Backar man ett steg handlar det om två olika sätt att bilda verbalsubstantiv – eller närmare bestämt verbalabstrakta – till ett och samma verb. Det finns generellt skillnader mellan de olika abstrakta man får när man använder de olika ändelserna som står till buds i svenskan, som -(
er)
ande, -(
er)
ing och -
sion/-
tion, där den sista fokuserar mer på resultatet av att utföra det verbet anger, medan de två förra fokuserar mer på själva utförandet. (Det här är också fallet i det besläktade språket
tyska.)
Men nu är förstås inte alla sådana här bildningar jungfrur, utan de har en historia av användning där alltid i större eller mindre utsträckning en
lexikalisering av verbalsubstantivet skett, vilken alltså gör att man inte omedelbart kan utläsa hela betydelsen av ordet genom att veta vad verbet betyder och vad bildningen med en specifik ändelse normalt ger för resultat.
I det aktuella fallet är alltså orden i stor utsträckning synonyma, men den ovan beskrivna skillnaden mellan de olika bildningssätten med olika ändelser finns i viss mån kvar, dvs.
revidering syftar mer och oftare på själva handlingen eller processen och
revision på resultatet av verbhandlingen. (Men för mitt språköra är inte skillnaden så stor att man inte kan använda
revidering om resultatet och
revision om aktiviteten i vissa situationer.)
Alltså: Utför man en revidering får man som resultat en revision.