Till Svenska Akademiens försvar

Inte min smak nej, denna sk akademi verkar iallafall bestå av bittra människor av ett sällan skådat slag, rena sandlådementalitet! Du liksom jag läser väl de böcker som vi vill oavsett vem som får deras pris, eller?

Hur tänker du att du håller ihop ett gäng bedragare (som sitter på livstid) som vägrar leva upp till snille och smak utan hellre läcker information till höger och vänster och berikar sig själva?

Lejonparten av Sveriges breda folklager av idag har tills idag inte haft en susning om vad Svenska Akademien ens är, ännu mindre vilken viktig roll Svenska Akademien fyller för envar som osett sin egen bakgrund och härstamning värderar det svenska kulturarvet.

Den marxistiskt styrda svenska grundskolan, har i sin undervisning allt sedan 1970-talet förtigit Svenska Akademiens existens.

Sveriges arbetarklass och Sveriges Mede-klass vet idag med ytterst få undantag inte vad Svenska Akademien är eller står för.

Annat var det ännu på 1960-talet. Folk kunde ibland vara kritiska till somligt inom Svenska Akademien, men många svenskar hade en hum om vad Svenska Akademien var och vad den arbetade med.

Idag, så förenas i Sverige marxister och förvirrade Putin-beundrare ibland de "nationella" i en ohelig gemensam allians i att försöka bryta ner Svenska Akademien till noll och intet, alternativt omvandla Svenska Akademien till ett lealöst redskap för sina egna Sverige-fientliga syften.


När folket är okunnigt och förlett av globalism och socialism och när krafter med en utländsk Husbonde klär sig i nationaldräkt och samverkar med marxister för bryta ner det svenska, då är det ännu mörka tider till dess Gryningen en gång randas för Sverige.

Svenska Akademin driver ett oerhört viktigt arbete som är så mycket mer än att utse Nobelpristagare. Ordboken, ordlistan m.m. är mycket viktiga för att bevara det svenska språket och dessutom kostar akademin - till skillnad från så gott som alla andra "kulturella" institutioner - inte oss skattebetalare ett enda öre.

Jag är helt övertygad om att akademin kommer att överleva. Hur kontroversiellt det än må låta i dagens mediastorm så tror jag att det var ett mycket klokt beslut av både Sara Danius och Katarina Frostenson att dra sig tillbaka från verksamheten - eller ett klokt agerande av den eller de som pressade dem att ta de besluten. I det läge där man nu hamnat fanns ingen annan återvändo. Majoriteten av ledamöterna saknar förtroende för Sara Danius och Katarina Frostenson har fläckats för mycket av jävs- och läckageskandalen.

Vi skall ha i minnet att det inte är fråga om någon myndighet eller något företag utan om just en akademi, som styrs av sina ledamöter. Man kan tycka att organisationsformen är anakronistisk, men jag vill jämföra med vilken ideell förening som helst, som styrs av sina stadgar. Accepterar man att gå med i klubben, så har man också att acceptera föreningens stadgar. Min egen analys är att Sara Danius spelade för högt och förlorade. Hon borde inte ställt kabinettsfråga angående uteslutning av Katarina Frostenson utan att först ha försäkrat sig om att hon hade stöd av en majoritet av de andra ledamöterna för detta. Jag misstänker starkt att Sara Danius agerat mer som om hon vore en VD i ett företag snarare än som sekreterare i en förening och att hon överskattade sin förmåga att förändra organisationen. Att hon nu får ta ett steg tillbaka är naturligt i den situationen.

Sara Danius gjorde naturligtvis helt rätt när hon beställde utredningen av advokatbyrån. Det som sedan gick fel, tycks bero på att man inte pratar med varandra inom akademin. Man kan tycka vad man vill om vad som är rättvist eller moraliskt rätt och fel och hur akademin borde reagerat på utredningen och uteslutningsfrågan av Katarina Frostenson. Jag själv vågar inte ha någon bestämd uppfattning - jag vet ju inte mer än vad som står i tidningarna och kan bara gissa angående ledamöternas motiv till sina ställningstaganden. Det jag tror hade varit bäst hade varit att Katarina Frostenson självmant dragit sig tillbaka när utredningen var klar och kanske det då hade gått att hålla samman akademin utan att det behövt bli avhopp och slagsmål inför öppen ridå. Samarbetet med snuskgubben Jean-Claude hade akademin ju avslutat långt dessförinnan. Men jag kan ändå inte undgå misstanken att Sara Danius inte varit vuxen sin uppgift utan agerat förhastat. Att ta till sådana exceptionella metoder som att föreslå uteslutning av en ledamot/medlem är något som kräver eftertanke i vilken frimärksklubb som helst - vare sig man tycker att detta är rätt eller orätt.

Kort sagt, så är jag övertygad om att de ledamöter som verkligen bryr sig om akademins framtid kommer att ta sitt förnuft till fånga och arbeta för att driva verksamheten vidare. Sunda förnuftet säger att ledamöterna kommer att lära av den här historien och i fortsättningen passa sig för att hamna i en sådan här skandal igen. Mediastormen kommer dessutom att blåsa över och snart har allmänheten glömt den här historien. Svenssson i allmänhet bryr sig inte nämnvärt om akademin annat än möjligen när Nobels litteraturpris skall utdelas.

Jag hoppas för övrigt att några av de ledamöter som lämnat kommer att återkomma. Kanske kungen skulle kunna övertala dem att återta sina stolar för akademins bästa. Stämningen på torsdagsmötena framöver blir förmodligen inte den bästa men förhoppningsvis inser de berörda att det finns en större sak än deras egna sårade egon, nämligen ansvaret för den drygt tvåhundraåriga akademin.

Avslutningsvis vill jag framföra en eloge till TS Kumabjörn, för två utomordentligt bra inlägg.

Björnen bugar och tackar. Sedan tidigare inlägg har det kommit ytterligare en del fakta i dagen. Riktigt hur stor tilltro de skall ges är svårt att bedöma. Allt för många har personliga agendor och verkar nyttja tillfället att få vädra sina emotionella garderober.

Ett av dem jag reagerade på, men känner stor osäkerhet inför, är talet om att Sara Danius på Akademiens sammanträde låtit sitt alter ego Gittan (Jönsson?) från Skåne komma till tals. Uppväxt i Skåne kan jag ha viss sympati för detta alter ego, men det finns en plats och tillfälle för den sortens tilltag. Utan att veta hur det brukar gå till på deras torsdagssammanträden kan jag nog ändå intuitivt anse att det nog finns lämpligare tillfällen. Kanske till tredje punschen vid ärtsoppan? Att det säkerligen har vridit traditionalister som Wästberg, Allén och Engdahl i motsatt riktning råder det nog inget tvivel om. Men då den som framfört detta är en nära personlig vän till Horace Engdahl omges påståendet med fler frågetecken än utropstecken. Är det på uppmaning av Horace? Att källan lär vara herr Engdahl råder det nog inget tvivel om. I så fall gör han sig ju åter skyldig till brott mot deras sekretessregler. Dessutom ger det en obehaglig smak av att vilja vrida om kniven i ryggen på henne. Hennes motståndare har segrat då hon inte endast lämnar posten som ständig sekreterare, men också meddelar att hon inte ämnar fortsätta deltaga i Akademiens arbete. För den som skall representera Snille & Smak framstår ett sådant beteende som ovärdigt.

Jag tänker också nyttja detta tillfälle att tillkännage årets Nobelpristagare i litteratur. Priset kommer att gå till Murakami Haruki. Det finns ett stort antal skäl till detta. tillåt mig rangordna dem.

1) Han är japan. Kalabaliken i Gamla Stan har passerat ovanligt tyst i japanska medier. Ingen i medierna kommer därför att associera honom med att vara en nödlösning.

2) Han är ett populärt val. Stor läsekrets världen över, men har ändå litterära kvaliteter som kan framhävas i motiveringen till beslutet. Inte minst hans universella bildspråk och liknande.

3) Han har lästs av de kvarvarande ledamöterna och även om han kanske inte står överst på allas lista är han en tillräckligt okontroversiell kandidat för att de skall kunna enas om hans person.

4) Japanska media som kommer att invadera Stockholm med honom är hövitska. Artighet är en japansk dygd så de avstår gärna kontroverser. Dessutom blir det svårt för Akademiens antagonister att förse japansk media med sina ståndpunkter då ingen av dem talar japanska.

5) Eftersom Ishiguro är född i Japan, men är ej medborgare och talar ganska knagglig japanska, kan man istället skapa en konstgjord kontrovers kring att en "japan" tilldelas det två år i rad. Detta flyttar fokus bort från kärnfrågorna.