Varför hycklar ni om feminister och mäns självmord?

"Feminister mörkar mäns psykiska ohälsa, att fler män dör på jobbet och är ensamma" Ser/hör ofta detta. Men jag förstår inte vad ni menar. Varje gång jag diskuterat med en man om detta får jag svaret att det beror på att killar inte är så jävla knussliga och känslosamma - och ska inte vara det heller.
När jag då frågar om det inte är just det som är problemet blir svaret nej.

Feminister mörkar inte, men analysen av problemet kanske är den som inte passar? Män ska inte vara känslosamma och "fjolliga" utan problemet verkar ligga i att män inte får skrika av sig och hugga med yxa tillräckligt mycket i det moderna samhället.

Jag skiter faktiskt i vad som hjälper, så länge det inte handlar om att trycka ner andra.
Men ni måste faktiskt bli bättre på att försöka kommunicera era tankar och problem i livet. Det är nämligen först när man försöker få fram vad som är fel som det går att få hjälp.

Har heller inte sett så många män skriva om att 70% av självmorden i Sverige begås av män och vad som kan göras. Det verkar alltid bli en delfråga och huggargument mot feminism. Kan ni inte ta upp frågan själva?

Som det här med att män dör på sin arbetsplats. Många gånger är det på grund av bristande säkerhet i arbetet. Antingen från arbetsgivaren eller arbetaren. Det är ju inte direkt en feministisk konspiration att sätta män att skotta snö på hustak utan skyddsanordning. Eller?

Att män är på ett visst sätt generellt beror ju på att kvinnor generellt dras till vissa manstyper mer än andra och det i sin tur skapar en idealbild av en man att eftersträva. Likadant gäller kvinnor. Och inom gruppen kvinnor och gruppen män konkurrerar man med varandra. Oavsett vad som kommer ur munnen på kvinnor och män så görs omedvetna val som stärker mans respektive kvinnobilden.
Nu snackar vi generellt så orkar inte höra enstaka exempel på motsatsen.
Sen därtill har vi såklart de fysiska skillnaderna i hormoner osv som gör skillnad i beteende och risktagande. Och sen kulturella skillnader.

Ur feministiskt perspektiv borde Sverige vara drömlandet men konstigt nog är det här de sjukaste feministerna finns. Det säger en del.

Problemet är väl att så fort en man vill ta upp problem som gäller för män så blir kvinnor griniga och tycker att problem som drabbar kvinnor är värre och man skall prata om det istället. Då finns det två grupper män. Den ena som tystnar och inte orkar och den andra gruppen som vill säga emot.

Den grupp män som vill säga emot och menar att det visst är viktigt att också diskutera problem som drabbar män blir snabbt överkörda av kvinnor som är extremt upprörda och kallar den gruppen män för "män som hatar kvinnor". Sen blir även den gruppen män tysta. Man orkar inte helt enkelt.

Kanske borde män gemensamt resa sig upp och be kärringarna sätta sig ner och hålla flabben ett tag. Problemet är inte att det saknas män med ryggrad så män skulle kunna samla sig. Problemet är att män "orkar inte". Men det börjar förändras nu och det sker överlag i hela västvärlden. Feminister ses allt mer som pestsmittade och fler och fler kvinnor tar aktivt avstånd från feminismen.
Feminismen blandas allt mer med extremvänstern. I USA och stora delar av Europa så är också feminism synonymt med Antifa.

Sveriges regering spatserar runt i Europa som plumpar och hävdar likt stolta idioter att dom är världens första feministiska regering. Inget annat land är avundsjukt på det eller hyllar det. Snarare så låter dom bli att tala om det eftersom det är så pinsamt. Det är väl bara i Danmark man garvar åt det och gör sketcher som uppskattas runtom i världen som med enkelhet belyser hen-svenskens idioti.

Den där kan faktiskt appliceras på båda könen och inte bara åt ett håll.

Jo. Bara det att män står kanske för 1% av det och kärringarna för 99% av det. Så från det manliga hållet står det sig irrelevant i förhållande.

Eftersom du är ny "här", så ska du få en liten inblick i det som allmänt i resten av världen kallas analogin om "The Red Pill".

Minns du scenen i filmen Matrix, där Neo erbjuds ett blått och ett rött piller?
https://www.youtube.com/watch?v=zQ1_IbFFbzA

Scenen är väldigt träffande och blev också arbetsnamnet och titeln på en väldigt bra dokumentär som kom i fjol. Den kommer inte visas i Sverige, utan har kategoriskt och fullkomligt medvetet tystats ner av alla våra medier och kultureliten. Den besvarar nämligen alla dina frågor i TS och vore fullkomligen förödande för den allmänna verklighetsuppfattningen i Sverige.

En verklighet som är byggd på ett helt korthus av lögner och falska narrativ.
Vi har arméer av sektmedlemmar som försvarar dessa falska dikotomier in absurdum. De bevakar varje media och kommentarsfält för avstickare och så fort någon börjar ta ton kallas #jagärhär (70 000 medlemmar) och andra intressegrupper in för att tysta den som försöker bryta sig ut.
Staffan Heimersson hade jobbat på Aftonbladet i 56 år, men den dagen han började ta ton mot programmeringen, fick han gå samma dag. Detsamma hände Moraues, Oldsberg, Kronér, Timell och många många fler. Några har tagit livet av sig... De har absolut makt och denna makt sträcker sig ända upp i regeringen.

Så, ett varningens ord; se den på egen risk:

http://theredpillmovie.com/

Svaret är nej för det minskar chanserna att para sig med motsatt kön. Många män känner ett välbehag av att vara nyttig för andra. Och det innebär att bland annat tillverka, laga eller komma på saker. Att känna sig behövd.

Kan mycket väl vara så.

Men för en del funkar det inte att "prata" om problemen. Det kan faktiskt göra saker värre.

Och bli nertryckt ännu mera? Tror inte dom vill detta. Sen är alltid kvinnoproblem numero uno.


Men när en kvinna ska skotta snö på taket....... oj oj oj.

Detta brukar tas upp tillsammans med förekomsten av tex kvinnojourer och inte mansjourer. Men att det saknas mansjourer i mycket beror på att de har för få ideella deltagare verkar missas.

Vad gäller suicid. Inom vissa åldersgrupper är det den vanligaste dödsorsaken. Vi har också ”osäkra suicid”’ där man inte helt kunnat säga att det rör sig om suicid, tex vid vissa överdoser eller äldre som slutat äta.

Kvinnor gör fler försök. Män ”Lyckas” oftare pga metoderna. Frågan är väl vad det här står för. Det finns många myter kring suicid. Ett är att ”det bara hände, vi hade inte anat”. I själva verket har det inte flesta fall sett någon form av suicidal kommunikation innan, inte alltid i ord men i beteendemönster.

Män saknar i högre grad ett socialt skyddsnät, och de söker mer sällan hjälp inom psykiatrin innan det kanske går så långt att de blir omhändertagna enligt Lpt. Suicid handlar om att personen inte sett någon annan utväg. Men personer som hindras från att ta sina liv kan senare ofta säga att det var ett rop på hjälp men att de inte visste hur de skulle kommunicera det, i kombination med en depression som gör att de har svårt att ta sig ifrån sina känslor av hopplöshet.

Feminister brukar addressera detta. Och jag har nog inte erfarit attityden att detta enorma problem skulle undermineras. Det är ett stort jävla problem att pojkar och män inte känner sig lyssnade på, och att de saknar redskap för kommunikation

Jag tror inte de saknar redskapen, de uttrycker sig bara allmänt "fel", klumpigt, avigt, med få ord och uppfattas därför inte av systemet som helt klart är utformat för att passa kvinnor och möta deras behov och sätt att kommunicera. Vi har sett skolan rasa av samma anledning i över 30 år. Vi vet att killar ramlar ur, men det finns inga lösningar annat än nya betygssystem att införa.

Och nånstans däruppe sitter harpor och tycker att det inte finns anledning att ingripa heller, för det är fortfarande "generellt ojämställt" och att det är bra att kvinnor kommer ikapp.

Därför offras pojkarna.
Det är den humanism våra skolpolitiker förespråkar. Konsekvensen är att i jakt på jämlikhet måste tiotusentals pojkar offras och att en del av dem tar livet av sig. Ska vi gissa på ca 1500 i år, vilket är fem-sex gånger fler än i trafiken? Men trafiken satsar vi miljarder på att göra säkrare. Vi inför nya lagar om mobilförbud, bälten osv hela tiden, samtidigt som vi sänker hastigheter.

Tja, omgivningen uppfattar kanske inte de signalerna. Vilket såklart är synd. Män söker också mer sällan vård förrän det har gått väldigt långt.

Män har alltid varit de som suiciderat i högre grad sedan vi började mäta detta. Att försöka skylla detta på feminism är liksom fel ände eftersom det inte har en koppling till det.

Problemet som jag ser det och jag har erfarenhet är stigma. Och en mansroll där man inte får vara svag.

Kan det vara ännu ett tecken på den gynocentrism jag och några till försökt att visa?

Huh? Hur menar du? Jag är feminist och jag brukar ta upp det här ämnet ofta. Dessutom är det relaterat till mitt yrke. Jag försöker se till vad som gör att män i högre grad suiciderar. Vilket de gjorde redan på 50-talet, dessutom då med många mörkersiffror eftersom det då var ännu skamligare idag. Män hängde sig eller gick ut ”till skogs” och sköt sig. Siffrorna har sjunkit i och med att vi har blivit bättre på att upptäcka och behandla depression vilket majoriteten av de som tar sitt liv lider av. Så varför är det fler män som suiciderar? En viss procent har antagligen med de mer våldsamma metoderna som hängning och vapen. En annan sak är som jag återigen säger, får män vara svaga?

Jag är helt övertygad om att dessa män och pojkar inte har några redskap för att kommunicera sin förtvivlan. De vänder den inåt.