Jag svär rätt mycket. Jag hade nyligen en diskussion om detta med en äldre släkting som aldrig svär och anser att man inte ska använda "runda ord" (?), särskilt inte bland barn.
Som jag sa till henne: Jag är ateist, precis som hon. Varken jag eller barnets pappa är medlemmar i svenska kyrkan. Barnet är ej döpt. Vad har då uttryck som "satan", "fan", "jävlar" och "helvete" egentligen för mening? Ingen, enligt mig. Det är endast styrkeuttryck utan någon som helst innebörd. Ord som jag däremot inte använder särskilt ofta och som har en stark innebörd är könsord eller förnedrande uttryck som "hora", "slyna", "bög" och så vidare. De anser jag att man inte ska använda alls och särskilt inte då barn är i närheten.
Dock så utbrast min 3-åring "satan!" häromdagen och mu aktar jag mig för att svära alls. Det låter verkligen inte bra då det kommer från ett litet barn. Det blev genast lite mer komplicerat
Så ja, jag erkänner motvilligt; man bör nog vårda sitt språk inför barnen. En 3-åring har inte så stora problem att de orden bör behöva användas.
Jag kommer nog köra på samma stil som mina föräldrar gjorde: "Jag är vuxen, jag får säga så. När du är vuxen så väljer du själv hur du ska prata men fram tills dess så får du hitta på andra saker att säga".