Den motbjudande slutsatsen är inte motbjudande

Den motbjudande slutsatsen är en invändning mot utilitarism.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Motbjudande_slutsatsen

Utilitarismen säger att en handling är rätt om och endast om den leder till minst lika mycket välfärd som varje annat alternativ.

Detta leder till invändningen att det är bättre om vi har en mycket stor population med minimal välfärd än en mindre population med hög välfärd. Wiki:
Denna slutsats är intuitivt motbjudande för många och därför vill man förkasta utilitarismen.

En värld med 100 miljarder människor samtidigt skulle vara enormt påfrestande för miljön eftersom alla skulle behöva förbruka resurser för att kunna vara bärare av minimal lycka. Resurserna skulle därför minska och inte hinna återhämta sig i takt med befolkningens resursanvändning. Vilket leder till att resurser försvinner och människorna som bärare av lycka dör ut.

Därför måste man tänka på den motbjudande slutsatsen som att det är människorarten som ska överleva sålänge som möjligt. 100miljarder människor över lång tidsperiod (tills solen slocknar) är bättre än 10miljarder människor under en kort tid (atombombskrig). Så den motbjudande slutsatsen säger alltså att vi ska överleva sålänge som möjligt vilket innebär att inte överbefolka jorden här och nu. Därför är den motbjudande slutsatsen inte motbjudande, den är rimlig.

Vi kan tänka oss en kontrollerad population som lever i maximal balans med jordens resurser och samtidigt åtnjuter en för varje individ tillräckligt med resurser för att kunna säkerställa maximal välfärd vid en given tidpunkt. Varje individ ska ha en resurstillgång som placerar ens materiella välfärd där den avtagande marginalnyttan tar vid. Detta för att säkerställa maximal välfärd i resurser för alla levande människor. Samtidigt får antal människor inte överstiga ett visst antal för att säkerställa att resurserna är vitala för mänskligheten över så lång tid som möjligt.

På detta sätt så accepterar man den motbjudande slutsatsen men samtidigt säkerställer man en hög välfärd i resurser för människor.

Håller ni med om att den motbjudande slutsatsen inte är motbjudande?

Håller inte med om att din ekvation kom fram till atomkrig var lösningen.
Varför atomkrig och inte spjut och de gamla vanliga? Nu känns det som du går emot din egna teori.

Jag kom inte fram till att atomkrig och utrotning av mänskligheten var bättre än överlevnad så länge som möjligt.

Det är ej en teori, det är en invändning mot att den motbjudande slutsatsen är motbjudande.

Varför skriver du det då för? Blir ju helt förvirrande när du lägger på extra.

Okej svårt att hitta din invändning slutligt reglerad då om det är lämpligare ordval.

Har mycket svårt att följa din tankegång. Du menar att det är bättre med 100 miljarder människor än 10 miljarder, om och endast om, alternativet vore att dessa 10 miljarder (d.v.s. hela mänskligheten) skulle bli utrotade av ett atombombskrig? Varför anser du att detta skulle vara en bra anledning att förkasta den "motbjudande slutsatsen" och därmed godta utilitarismen som den rätta moraliska läran? Att utilitarismen kan förespråka lägre individuellt välmående anses ofta som ett ganska bra argument emot utilitarismens riktighet som en moralisk teori. Men du tycker annorlunda?

Jag skrev såhär:
(Är bättre än enligt utilitarism.)

Jag jämför två tillstånd.
Så 100miljarder människor över en lång tidsperiod är bättre än 10 miljarder jättelyckliga människor under en kort tidsperiod, enligt utilitarismen och den motbjudande slutsatsen.

Det är bättre att vi lever tills solen slocknar än att vi maxar resurser nu för att starta resurskrig där mänskligheten dör ut i ett atombombskrig. Därför är den motbjudande slutsatsen inte motbjudande.

Jag förkastar inte den motbjudande slutsatsen, jag accepterar den och ser på den som inbjudande snarare än motbjudande.

Den motbjudande slutsatsen menar på att det är bättre med 100 miljarder människor som har mindre välfärd/capita än 10 miljarder som har mer välfärd/capita om och endast om den totala välfärden är högre i världen med 100 miljarder människor. Detta är acceptabelt om vi skulle ha hög välfärd för 100 miljarder människor fördelade under en längre utdragen period istället för att vi har en maximal välfärd för 10 miljarder under en kort tidsperiod som sedan dör ut. Att solen slocknar och atombombskrig ska antyda på att mänskligheten kommer dö ut så vi har två sluttillstånd att jämföra.

Utilitarismens varande annars är jag inte så säker på. Men i denna tråd så ska är det enbart den motbjudande slutsatsen som vi fokuserar på.

Det betyder att du värderar överlevnad över individuellt välmående. Det är alltså bättre med 100 miljarder undernärda människor som gnölar runt i smutsen med självmordet som enda tröst, än 10 miljarder välmående människor som lever i ren lycksalighet om än bara för en mycket kort stund. Varför?

Enligt den utilitaristiska teorin är det bättre.

Men grejen är att man ska få mänskligheten att överleva tills solen slocknar. Då är det bättre att ha en så hög välfärd som möjligt fram tills att mänskligheten dör ut.

Vi kan ha 100 miljarder, 1000 miljarder 10000miljarder fram tills dess. Men vi ska enligt teorin samtidigt maxa välfärden. Därför ska vi maxa en individs resursanspråk så att varje levande individ når upp till punkten där den avtagande marginalnyttan i resurser tar vid https://janav.files.wordpress.com/20...alutility1.png

Det innebär att vi anpassar storleken på den mänskliga populationen till dess anspråk i resurser så att vi inte utarmar resurserna samtidigt som vi lever gott av resurserna. Då har vi en låg populationsstorlek i varje given tidpunkt samtidigt som vi har hög välfärd i resurser samtidigt som arten överlever så att bärare av lycka kan fortleva över tid.

hur är det motbjudande?

Hela tankesättet att värdera lycka på de här sättet är inte riktigt rimligt, med att fundera på om det är värt att låta en skara vara mindre lycklig osv.

Vad jag trodde du menade som jag såg en viss sanning i att det är värt att offra en större bunt människor för att livet ska fortsätta och inte utplåna allihopa av svält sjukdomar och annat.
Men just siffrorna 10 miljarder är för högt, problem stiger ju nu det låter kanske mer rimligt med 20 miljoner människor eller så egentligen för en lycklig värld.

Kommer antagligen värre och värre sjukdomar för att balansera ut sånt här rent biologiskt, friska liv är mer värda än sjuka eller hur?

Människan är tänkt att leva framåt inte leva i bredd, så håller med dig om du menar så.

Varför ska några få vara lyckliga istället för att fler är lyckliga?

Enligt den motbjudande slutsatsen så är det bättre ju större total lycka vi har. Därför ska vi överleva så länge som möjligt med så hög välfärd som möjligt. Vi kan därför sprida ut den totala populationen över tid.

Enligt utlitarismen så är lyckliga människor bättre/mer värda än olyckliga människor. Det kanske betyder att friska liv är bättre än sjuka liv.

Ja det var kort och koncist. Bra formulerat.

Högre antal är svårare att tillfredsställa gällande alla former av behov och sammanhållning.
De flesta människor vill nog ha ett värde till en grupp och en stor grupp bildar små grupper inom en grupp.
Om man tar nationer som exempel som en grupp så bildas de grupper inom nationen och de håller på så, för människor trivs inte i gigantiska grupper till sin natur.
Lycka är aldrig statisk utan är ett tillfälligt tillstånd, det är snarare så att lycka alltid är lycka men att tröskeln kan höja för att bli lycklig genom att födas i en värld som många har kämpat för att bygga upp.
Att födas i ett slott , gör ett slott till standard och allt annat dåligt istället för att glädjas.