Livet efter moderniteten?

Det där om "somewheres och Anywheres" är nog lite missförstått, ibland överdrivet så, tror jag.
En bättre uppdelning borde vara den mellan storstadsbefolkningen och glesbygdsbefolkningen.

Det är ju också så att det är storstadsregionerna som växer som mest i världen för nuvarande, och glesbygdsregionerna som utarmas på invånare.
Om vi ska se på något historiskt jämförande exempel så är det nära på de antika och medeltida "Stadsstaterna."
Till det har vi att det har uppkommit ett starkt motstånd mot den suveräna nationalstaten, på egentligen samtliga perspektiv. Istället har storstadsregioner, liksom motsvarande ekonomiska regioner, börjat konkurrera på allvar.

Det är kanske en återkomst av stadsstaten vi börjar se.
Men den stora glesbygden, världen över, blir mer och mer åsidosedd - bortsett från som råvaruproducent (emellertid kontrollerad från just storregionerna).
Det som kallas för den globala byn, inklusive -marknaden, kommer mer och mer att handla om de sammanlänkade storstadsregionerna.


Det som är frågan ärju om de starka storstadsregioner som finns idag (som de västerländska nationalstaterna tex) fortfarande kommer att kunna behålla sin styrka och attraktionskraft även i en framtid.
Eller kommer vi att börja se att även dessa kommer att börja avfolkas, till förmån för de riktigt stora "stadsstaterna." Tex att Skandinavien börjar avfolkas, där alla med åtråvärd kompetens flyttar till "Stor-Berlin" eller Stor-London, osv ...

Dvs isf håller ju inte idén om "Somewheres vs Anywheres".
För då är vi alla lika lättflyttade. Iaf utanför de riktigt stora, starka superregionerna.


Men, folk kommer ju ändå att fortsätta leva utanför, i framtidens glesbygder.
Frågan är om det då kommer att leda till att Stadsstaterna börjar befästas - precis som antiken och medeltiden alltså. Där de som har allt måste försvara det från den omgivande pöbeln.

Vi ser ju redan hur de ofruktbara och överbefolkade mellanösternländerna avfolkas, liksom de potentiellt fruktbara centralamerikanska (men ekonomiskt eftersatta)


Och med Stadsstater istället för nationalstater kommer Jorden att enklare fasas in i en Global värld.
Med en gemensam storstadskultur. Det kommer förvisso att bli lättare då med paradigmbrytande teknologiska landvinningar, eftersom alla ändå befinner sig på samma mentala plan - inga kulturella eller etniska särskillnader längre.

Instämmer i att detta är en utveckling vi skulle kunna förvänta oss om man drar ut vissa trender in i framtiden. Tror det var särskilt populärt bland modernitetsteoretiker under 60- och 70-talet att föreställa sig en global värld dominerad av storstadsregioner (t.ex. Wilbur Zelinsky: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Zelinsky_Model).

Sedan dess har dock utvecklingen tagit helt andra vägar och det har blivit allt mer uppenbart att den ordning som dominerat efterkrigstiden kommer att ersättas. Alla dom tidigare trenderna (globalisering, liberalisering, ekonomisk tillväxt) kommer att vändas till sin motsats.

Det kan också vara intressant att fundera på om inte också urbaniseringen kommer att avta. Det beror helt på hur allvarlig kris vi står inför. Diffusion av bosättningsmönstret skulle kunna inträffa om hela den urbana ekonomin kapsejsar. I det gamla Rom minskade befolkningen drastiskt efter stadens fall. På samma sätt skulle dagens metropoler krympa om varuimporten till städerna minskar.

Romarriket var ju mer än bara Rom. Men, som det heter - alla vägar leder till Rom.
Närmare bestämt skatteintäkterna från det stora riket som slussades in till det stora administrativa center som underhöll den stora, och starkt växande, romerska armén.
Dvs den dåtida "offentliga sektorn."
Det var den som växte sig allt för stor för att kunna underhållas.

Vi ser idag också hur "Big Government" har vuxit sig större än någonsin förväntat. Och det finns ingen hejd i sikte.

Så det torde också innebära ett växande problem mellan "glesbygd vs storstad."
För det är storstaden som får underhålla både glesbygd som storstad.
Betydligt bättre då med en avfolkad glesbygd, som bara har råvaruproduktion och -förädling som syfte. Då kan den blivande Stadsstaten lättare administrera sin befolkning, och slipper ta hänsyn till landsortsbefolkningens behov.

Med andra ord torde det finnas en poäng med detta.
Nationalstaten som koncept kommer ju bara att fortsätta förlora på en, som du skriver, omvänd urbanisering. Det är ju på global nivå dessutom, och inte ens större ekonomiska gemenskaper som EU verkar kunna motverka det.
Dvs även inom EU har regioner hamnat utanför, och hade tex medlemsstaterna förlorat sitt nuvarande, begränsade, självbestämmande - till förmån för ett federalt överstyre - då hade ju Ingen längre brytt sig om de EU-medborgare som hade envisats med att stanna kvar i de "gudsförgätna zonerna".

Migrationsströmmarna hade blivit till stora lämmeltåg från EUs ytterkanter in till de starka ekonomiska centran. Finland tex, hade ju illa kvickt avfolkats, liksom de sydöstra skogsregionerna (Transylvanien, med Rumänien och så).


Dvs urbaniseringen kommer inte att avstanna.
Incitamenten för att flytta till storstan är så mycket starkare för de som lever under sk "primitiva förhållanden" naturligtvis, men även i välfärdsstater ser vi precis samma mönster.

Till detta kommer det som kallas "automatiseringen."
Som - givetvis - kommer att effektivisera råvaruproduktionen så mycket att glesbygdsbefolkningen inte längre kan komma att lita på ens Den arbetsmarknaden.
Vi ser också hur staten i allt mindre utsträckning klarar av (eller ens Vill) försörja de som inte Kan - eller vill - med allt för frikostiga Bidrag.

Vi såg faktiskt samma sak i samband med den sk "skiftesreformen" under 17- till 1800-talet, som drev de nyblivna arbets- och marklösa in till städerna, vilket den gryende industrialismen drog nytta av.
Pga det, den massarbetslöshet som belv konsekvensen, såg vi begynnelsen av den Offentliga Sektorn.
Som i själva verket alltså bara är en enda stor arbetsmarknadsåtgärd.

Det håller på att kapsejsa nu.
Dvs nationalstatens förmåga att underhålla hela nationalstaten ... Precis som i gamla Romarriket med dess alldeles för stora armé alltså.
Rom klarade inte av att stå för försörjningen när en större Kris inträffade, och hela riket började falla sönder när alla spreds vind för våg.