Vad kallas det när ett ord blir ett annat när det böjs (t ex bra, bättre, bäst)?

Jag vet att det finns en språkvetenskaplig term för det här, men det är helt omöjligt för mig att komma ihåg det just nu. Så nu ber jag er om hjälp.

Vad jag letar efter är alltså vad man kallar det, när det är som att två eller kanske till och med tre ord någon gång i språkhistorien har smält samman till ett lemma. I svenskan rör det sig mest om adjektiv, som har ett helt annat ord som positivform än som komperativform och superlativform.

Exempel på det är:
bra - bättre - bäst
dålig - sämre - sämst
gammal - äldre - äldst
illa - värre - värst
liten - små - mindre - minst

Men det finns även några exempel i engelskan.
bad - worse - worst
good - better - best

Och i engelskan finns det även verb med liknande formrikedom mellan infinitiv, present, preteritum och supinum:
be - am/are/is - was/were - been
go - goes - went - gone

Nå, vet någon?

Suppletion?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Suppletion

Mycket svågooglat om man inte redan kommer ihåg ordet, det vet jag av erfarenhet.

Åh, tack!

Jag visste att det började på s, men längre kom jag inte.

komparativ - komparera?

Just. komparation.

Komparation.

Hoppsan! Ja, det ska nog vara komparativ. Förlåt.

Nej, böjningsformen du söker kallas för Suppletion. Att komparera är enbart den allmänna böjningsformen, och innefattar inte några omljud (umlaut på tyska).

Det var inte särskilt svårt att googla: https://sv.wikipedia.org/wiki/Suppletion

Ja, jag vet. Jag menade att jag hade skrivit "komperativform" i mitt första inlägg, fast det skall vara "komparativform".

Försök du att googla fram det, om du har glömt bort vad det heter. För då blir det svårt.

På latin heter det att ett ord är defektivt (dēfectīvus) om det saknar vissa böjningsformer. Alltså så att man därmed ibland tvingas skjuta in ett obesläktat ord för att uttrycka en önskad grammatisk funktion.

Så jag gissar att adjektivet bonus benämns adjectivum dēfectīvum compărātione, eftersom det ju kompareras:

bouns/meilor/optimus ”bra/bättre/bäst”

Som i engelska där ”I was watching a film” i vissa sammanhang heter “What film did you see?”. Ordet watch i betydelsen ”titta på” är alltså defektivt.

En del svenska verb saknar ning-form (av typen skrivning, läsning, slagning, -givning, -blivning), typ kunna, få, ha, vilja, veta, gå, le, se … Kanske kan de därmed beskrivas som defektiva.

Det hävdas att defekter inte kan lånas. (I latin finns tex inget singularis för ordet arma ”vapen”, något som ju inte återspeglas i engelskans arm/arms.) Därmed påtalas gärna defektiver när man försöker bevisa släktskap, respektive lån, mellan språk. Liksom suppletion, som ju redan är nämnt i tråden.