Går det att leva ett liv helt utan konflikt?

Själv vill jag inte vara med människor som jag vet att jag kommer hamna i konflikt med.
Jag vill vara med människor som tycker likadant.

Men.... Vi är olika?

Nej det är fullständigt omöjligt, vi är för olika varandra. Däremot så tror jag att vi skulle kunna undvika större konflikter (både på individ och världsnivå) och vi inte lät de negativa känslorna gentemot andra bara ligga utan så fort som möjligt fick utlopp för dem på något sätt och om vi börjar vrida ner våga egon lite, förstå att vi inte besitter hela sanningen om varken oss själva och absolut inte om någon annan.

Jag kan själv känna frid. När jag får ut mina känslor direkt när det finns möjlighet. Eller vid ett lämpligt tillfälle. Vid ett illa valt tillfälle, känner jag ånger.

Varför skulle ett liv utan konflikt vara något att eftersträva?

Frågan ''Går det att leva ett liv helt utan konflikt'' är meningslös eller godtycklig som bäst, frågan bör lyda, varför ska man försöka leva ett liv utan konflikter? Svaret är därför att man egentligen inte vill lida, det ligger i varje individs självintresse att må bra och uppleva frid i tillvaron(just nu, inte imorgon).

När vi bråkar/''tjafsar'' med andra gör vi det inte utifrån ett harmoniskt sinnestillstånd, faktum är att det är ointelligent att söka konflikter. När man blir arg frustrerad på någon bevisar det bara att den andra har makten att förändra hur man mår, den har vunnit, och något väsentligt offras, lycka.

Som någon i tråden tidigare skrev så behöver man dock skåda i det inre, i meditation, på djupet för att först hela den konflikt(snarare existentiella förvirring) som pågår där, annars får man tyvärr aldrig kontroll över det som manifesterar sig i yttre situationer vilket kan beskrivas som en urladdning av känslor, tankar, som vid minsta lilla friktion rinner över den redan överfyllda bägaren av inre sårbarhet. Att konflikter uppstår emellan individer som egentligen tycker om varandra(familjen) är ett tragiskt bevis på hur människor lever sina liv, visst kan man låtsas som om ilska över småsaker inte spelar någon roll men den som lider över småsaker kan omöjligen gå igenom livet med harmoni eller stabilare välmående, vilket bl.a. konfliktbenägenhet är ett uttryck för.

Detta köper jag stenhårt. Och konflikter är väl egentligen inte något dåligt, om ens nödvändigt "ont".

Det är väl mer sättet vi löser konflikter på, som gör resultatet sämre.
Jag har varit i konflikt med mig själv, gällande det här spörsmålet. Och jag har nu cementerat ovanstående slutsats!

Intressant inlägg. Har dessvärre inget bra svar på det för tillfället. Får begrunda detta.

Edit: En stilla undran bara: Varför skulle frågeställningen vara, meningslös eller godtycklig? Den har ju ändå gett upphov till en del intressanta svar. Ditt inkluderat. Sen har jag läst ditt inlägg noggrannare och håller med.

Därför att huruvida det går eller ej, inte är till någons egentliga nytta om man inte först förstår varfördetta är eftersträvansvärt vilket mitt inlägg ämnade att förklara. Din frågeställning lämpar sig bättre till någon som redan fullt insett varför detta är eftersträvansvärt (vilket folk rent generellt inte gör och därmed svaren du fått i tråden )och nu undrar om detta är möjligt.

e.g . ''Varför skulle ett liv utan konflikt vara något att eftersträva? ''.

P.S. För att utveckla vidare det jag var inne på tidigare så är svaret på ''Går det ?'' , visst går det men under förutsättningarna att individen når en djupare inre existentiell förståelse om sig själv, och därmed lär sig identifiera grundorsaken till att konflikter öht uppstår. Världen som den ser ut är dessvärre huvudsakligen befolkad av människor som aldrig skådat inom sig själva för att identifiera/hela problemen som finns där och därför inte heller kapabla att undvika konflikter(hur mycket man än vill detta) eftersom grundproblemet aldrig åtgärdats, konflikter inom familjer eller i större skalor mellan nationer/ideologier/kulturer grundar sig samtliga i den konflikt och existentiella förvirring som pågår inom varje individ. Upplysta människor har i alla tider försökt förklara detta för sina medmänniskor, i.e. '' Your own self-realization is the greatest service you can render the world '' - Ramana Maharshi. https://www.youtube.com/watch?v=VVHeP9dfc3k

Min frågeställning riktar sig till alla som huserar i filosofiforumet. Alla genomtänkta (och ogenomtänkta) svar, är lika goda som någon annan. Då vi är ute på filosofiskt farvatten.

Tycker din inställning verkar något elitistisk. Om jag nu inte har missuppfattat dig?

Introspektion är också, som redan påpekat, ett utmärkt medel för frågans ändamål.
Också filosofers redogörelser för frågan är värt att kontemplera över. Likt han du länka till. Bra video. Den ska jag lägga till i favoriter. Jiddu Krishnamurti är en annan figur som behandlar dessa frågor med oerhörd förståelse och passion.