Feministisk analys av Svenska akademien 1786 - Sara Danius kvinnlig chef ger kaos

Dummer....Nobelprisets pengar kommer från en stiftelse..hör talas om nobelstiftelsen? Det är Nobels pengar inte statens.

Dummer kan jag ta.

Som du ser är min poäng intakt. Problemet blir löst om vi slutar tillmäta Svenska Akademien och deras coolhetspris någon betydelse. Man behöver inte utgå från att Svenska Akademien har existensberättigande och utgör en viktig arena för samhällsfrågor. Tvärtom är Svenska Akademien en mossig grej.

Ja, en av poängerna från en hel del feminister och vänstersympatisörer och andra med kritiken mot SA är väl just att man helst vill att den skall läggas ned för att ersättas med något som är lättare att ha under politisk kontroll och som har annan struktur som bättre stämmer överens med ideologiska ideal.

Däremot kommer ju det inte att innebära att färre skattepengar går till den nya instutionen som kommer att ersätta SA. Tvärtom.

Jag undrar hur många offentliga fadäser och missuppfattningar feminismen tål, och det är skrämmande att se hur många som bara tror att de är feminister och lever i en märklig flumbubbla.

En knutblusdemonstration är inte alls vad vi behöver, och den sk mediafeminismen är i akut behov av intellektuell uppryckning, om det sk patriarkatet inte ska mosa den totalt. Skärpning nu för fan.

SA:s maktspel och medföljande rabalder är inte särskilt intressant i det stora hela, men det är lite intressant om man vill se och analysera de problem som dagens feminism står inför...

Feminister är traditionellt urdåliga på att hantera klassproblem, och av någon anledning lever de mentalt kvar på 1800-talet, när kvinnor vanligen var livegna, egendomslösa, rättslösa osv, medan männen bokstavligen ägde "sina" kvinnor. Den tolkningsbakgrunden passar inte SA och Danius.

I detta fall har vi en klassisk karriärist (Danius), en kulturbracka, som snabbt och opportunistiskt offrar två vänner (Arnault och Frostensson), misslyckas med sitt jobb, belönas för det (med 2 miljoner), får sparken (eller ger upp - det finns olika historier) och hyllas som hjältinna, av oklar anledning. Förvirringen är total.

Och till råga på allt tycker hon att Nobelpriset ska hoppas över en gång, så vi får "ett hack i skivan", som hon slarvigt uttrycker det - jaha, så Nobelpriset är plötsligt i symbios med en kulturlokal som sköts av en snubbe som inte ens sitter i SA ...

Och att Danius själv varit bundis med Arnault och hängt på Forum, det pratar hon ytterst lite om, vilket ingen bör förvånas över. Danius är en kall fisk, som vet precis hur spelet fungerar. Hade hon inte vetat det hade hon aldrig hamnat i SA till att börja med.

Att lämna SA och låtsas som om man är bättre än de andra ormarna, det är bara löjligt.

Danius blir kanske lite mindre korrupt när hon drar, ok, men hjältinna? Inte en chans.

Vidare blandas äpplen och päron ständigt ihop, och Danius verkar också duktig på detta...

Det hon säger i klartext är att en advokatutredning (det var inte ens en polisutredning) inriktad på sexuella närmanden utanför SA ska motivera att man skyndsam slänger ut Frostenson, kapar banden med Arnault och Forum, splittrar hela SA och hoppar över Nobelpriset ... Danius lämnar efter sig ruiner och den allmäna bilden är att hon var en hjältinna ... Herregud alltså.

Och tyvärr saknar mediafeminismen självkritik och självinsikt, som vanligt.

Hela spektaklet bevisar ju att feminismens älsklingsteser (kvinnan är alltid underställd och könsmaktsordningen är av granit och bla bla) inte längre är användbara.

Det går alldeles utmärkt för en kvinna (Danius) att köra ett jätteskepp på grund, splittra hela besättningen, blanda ihop för och akter, och ändå knalla iväg som vinnare, rikligt belönad.

Vi lever inte på 1800-talet längre.

Och om man vill få fart på en riktig feministisk diskussion så finns det massor av godis, som är bra mycket intressantare än SA-dravlet.

Man kan fråga varför så många kvinnor tror att män ska ge upp sina privilegier när kvinnor inte förväntas ge upp sina, man kan fråga om Rosa lagboken (kvinnor blir daltade med när de begår våldsbrott och brott i allmänhet osv), man kan fråga varför uppenbart olämpliga och bindgalna mödrar prioriteras i vårdnadstvister framför sunda män, man kan fråga varför inte arbetsplatsolyckor debatteras oftare (95% av de som dör varje år är män), man kan fråga varför nya fakta om partnervåld (kvinnor slåss ung lika mycket som män, och oj vilken överraskning) bemöts med tystnad i feministkretsar, varför så många mödrar tycker att barnen är lite mer mammas än pappas osv.

Feminismens stora misstag är att den tror att kampen är enkelriktad, och nästan alla radikala rörelser gör samma misstag.

Skärpning nu för fan.

Det var mitt syfte med tråden. Att diskutera hur feminismens svar på frågor som t.ex hur en Akademie ska styras och besättas, i själva verket betyder undergången för Akademien. På samma sätt som kommunismens svar på hur ett land ska styras innebär undergång. Kommunism och Feminism har inga svar på några frågor. De är sämre än de svar som vita-europeiska-män-genom-trial-and-error-i-århundraden kommit fram till.

Akademien och Nobelpriset sänktes nästan av svensk likhetsfeminism efter 100 respektive 200 år. Kanske lyckas den återuppstå i sin forna glans, kanske inte. Men den som vägrar att lära sig något från SA-femmi-fiaskot har inget förtroende hos mig.

Detta är komplicerade frågor. Det är svårt att göra revolution och vara radikal, och jag har faktiskt inte träffat så många äkta feminister, men väldigt många som tror att de är feminister. Danius senaste äventyr har ur som helst mkt lite med feminism att göra.

Det lustiga är att så många vill leka feminister, men att så få vill betala priset. Det kostar att vara revolutionär, och att göra som Danius (som försökte sig på en palatskupp i en klassiskt manlig bastion) är ju faktiskt ganska lamt. Detta är klassisk offentlig maktkamp och inte feminism.

Att bygga egna strukturer och maktcentra som är feministiska, det är något helt annat, mkt mer krävande, men fn närvarande är feminismen i kris, och har jättedålig fantasi. Egentligen vill feministerna ha exakt det männen har - dvs kvinnorna vill bli män, samtidigt som de säger sig vara anti-partiarakala osv. Det är en enda stor förvirring.

Och visa mig den kvinna som vill släppa sina kvinnliga fördelar (skyddsvärde, extra närhet till sina barn, extramjuk behandling i rättssalen, lyxen att få tillhöra "det goda könet" och slippa våldsansvar och utpräglade riskjobb osv).

Ja, du har rätt. Det är faktiskt destruktivt att försöka skapa en feministisk revolt inom SA, syssla med kvotering osv, och SA faller sönder vid minsta beröring med feminismen, och huruvida detta är bra eller inte kan man ju diskutera.

Att feminismen i sig är dålig håller jag däremot inte med om, men grundligt misshandlad har den blivit, och det som betraktas som feminism är dagens Sverige är ju en sorglig spillra av vad som kunde blivit ...

Så borde feminismen fungera och arbeta. Fokuserad på att ta till vara det kvinnor kan, även vad de gör bättre än män, och försöka framhäva detta som likvärdigt med vad män gör i en manlig värld. Att styra en akademi,eller en polis, ett politiskt parti, ett företag, en domstol, ett land, eller en tråd på FB, fungerar bara med manliga normer, ett manligt sätt att arbeta, uttestat genom århundraden som Fungerande. Kvinnor kan också lära sig detta, men det är lättare för män. Femi kan inte sitta på sin kammare och hitta på bättre lösningar, de måste testas i verkligheten och sedan förbättras. Vänsterfeminister bara TROR att de kan. De har helt enkelt för gott självförtroende. Men i min värld ska man ha bra självförtroende EFTER att man genomfört något OCH det blev bättre.

Dina analyser är korrekta, och feminismen står inför exakt samma problem som alla radikala, revolutionära rörelser.

När man krossat patriarkatet, borgarna (eller vad man nu vill krossa), upptäcker man att man också kastat ut kunskap och funktionalitet.

Och att vara revolutionär innebär såklart inte att man är sakligt kompetent, vilket många bittert fått erfara.

Och Brattströms krassa kommentar om Danius (Hon klarade inte skivan) är kanske helt sann...

Det är kanske inte bara gubbklubbens fel att Danius kraschade.

Jag hade annat att göra när stormen i vattenglaset var som svårast, och håller på att uppdatera mig, för nöjes skull.

Ett av de mer kufiska inslagen är den hyfsat förvirrade Nina Rung, som även hon har svårt med begrepp och kategorier.

Rung är bla mediafeminist och kriminolog, och tyckte att kritiken mot Danius ledarskap var ovidkommande, som om det inte gick att ha två tankar i huvudet samtidigt... Suck.

Arnault är troligen en riktig gris, och Danius är troligen en riktigt undermålig styrman ... Förlåt, styrkvinna, eller styrmänniska.

Så kan det ju vara. Inte så svårt va...

Rung tror nog (som många andra) att man är kompetent för att man är moralisk.

Men det vore ju j-igt märkligt om Danius ledarskap inte diskuterades.

Rung tror också att man blir seriemördare av att konsumera porr, och den som vill veta exakt vad som är fel med dagens svenska feminism rekommenderar jag att lyssna på henne.

Att Rung skulle dras till Danius-cirkusen som en fluga till en kohage, det var väntat.

Kaka söker maka, ett väl utprovat ordspråk som jag ofta använder. Man kan även använda det baklänges. De personer som t.ex väljer att använda Knutblus som protest i tron att Danius är ett oskyldigt offer (för patriarkatet?) avslöjar sig därmed som Kakor. De tänker inte, de söker bara Makor. Kakor är inte de man ska lyssna på.

Sammanfattningsvis: det är synd om feminismen, och dess pionjärer och möjliggörare vrider sig nog i sina gravar. Undrar vad en grovjobbare som Ottar eller sufragetterna skulle tycka om ett knytblusuppror... Fy fan.

Ja, det finns många kakor, lata härmapor som leker revolt... Det är bara att gå förbi dem...

Usch. Luften är så tjock av dumhet att den går att skära med kniv.