Kortsluta egot

Det rör sig mycket diskussion om att vi har det för bra i väst och personligen har jag svävat in på det här med minimalism och självförsörjning till en viss utsträckning. Problemet för mig uppstår när jag ska göra mig av med något jag är särskilt fäst vid, som ett dammigt musikinstrument, olästa böcker, gamla pappersluntor från gymnasiet eller något mer radikalt, som internetabonnemang, lägenhet och pengar.

Vi har nog alla såna psykologiska behov, men oftast begränsar dem oss mer än de hjälper, eller hur? Så vad gör ni för att nysta upp eller bara kapa de där knutarna i ert psyke? Vad är de mest befriande beslut ni tagit och hur samlade ni modet att trotsa rädslan och följa er intuition? Eller goda vanor kanske i det temat, låt höra.

Jag kastar allt. Du ska se när jag tycker det är stökigt på jobbet, då ryker allt som ser ut som skräp i soporna. Kastar mina kläder när jag ledsnat på dom eller om dom är slitna. Gamla datorn som fungerar bra men gammal, skräp som bara kommer bli liggande. Orkar inte diska ur kastrullen, kasta skiten och köper en ny fräsch.

Jag vet inte om jag helt missförstått diskussionen, men varför skulle man göra sig av med lägenheten, internet och pengarna?

Du har missuppfattat helt.
TS pratar om att inte äga någonting så du inte fäster dig vid det psykiskt. Det kan vara ganska skönt att inte äga något materailistiskt, munkarna är ju inte harmoniska för inget.

Du pratar ju om att slänga för att köpa nytt vilket är motsatsen.

Till TS, bara let go!

Psykedelika

Idag raderade jag 30 GB anime på datorn. Ska ut och slänga soporna sen. Vad har ni gjort för att förenkla era liv på sistone, grabbar?

Du vet väl att vi inte behöver såna moderna bekvämligheter.

Det ligger nåt i det, men jag skulle akta mig noga... De grejorna är inte att leka med. Skulle lätt föreställa mig att nån omogen människa kunde missbruka dem som en genväg eller undanflykt. Det är ju inte substansen i sig som är lösningen, den kan lika gärna förgöra den som inte är redo.

Utsattes för ett mordförsök men överlevde. Andra saker blev viktiga.

När det gäller att kasta bort fysiska ting så brukar jag antingen tänka "vad är det värsta som kan hända" eller "det blir utrymme för annat", eller "kommer jag nånsin att få användning för den här".

Grejen är väl att livet skall förändras, är det då fyllt med gammalt skräp finns det ju inte plats för nytt.

Samma sak kan man ju tänka med alla förändringar - man gör sig ju inte av med en partner för att det ska bli tomt, utan för att det finns andra saker som är nyttigare för en själv än förhållandet? Att säga upp ett internetabonnemang gör man väl inte för att man hatar internet, utan för att man tänker sig att man fyller slösurftiden med t ex bokläsning?