Chefen sur pga vab

När jag löne-förhandlade med min förra chef så han något om att man skulle se bolaget mer som en familj än som en arbetsgivare, och menade så klart att man inte utpressar sin familj på pengar på det sättet (satt med ett mycket bra erbjudande från ett annat bolag).

Kanske hade jag varit naiv nog att hålla med honom om han inte året innan, när jag började på bolaget, hade betett sig på ett sätt att jag nästan fick min SGI nollställd precis när vi skulle bli föräldrar (jag riskerade med andra ord föräldrapenning på lägsta-nivån trots att jag hade jobbat med fast anställning och hyfsat hög lön i ganska många år).

Med andra ord, jag känner inte mer lojalitet mot mitt jobb än vad lagen kräver. Måste jag välja att ta hand om mitt sjuka barn och att gå till jobbet kommer jag välja mitt barn alla dagar i veckan.

Man kan inte heller släppa iväg sitt febriga eller magsjuka barn till dagis eller skola hur som helst. Dagis kommer säga ifrån när du lämnar eller ringa upp dig och kräva att du hämtar ditt barn. Jag antar att det är likadant i skolan de första åren.

Och det är inte alla av oss som har nära släktingar som kan hoppa in med kort varsel. För oss bor den närmsta 40 mil bort, övriga bor inte ens i samma världsdel.

Ok, men det konstiga är att feber eller magsjuka verkar vara så VÄLDIGT mycket vanligare i många familjer än vad det är i min. Och jag inser förstås att alla inte har en mormor som kan rycka in. Men när jag bildade familj så flyttade jag faktiskt hem nära mina föräldrar, så att de hade möjlighet att hjälpa till. Förstår inte alls idén om att flytta 60 mil från sina släktingar, skaffa barn, och tänka att samhället ska ordna allt man inte orkar eller kan själv. Skulle aldrig alla en italienare eller spanjor in att agera på det sättet.

Om din chef behandlat dig så illa så hoppas jag att du ser dig om efter ett nytt jobb. Med den attityden du har så kommer din relation med arbetsgivaren bara bli värre med tiden, och till slut sitter du där med dåliga referenser och kan inte byta.

Ja, tänk vad konstigt att människor (speciellt barn) är olika! Det är ju nästan som att de inte är samma personer!

Och ja, tänk om det vore så enkelt som att flytta hem till mamma och pappa så att de kan ta hand om dina barn så att du själv kan prioritera karriären. Tyvärr är det inte alla som har den förmånen. I vår familj bor vi i en storstad, för det är där vi kan få bra jobb, medan mina föräldrar bor i ett litet hus långt ut på landet (mer än en timme från närmsta större stad).

Och tack för din omtanke angående mitt jobb, men du behöver inte oroa dig. Gamle chefen jobbar inte längre på bolaget och jag har en bra relation med nya chefen. Och jag får tillräckligt med jobb-erbjudande som det är.

Man skiter inte i jobbet när man vabbar. Vab är faktiskt till för att man ska kunna prioritera sitt barn utan att bli ekonomiskt lidande vilket är något vi bör vara stolta med i Sverige. Finns inte många länder med generösa villkor för familjer.

Nej hon ligger inte illa till om det skulle vara så. Sluta killgissa över saker du inte har någon aning om. Hon har laglig rätt att vaba.