I The Compleat Angler av Izaak Walton trätte som ni vet Piscaror och Venator om vilken rekreation som var ädlast. Fisket eller jakten. Om ni fick ge er på att döma i denna match, hur hade ert utslag blivit? Mina funderingar lyder som följer:
Jakt
(+) Man behövde tills för inte så länge sedan egna jaktmarker, knallpåk (vilket kräver licens och oantastlig vandel), gröna kläder av filt och flera generationers familjetradition i ryggen. Det betydde i realiteten att man var markägare och därmed förmögen. Låt vara att många markägare som sitter på en förmögenhet om tiotals miljoner är bondlurkar, men en och annan friherre eller greve finns det allt i de jagandes skara. Jakt andas alltså fortfarande en del överklass eller traditionsrik bondsläkt.
(-) Nuförtiden är det äckligt att äta kött. Lägger man upp bilder på den nyss dödade råbocken på fejjan blir man av med 25 % av sina vänner inom 10 minuter. Det skiter förvisso bondlurkarna och adeln i, men den ängslige hipstermannen som råkat ärva tradition och plats i jaktlaget från hembygden i Hälsingland skäms för sina kamrater han har i Stockholm där han bor och arbetar med reklam. Att bedriva catch and release med en .30-06 (thirty-aught-six) under rådjursjakten är dessutom dömt att misslyckas, så det blir till att släpa hem kadavret till lyan i Vasastan och stycka för frysen.
Fiske
(+) Piscator tog ju hem spelet i The Compleat Angler, så fiskaren hade en hel del cred redan på 1600-talet. Dessutom ska man känna till spöns och olika träslags karaktäristik, kunna spinna linor av silke och fläta tafsar av tagel, man ska känna till vilka torrflugor som får fiskas, och kunna binda dem fläckfritt, i den kalkström man är i utan att dra på sig vrede från puritanerna, man ska kunna skalda (O' the gallant fisher's life, 'tis the best of any...). Det visar sig att fiskaren måste besitta många färdigheter. Dessutom börjar flugfiskarens utrustning kosta mer än jägarens om man räknar med nytt spö från G. Loomis eller Orvis varje år, flytring, vadare, taxiflyget i Alaska, etc. Man kan dessutom ägna sig åt catch and release, vilket gör att man inte behöver dra på sig onödig vrede om man har en känslig och kritiskt granskande vänskapskrets på sociala media.
(-) Piscator måste dela sin rekreation med semestermetaren som dricker Sofiero och metar mört och id med deg och majs i ån hemma i stan, och husbehovspimplaren som drar upp 1.500 kg tusenbröder varje vinter och fryser in. Fiskarens galanta liv kan få se sig nedsolkat av dessa amatörer.
Så, vilken rekreation är ädlast? Fisket eller jakten?
Jakt
(+) Man behövde tills för inte så länge sedan egna jaktmarker, knallpåk (vilket kräver licens och oantastlig vandel), gröna kläder av filt och flera generationers familjetradition i ryggen. Det betydde i realiteten att man var markägare och därmed förmögen. Låt vara att många markägare som sitter på en förmögenhet om tiotals miljoner är bondlurkar, men en och annan friherre eller greve finns det allt i de jagandes skara. Jakt andas alltså fortfarande en del överklass eller traditionsrik bondsläkt.
(-) Nuförtiden är det äckligt att äta kött. Lägger man upp bilder på den nyss dödade råbocken på fejjan blir man av med 25 % av sina vänner inom 10 minuter. Det skiter förvisso bondlurkarna och adeln i, men den ängslige hipstermannen som råkat ärva tradition och plats i jaktlaget från hembygden i Hälsingland skäms för sina kamrater han har i Stockholm där han bor och arbetar med reklam. Att bedriva catch and release med en .30-06 (thirty-aught-six) under rådjursjakten är dessutom dömt att misslyckas, så det blir till att släpa hem kadavret till lyan i Vasastan och stycka för frysen.
Fiske
(+) Piscator tog ju hem spelet i The Compleat Angler, så fiskaren hade en hel del cred redan på 1600-talet. Dessutom ska man känna till spöns och olika träslags karaktäristik, kunna spinna linor av silke och fläta tafsar av tagel, man ska känna till vilka torrflugor som får fiskas, och kunna binda dem fläckfritt, i den kalkström man är i utan att dra på sig vrede från puritanerna, man ska kunna skalda (O' the gallant fisher's life, 'tis the best of any...). Det visar sig att fiskaren måste besitta många färdigheter. Dessutom börjar flugfiskarens utrustning kosta mer än jägarens om man räknar med nytt spö från G. Loomis eller Orvis varje år, flytring, vadare, taxiflyget i Alaska, etc. Man kan dessutom ägna sig åt catch and release, vilket gör att man inte behöver dra på sig onödig vrede om man har en känslig och kritiskt granskande vänskapskrets på sociala media.
(-) Piscator måste dela sin rekreation med semestermetaren som dricker Sofiero och metar mört och id med deg och majs i ån hemma i stan, och husbehovspimplaren som drar upp 1.500 kg tusenbröder varje vinter och fryser in. Fiskarens galanta liv kan få se sig nedsolkat av dessa amatörer.
Så, vilken rekreation är ädlast? Fisket eller jakten?
