Citat:
Ursprungligen postat av
Paris24
Det är en intressant diskussion. Jag tror själv att mäns självförtroende, och kvinnors brist, är en större anledning till att män "lyckas" än t.ex skillnaden i intelligens.
Beatles var ett ordinärt band av unga killar 1961 som precis fick ihop pengar för att betala husrum och mat när de spelade heltid i Tyskland. Men de har senare berättat att de alltid visste att de var bäst och att de skulle slå igenom. Utan den "vetskapen", som i Beatles fall råkade vara korrekt, hade de aldrig kämpat så länge innan de hittade sin stil. För varje Beatles fanns det 10.000 andra dåliga manliga popband, med samma självförtroende men inte någon kapacitet.
Självförtroende är det som gör att en man vågar prova saker, tar för sig, härdar ut när det går dåligt. Det naturliga urvalet gör sedan att de bästa överlever. Om man inte ens provar så blir man inte Beatles.
Det där köper jag inte alls. Speciellt inte i låtkomposition där män är så offantligt överrepresenterade att det knappt går att ens komma på en bra låt komponerad av någon kvinna (ifall man anstränger sig hårt kanske man kan komma på ett par i typ 60-talet).
Jag tror att 2 av 100 låtskrivare var kvinnor i Rolling Stones sammanställning av de bästa låtskrivarna i 1900-talet. Det fanns ju massor av tex svarta låtskrivare där, en grupp som genom 1900-talet hade sämre möjligheter än kvinnor att förverkliga sina drömmar.
Idag har vi massor av kvinnor som flödar av självförtroende utan att kunna komponera ett skit; Beyonce, Zara Larsson, Kate Perry, osv.
Mycket ado about nothing från dessa female power kvinnor som har fyra manliga låtproducenter för att få ihop någon billig "girls rule the World!" refräng som smaklöst spelas upp lite överallt.
Självförtroende är absolut inte det essentiella här. Det essentiella med manliga konstnärer är tvärtom obsession, att snöa in sig så fullkomligt i någon passion att resten av Världen upphör existera. Mozart skrev Lacrimosa medan han höll på att dö, allt som betydde något vid den tidpunkten var skrivandet av låten, döden fick gärna komma efteråt.
Kvinnor kanske kan spela ett instrument utmärkt, kanske kan ha en fantastisk sångröst, kanske kan dansa och lysa av självförtroende; men att skapa något från intet genom att komponera låtar har de inte visat sig ha någon slående talang för.
Nu kommer givetvis Lupac och ska börja babbla om Mozarts syster (som komponerade noll låtar) och om kvinnors utsatthet, att ingen berrätar åt de att "kvinnor kan" (vad fan har vi gjort senaste 30-40 åren annat än just det?) och hur patriarkatet får de att må dåligt över sig själva.
Jag säger bara en sak: svarta män.
