Skaffa akademiska referenser?

Jag har nått ett stadie där det börjar bli dags att tänka över val av master. Helst vill jag studera utomlands och de universitet som för mig verkar intressanta kräver minst tre referenser, varav två inom det akademiska.

Med akademiska referenser, är det antagligen underförstått att anbelangade ska vara lektor/doktorand eller professor - kanske rektor (?). Alltså, inte den ordinära övnings- eller laborationsledare som man annars ständigt interagerar med. Kanske seminarieledare (?), men hur kan de avgöra en students potential, av alla?

Jag läser på teknisk högskola, närmare bestämt civ.ing på KTH. Som de allra flesta som läser liknande utbildning har erfarit, är studenten för professorn/föreläsaren/examinatorn mer eller mindre helt anonym. Man går på föreläsningar, övningar, seminarium och sedan glömmer man varandra.

Vad gäller prestationer , har jag aldrig hört att någon fått uppföljning på sina akademiska resultat, kurs eller som helhet. Undantag kan förstås gälla utmärkta kandidatuppsatser och så vidare.

Konkret vad gäller min situation:

På grund av denna anonymitet, samt att folket på teknis verkar ha fullt upp jämt och ständigt, ser jag det som väldigt orimligt för mig att kunna erhålla dylika referenser. Liksom vem ska man vända sig till?

För övrigt så har jag relativt höga betyg och med statistisk utgångspunkt borde jag betygsmässigt ligga runt top 15-10% på min utbildning, med övertygande prestationer i särskilda kurser.

Känns inte direkt som att någon är villig att ta sig tiden (?) - att man i sådana fall verkligen måste vara top 5% för att bli erkänd. Det är mest anonymiteten, samt att vi har olika professorer kurs till kurs (uppenbarligen), som gör att det verkar svårt. Jag har även dålig insikt hur anställda på högskolan interagerar med varandra.

Det känns även mindre klumpigt att gå fram och presentera sig för varje akademisk frontperson man kan tänkas möta.

Har någon några förslag, eller insikter/erfarenheter, på hur man kan tänkas lösa mitt problem? Jag vill lägga emfas på att jag tänker igenom för fullt denna stund hur jag ska göra, alltså använder jag inte fb som en lathets-språng. Alltså, referenser som jag kan använda till min masters-ansökan, till ett utländskt lärosäte - det är sista som behöver lösas i mitt fall.

Rätt vanligt problem för svenskar, det där, av de skäl som du anger. Men det är bara att kontakta de professorer/docenter/lektorer som du kommit mest i kontakt med. Berätta vad du söker till och erbjud dem att få se på allt material du har, (resultat från) gamla tentor eller vad det nu kan vara.

Du lär nog behöva tre referenser. Har svårt att tro att något lärosäte är intresserad av en referens som inte är från akademiskt håll. Skulle vara om du bedrivit forskning för nåt high-tech-företag eller nått. Men en referens från Leffe i korvmojjen kommer sänka din ansökan. Åtminstone är det så för doktorsstudier.

Undvik doktorander. De är bara studenter. Men det behöver heller inte vara namnkunniga professorer, om du nu inte kommit i kontakt med någon sådan.

Ok, tror inte jag sagt nått som du inte redan förstått, men så är det. Kontakta nån studievägledare eller syo eller nått. Har själv både bett om och skrivit rekommendationsbrev i den akademiska världen. Kan vara rätt kul, faktiskt. Det ingår i jobbet, så slå dem på käften om de verkar ovilliga att hjälpa dig. Har de undervisat och betygsatt dig är det också deras plikt att producera ett rek brev. Om du nu har bra betyg kan de i princip utgå från det. "Morris är motiverad och har fina betyg. Ni gör ett misstag om ni inte antar honom." Typ så.

Precis som personen ovan nämnde är det rätt knepigt då vi inte tenderar att ha någon relation till våra professorer. Utomlands tycks det vara ganska vanligt att ofta gå till professorns kontor "för att ställa frågor" under tiden man har en kurs med denne enbart för att skapa en relation.

Har inget riktigt bra svar hur du snabbt ska kunna bilda en relation med dina professorer men om du ska få ett rekommendationsbrev så ska det antingen vara 1) ett välkänt namn eller 2) någon som kan överdriva. Eftersom de flesta tenderar att överdriva sina brev tvingar det alla andra att också överdriva sina brev. Så se till att du hittar någon som "kan spelet" och inte bara skriver att "Morris är ganska duktig och har bra betyg", utan "Morris är helt spektakulär och bland de mest lovande studenter jag träffat".

Som fryskyl och Bucketshop skrivit tidigare kommer ditt problem bitvis ur en kulturskillnad. Skandinaver brukar vara lite mer återhållsamma i sin återkoppling och många institutioner visar inte så stort intresse för stundenterna förrän sista året när de börjar kolla efter doktorandmaterial.

Mitt råd är att du tar mod till dig och pratar med en professor eller docent. Visa intresse för ämnet och gå eventuellt via en doktorand/doktor som du lärt känna på någon kurs (eller på annat sätt). Många har dessutom utmärkta egna nätverk och kan (om du är riktigt duktig) hjälpa dig att få plats hos någon av deras kollegor. Om du har gått om tid kan du ju undersöka möjligheten att göra projekt eller liknande på institutionen för att bygga både kunskap och nätverk.

Berätta gärna hur du tänker och det går för dig.

Lycka till!

Tacksam för alla insikter, det har lett mig i rätt riktning.

David-777 ditt inlägg fick poletten att ramla ned, absolut tänker jag även uppdatera tråden! När du pratar om att engagera sig i projekt, finns det något specifikt du syftar på? Jag har nu delvis löst problemet iallafall, något som borde ge mig en referens och en utgångspunkt - att bli övningsledare!

Övningsledare har kontinuerlig kontakt med examinatorn/föreläsaren vad gäller planering kring övningstillfällen och dylikt. Det är antagligen det bästa sättet att få kontakt, eftersom möten sker med professorer/lektorer. Om jag verkligen visar intresse och fördjupar mig i ämnet, och blir övningsledare inom en kurs som jag har övertygande prestation i och som jag tyckt varit rolig, borde examinatorn komma ihåg en och vara villig att skriva referens. Det borde även vara en utgångspunkt för att sedan kunna engagera sig i projekt.

Ett alternativ är såklart att engagera sig mer på fysiksektionen, men det känns svårare att få en mer gedigen kontakt via den vägen.

En annan idé är att kanske gå med i Mensa. Jag har fått bilden av att det är mycket diversifierat folk där, inte enbart akademiker - men kan någon säga om det är organisation som professorer och dylikt engagerar sig flitigt i? Där kanske man kan skapa sig ett nätverk och kanske lära känna folk personligen för att sedan möta dem vid kurstillfällen?

Kul att vara till nytta. Att bli övningsledare låter utmärkt.

När/där jag läste fanns det valbara projektkurser i den senare åren. De kunde bli som miniexjobb där man hade en handledare. Några kursare fick hjälp med introduktionsbrev för att göra projekt på olika universitet över hela världen. (Man saker kan vara mer formella nu och på KTH.)

Fysiksektionen/mensa/whatever är säkert också bra. Allt från kår-/sektionstidningar och festfixande ger naturligtvis ett utökat nätverk. Hitta något som du gillar på riktigt - i värsta fall har du kul! Jag spelade schack med några av mina föreläsare och via kursutvärderingsmöten fick jag chansen att sitta och prata med riktigt namnkunniga professorer.

Lycka till!

Jag vet inte hur stor klass du går i eller hur många olika lärare du mött under utbildningen och detta skiljer sig givetvis avsevärt. Men jag undervisar på ett program med intag på ca 50 studenter per år och jag träffar dem på tre eller fyra kurser under deras kandidatutbildning. På sista terminen har både jag och mina kollegor ganska god bild över vilka som tillhör de tiotalet bästa och vad som utmärker dem - förmåga att plugga in litteratur eller förmåga att tänka självständigt och syntetisera. Även hur det visar sig: aktivitet på seminarier, tentaresultat, förmågan att formulera skarpa frågor när de inte förstår. Varje år är det en eller två studenter som vill ha ett intyg för att söka sig utomlands och det brukar aldrig vara svårt att skriva ett ärligt och personligt intyg.

Som sagt, det skiljer sig mycket mellan utbildningar avseende förutsättningar men underskatta inte vad dina lärare vet om dig...