22 år och vill sluta dricka alkohol, men vet inte om jag vågar i detta samhälle.

Hej!

Jag vill börja med att säga att jag aldrig har haft ett alkoholmissbruk. Alltid varit en måttlig drickare som druckit alkohol sporadiskt.

Jag är en kille på 22 år som när jag kom in i tonåren insåg rätt snabbt att alkohol inte var min grej. Varför? Jo, det är inte gott helt enkelt, jag tar dåliga beslut när jag dricker, jag tänker inte lika klart, jag botar bara min blyghet tillfälligt med mitt drickande. Jag mår skit dagen efter. Tänk om jag kunde bli lika socialt utåtriktad utan att dricka som jag blir när jag dricker tänker jag ofta.

Hur som helst, slutade med att jag under gymnasiet var helt nykter bortsett från min student. En kombination av blyghet, inte vilja dricka, eller bli utsatt för grupptryck i alkoholdrickande och en rad andra faktorer gjorde att jag knappt drack något under hela mina tonår. Detta ledde till att jag gick miste om mycket, tänker inte gå in på vad. Men jag ville ju inte dricka? Vänner ville jag däremot ha, men det blev pannkaka av allt och jag blev tyvärr en ensamvarg när jag gick gymnasiet.

Har gått några år sedan dess nu, har provat flera ölsorter och känner att öl generellt inte är gott helt enkelt. Sprit och annat också, känner när jag ska dricka sprit hur min kropp skriker: NEJ NEJ NEJ, det är en dag imorgon. Du kommer må skit imorgon. En hel produktiv dag går till spillo på grund av ditt drickande. Jag mår alltid som bäst när jag är nykter. Av själva alkoholruset kan jag känna en kortvarig tillfredsställelse socialt men den bemöts rätt så snabbt av en dipp. Dessutom får man kämpa hårt för att lyckas få ner drickan ens. Och att ens tänka på när jag kommer hem efter att ha druckit, det är då ångesten slår till men råge.

Måttlighet kanske folk skulle säga nu? Spelar ingen roll, När jag bara dricker två starköl på en kväll vaknar jag ändå upp med huvudvärk dagen efter och känner att dagen är ''förstörd'' Jag har levt i förnekelse i flera år och sagt till folk runt om mig att jag tycker öl är gott, fast jag egentligen tycker det smakar skit. Men samtidigt vill jag bara passa in i en grupp, vill inte vara avvikande. Så när det händer att jag dricker (Vilket inte är ofta, 5-7 gånger per år) och när jag kommit hem känner jag en ångest över att jag druckit och svikit min kropp och det känns också förjävligt att jag måste ta en ''dagen efter'' smäll.

Men hur ska jag kunna leva ett drägligt socialt liv utan att dricka? ..frågar jag mig. Jag har inga vänner just nu. Jag har däremot planer på att börja studera. Men jag vet inte hur jag ska kunna tackla att inte dricka om eventuellt framtida kamrater ska ut på en sportbar och dricka öl, eller ha en grabbkväll hos någon. Jag är jättegärna med på gemenskapen och sällskapet, det är just drickandet jag innerst inne vill avstå ifrån. Men det känns som sagt tufft att vara avvikande.

Och vad ska en framtida tjej tänka? Vad tycker ens tjejer om killar som inte tycker om alkohol? Så många tankar som florerar i mitt huvud. Vill bara passa in och ha en vänskapskrets, men vill samtidigt må bra också. Min högsta dröm vore att starta eget, något helt nytt och skaffa sin vänskapskrets och bygga upp relationer utifrån det. Men det är samtidigt oerhört svårt att lyckas, men kanske samtidigt en bra väg att ta för att få acceptans för de val man väljer i livet, istället för att hoppa på studier.

Vad tycker ni om personer som inte dricker alkohol? Dricker ni/har ni personer i er omgivning som inte dricker alkohol? Är så kluven i denna fråga ifall jag ska sluta dricka eller fortsätta.

Personer som inte dricker alkohol för att de inte vill, och alltså är stolta och starka på sin egen vilja har jag inga problem med.

Oroliga själar som går runt och bekymrar sig över vad alla andra ska tycka och tänka om deras handlingar, de har jag dock inte mycket till övers för.

Jag tycker personer som inte dricker är bra för jag dricker inte själv. Orkar inte med högljudda idioter som ska prata om sin skit man inte är intresserad av. Alkohol drar till sig idioter, luder och annat degenerativt avskum man ändå inte vill ha att göra med.

Jag dricker inte för att jag inte får ut något utav det, jag gillar inte ruset och jag gillar inte de som tenderar till att dricka i större mängder. Jag väljer att beblanda mig med likasinnade istället, för jag gör vad JAG vill. Jag skulle aldrig få för mig att dricka för någon annans skull eller för att passa in.

Mitt tips till dig är att skaffa en ryggrad och gör det du vill göra med ditt liv, skit i vad andra tycker.

Du lever ditt eget liv? Svar JA skulle jag tro.
Skit i vad andra tycker och tänker.

Har inte druckit alkohol, festat eller varit till krogen sedan iallafall 2013, och då är jag 24 år gammal nu.

Ingen bryr sig ett skvatt. Gå till jobbet istället, finns bättre människor där ändå och kämpar du hårt så får du även roligare på jobbet än hemma/på krogen.

Vill du ha berusningsmedel så rekommenderar jag cannabis.

Sluta noja. Det är inget problem att vara nykterist om du vill vara det.

Jag dricker kanske 2 öl i kvartalet. Vem ska bry sig om det? Jag bestämmer helt över vad jag gör utan att någon annans åsikt väger speciellt tungt, utan min bättre hälfts åsikt. Den väger lite tyngre.
Jag har inte tid att vara ute till 03, eller vara bakis. Sen att det kostar hutlöst mycket hjälper ju inte till.

Jag har aldrig druckit och kommer aldrig att göra det. Skiter fullständigt om folk tycker att jag är tråkig eller inte. Jag är ungefär i din ålder.

Tycker man inte om alkohol ska man definitivt inte dricka.
Frågar någon i omgivningen, varför du inte dricker så säg som det är. Är det någon som inte accepterar svaret så är problemet inte ditt.

Jag slutade ganska tidigt med det sk toksupandet. Nu dricker jag bara vid fester och ganska måttligt.
Och jag dricker bara av det jag tycker är gott.

Det går att överleva. Det är inget fel med att inte dricka. Och folk har accepterat mitt val.

Så det gäller att se till sitt egna bästa skulle jag säga och skita i omvärlden.
Tänk dessutom att du minimerar risken att få problem med alkohol (alkoholism) och sparar på levern.

Jag håller på dig.

Kan säga att jag är 30+ och slutade supa vid 21

Tufft av dig om du klarar att låta bli när du nu egentligen inte vill! Starkt. Det är så dumt att man "måste" dricka alkohol idag för att bli accepterad. Du känner själv att du inte mår väl av alkohol, låt då bli!
Jag har aldrig varit full. Det är sant. Inte ens salongsberusad. Har fått hört mycket konstigt om det, men jag är alldeles för gammal nu för att bry mig om det. Har aldrig saknat det. Visst har jag smakat alkohol, men det är inte gott. Visst är det konstigt att man får tycka att tomat, fisk eller champinjoner smakar apa, men inte alkohol?! Jag kan ha ett glas cider eller så att smutta på hela kvällen om jag inte känner att jag orkar diskutera, så frågar ingen, eller så ser jag till att vara chaufför så undrar ingen heller. Men knasigt att det ska behövas.
Tycker ofta att fulla människor blir jobbiga. Blir bråk, tjafs och drama. Min nuvarande man dricker inte heller, jag har således inga problem alls med killar som inte dricker. Hade ett ex däremot som gärna drack tills han spydde, och det var inte ens roligt...

Jag dricker ingen som helst alkohol det innefattar all form av alkohol även sådan som är märkt 0,5 % på maxi.

Ingen form av choklad eller annat som innehåller alkohol.

Också vidare.

Min Fru gör heller inget av detta.

Mina närmsta vänner gör heller inget av detta.

Så mitt bästa tips till dig är att försöka hitta vänner som antingen inte bryr sig om vad du dricker och äter eller helt enkelt vänner som inte själva heller dricker. Då har ni något gemensamt.

Om du träffar nya personer på jobbet eller företaget ska ha något event där det serveras alkohol och du är ny då kommer folk fråga några gånger om du inte ska ha någon alkoholhaltig dryck men efter att du förklarat detta första gången så vet ju alla sen att du inte dricker alkohol och då kommer ingen heller fråga dig mer om det.

Första gången kanske de frågar dig varför och då säger du antingen såsom du beskrivit i TS att du inte mår bra av det.

Eller så berättar du att det är din övertygelse att man inte ska inta sådant som påverkar kroppen negativt eller något annat.

Sen är det klart och ingen kommmer fråga dig igen.

Om du nu ska börja studera så kanske det kan verka som att alla dricker men det finns många som faktiskt inte gör det.

T.ex pga religösa skäll, de mår inte bra av det, det smakar illa, de känner att det känns fel också vidare finns massvis med anledningar till att personer inte dricker alkohol.

Så du kommer inte vara ensam det gäller bara för dig att hitta personerna om du nu vill umgås med likasinnade.

Om du är blyg så är det samma sak där det finns fler personer på skolan som är blyga och hsr svårt att hitta vänner precis som du.

Du får bara försöka ta lite iniativ till kontakt med dessa personer.

Hoppas det går vägen för dig.

Du är stark person om du står emot grupp trycket och säger nej till alkohol!