Varför jag måste bli läkare? Jag har också funderat på dietist och statsvetenskap, som du läst i tråden - tyder det på ett behov av att sikta mot stjärnorna?

Jag vill bli läkare, tror jag, för att jag som ung var livrädd för alla sorters sjukdomar och inbillade mig att jag hade eller höll på att utveckla stelkramp, cancer, och HIV varannan dag, och jag älskar att läsa vetenskapliga studier om biologi/medicin via pubmed. Så segt att jag måste gå igenom 20 abstrakt innan jag hittar en gratis fullängdare.

Dessutom vill jag läka människor och är väldigt empatisk och skulle må särskilt bra av att hjälpa de psykiskt sjuka.

Det känns dock lite tidigt att sitta och bestämma sig för specialistinriktning när jag inte ens har behörighet än?

Jag har dessutom en IQ på en bit över medel, men är inget geni direkt. Fick 113 har jag för mig, när jag gjorde Mensas prov och far min blev djupt besviken, men jag hade rökt spice några timmar tidigare och sovit dåligt så tror jag skulle kunna få lite högre. Jag gillar ej att skryta men är ju tvungen att "reality-checka" mig här och nu på kommando.

Det största problemet är att jag aldrig pluggat! Skolkat mig igenom grundskolan och gymnasiet och det halvår jag läst på universitet. Jag kan verkligen inte koncentrera mig eller hålla fokus. Detta blir mitt största hinder ... om inte ekonomin blir det.


Precis! Tack för länken!

Nej, tyvärr får jag inga jobberbjudanden (längre) med mitt CV. I praktiken omöjligt.

Ok. Då missuppfattade jag dig.
Men då har du fram till sista kompletteringsdag, vilket är den 3 december, att läsa upp alla naturämnena.

Du har dessutom två prövningstillfällen och där får du göra max två kurser per prövning, vilket blir fyra kurser.

Om du är duktig på naturvetenskap så kanske betygsprövning vore det bästa? Då kan du hoppa över kurserna på nivå 1 och bara läsa ma4, fysik 2, kemi 2 och biologi 2.

Hur dåligt ditt CV än är, borde du kunna få vikariat inom äldreomsorgen eller hemtjänsten eller nått. (Särskilt nu till sommaren) Kunde även ligga i fas med läkarutbildningen om du vill "prova på" lite inom vården.

Så kan du jobba å plugga samtidigt. Kan va bra å spara CSN till eventuella läkarstudier


Gymnasiekurser kan du läsa genom hermods, som är på distans och där du kan läsa i ditt egna tempo. Dock tror jag det är rätt dyrt? 🤔

Nej. Svarade på frågan under innan jag svarar på den här och om jag börjar förklara så kan jag inte sluta (och tid är ... värdefullt). Jag begriper ju också att det är helt ointressant att läsa en anonym främlings privata tankar, erfarenheter, känslor osv blabla. Så det är ju meningslöst från båda håll. Kortfattat nedan.

Jag gav upp jobbsökandet för flera år sedan och hade sökt väldigt många. Fick träff (intervju) på tre och fick det jag ville. Sedan blev mitt CV i ett slag OTROLIGT mycket sämre. Sedan dess har det blivit ännu sämre. Det är så gott som omöjligt för mig att få arbete. Jag hade tagit vilket jobb som helst omedelbart om det var praktiskt möjligt (d v s om jag har råd att ta det jobbet), och jag eftersom min konkurrenskraft är så usel så skulle jag gärna konkurrera med en lägre kostnad för arbetsgivaren om praktiskt möjligt. Jag har dock sökt arbete i en sådan kvantitet att det känns som slöseri med tid. Jag har insett att jag måste ha en utbildning för att få arbete, och den primära(/enda?) anledning att jag väljer bort statsvetenskap är för att det är en mycket osäkrare arbetsmarknad efteråt. Klarar man läkarprogrammet är man i princip garanterad arbete så länge man inte är grovt kriminell; jag menar ... det krävdes tydligen någon form av utredning för att dra slutsatsen att någon som förgripit sig sexuellt på 14-åring inte fick arbeta som läkare: https://www.svd.se/domd-lakarstudent-far-inte-anställas.

Nu drog det iväg ändå och kan lika bra avsluta: jag inser såklart också problemet i att mitt studiemedel tar slut med två år kvar av programmet. Jag har dock inget val annat än att försöka, och nu kommer jag på att jag inte har mycket att förlora på att försöka söka arbete (dock tidskrävande om man ska söka många jobb varje dag och måste skriva om/nytt personligt brev för varje/varannan ansökning.

Äldreomsorg/hemtjänst är dock totalt meningslöst att ens försöka. Det mesta är det, för jag är inte ungdom längre och det innebär att, eller nu googlade jag mig till att ungdomar inte längre innebär lägre arbetsgivaravgift, vilket ger mig något högre chanser. Får söka jobb på livsmedelsbutiker, diskare (men kräver tydligt ofta körkort) osv.

Nåväl. Nu slutar jag spamma mitt dravel. Känner att jag behöver bikta mig efter detta. Men snälla -(eventuell moderator som läser) ingen varning? Jag har gått off topic genom att förklara bakgrunden.

Tack så mycket för den informationen!

Vänta, va? Jag har två prövningstillfällen ... antar att du menar till den 3:e december; är detta alltså helt oberoende av var i landet (kommun/län) jag befinner mig? Jag har googlat lite men det är väldigt rörigt och enligt t ex https://www.skolverket.se/bedomning/betyg/provning ska jag vända mig till respektive skola (captain obvious osv) men alla skolor har samma datum?

Om du kan detta i huvudet så vore det jättesnällt att dela med dig.

Jag är en långt över genomsnittet gällande (begåvning för) ren matematik (och om grunden för all naturvetenskap är matematik eller fysik verkar mer vara en filosofisk fråga, även om det självklart är matematik enligt min intuitiva uppfattning) men tycker de andra är så tråkiga att det därmed går segare. Fysik B blir den största utmaningen. Jag tror jag har fått en stroke för nu ser jag på antagning.se att jag har flera "naturbehörighetsbetyg" i form av biologi/kemi B, t ex, men det är irrelevant för jag måste ändå plugga dem intensivt innan eventuellt läkarprogram, då jag har glömt så gott som allt. Särskilt eftersom det är 150 poäng som prövas av vid ett enda tillfälle. Det är bara att göra mitt bästa och skiter det sig så gör det det, och jag får testa nästa möjlighet. När möjligheter till ett hederligt liv (enligt min uppfattning av vad gängse uppfattning är) de facto omöjligt, då tänker jag sluta "sikta mot stjärnorna" eller vad det nu kallas.

Jag har även funderat över om jag klarar flera års tråkiga studier när jag aldrig kunnat studera. Antagligen inte, men jag tänker göra mitt bästa och misslyckas jag så gör jag det. Jag är helt övertygad om att jag hade haft lika mycket disciplin och koncentrationsförmåga som en medelsvensson - och nu skryter jag hejvilt på ett anonymt internetforum - så hade jag klarat detta utan problem. Detta baserar jag på riktiga (alltså ej online- sådana, där alla får Mensa-nivå) intelligenstester och på att jag båda mina föräldrar har lyckats väldigt bra på högskolan, och mina syskon har lyckats utmärkt. Och på att jag hela livet överösts med komplimanger om hur intelligent och briljant jag är (och då inte av släktingar eller nära/kära). Däremot är jag en misslyckad människa generellt, så antagligen klarar jag det inte.


För att förekomma "Men varför försöka bli läkare om du tycker det är tråkigt?" så: hade det gällt nästan vilken annan naturvetenskaplig linje som helst, så hade frågan varit riktigt bra att ställa mig (själv), men läkarprogrammet är i praktiken en yrkesutbildning, där yrket dessutom är väldigt praktiskt. Jag har träffat flera läkare som skrivit ut läkemedel där det är helt uppenbart att vederbörande har noll koll på hur läkemedlen interagerar med varandra (via enzymer o s v) eller läkare som påstått rent bisarra saker som skulle kunna leda till dödsfall i värsta (extrem-) fall, eller som bara inte vetat rent grundläggande fakta om hur preparat fungerar. Detta har dock varit inom den specialitet som läkarstudenter verkar anse (enligt vad jag läst mig till online) vara en av de eller rentav den "lägsta" formen av inriktning. Ni kan nog gissa vilken. Vad är poängen? I sitt praktiska yrkesförfarande verkar det inte vara primärt avancerad biokemi läkare sysslar med. Åtminstone inte ovannämnda inriktning.

Jag inser såklart hur dryg och självgod jag framstår men det bjussar jag på.

Det vet jag faktiskt inte men de borde vara så.
Det kanske är en liten skillnad i datumen men antalet betygsprövningar är fyra i min kommun och det vore konstigt om så inte vore fallet i alla andra kommuner.
Men jag tror att du kan göra betygsprövningar i andra kommuner också.


Det är bra. Men då borde det inte vara några problem.
Det är väl egentligen bara cellen och cellens delar som du missar om du hoppar över biologi 1 (det varierar givetvis mellan kommuner/skolor/lärare).
Annars så är det fysiologi i biologi 2 och den kan du ju hoppa in i direkt.

Lite svårare i de andra kurserna men det viktiga är att du får ett E. Det spelar ingen roll om du får A i allt eller bara E i allt. Det påverkar ändå inte dina chanser att komma in på universitet.

Tack för svar. Jag har inte så mkt mer råd och tips att ge dock. Men jag tycker det är strångt av dig att ta tag i situationen och försöka ta dig vidare. Jag har haft lite liknande problem (fast mildare) så jag förstår hur svårt det kan vara att försöka komma till rätta efter lite strul.

Kämpa på, så blir det nog bra