Citat:
Ursprungligen postat av
Merapi
Feminismen kritiserar MÄN samt deras dominans, den skiter i vilken färg MÄN har på sin hud.
Källa på att de gör det, jag scrollade just F! partiprogram fann inget sådant under deras rubriker.
Det är en direkt lögn, intersektionalism innebär att vita kvinnor inte får kritisera ickevita män då egna privilegier och omedveten rasism kommer i vägen för analysen.
Vidare så består inte identitetspolitikens maktpyramid enbart av "män" och "kvinnor", den består tex av "homosexuella" och "heterosexuella", "vita" och "rasifierade", till och med saker som fysisk/mental handikapp kommer upp som en del av maktpyramiden.
Därmed att uttrycket "vit heterosexuell CIS-man" så ofta kommer upp som föremål för feministens kritik, för du kan ju inte vara säker på att du sparkar uppåt som vit heterosexuell CIS-kvinna ifall det inte handlar om en vit heterosexuell CIS-man.
Ibland generaliseras det som enbart "män" som föremål av kritik, men ofta blir det när man talar om terrosim, kriminalitet och våldtäkter; dvs sådana egenskaper där just "rasifierade" är extremt överrepresenterade i statistiken gentemot vita män. Därmed att man vill "spä ut" skulden till att innefatta även den så gruvligt hatade gruppen "vita heterosexuella CIS-män".
Till och med sådana brott som helt saknas bland vita män; som hedersmord, söker man koppla till vita män genom att söka konstiga fall i vita länders historia för typ 150 år sedan, som att göra museumutställning på "svensk hederskultur" och så vidare för att få bort den rasifierade kopplingen från ordet och amplifiera skulden för dess förekomst till de så pass hatade vita heterosexuella cismännen.
Som vi tidigare sett har till och med du försökt likställa somaliska småflickor som könsstympas till vita kvinnor som frivilligt gör skönhetsoperation på vaginan, återigen vita heterosexuella cis männen som attraheras till fel typ av fittor i porr, därmed kan man återigen ta bort fokus på sanna övergrepp från "rasifierade somalier" till de hatade vita heterosexuella CISmännen.
Hela tredje vågen feminismen bygger på dels förbittring bland den utslagna feministiska basen och dels karriärsmöjligheter bland feministeliten (inom tex media och kultur) där de kan ha lyxkarriär som typ journalister där de kan tjäna goda pengar på att klaga i otaliga krönikor på hur vita heterosexuella CISmän glömmer att byta toapapper efter att de torkat röven.
Att dagens feminism skiter i hudfärg i deras analys är ju skrattretande lögnaktigt, hudfärgen är exakt lika viktigt som könet i maktanalysen.