Kan man köpa en "stereo" idag?

Liten kommentar igen då....

Diskanter har sedan väldigt länge klarat att spela mycket högre frekvenser än vi människor kan uppfatta, så den ”upplösningen torde vara mer nog, typ.
Unga människor klarar att höra ca 20KHz, medan äldre personer får sänkt förmåga med åren och alltså inte då klarar att höra allt upp till 20KHz.

Det spelar väl ingen som helst roll hur "högt" i KHz en diskant går, det jag pratar om är karaktären.
Är ju en fråga om olika ljudideal bara.
Det du kanske tycker låter skrikit och vasst tycker kanske jag låter "brilliant" och " luftigt", om vi ska dra några floskler.

Tycker också det blev otroligt löjligt när tex dom nya "superljudsformaten" DTS Master Audio och Dolby True Hd kom och helt plötsligt skulle varenda som hade "seriös" hembio vara tvungen att, över en natt skeppa iväg trotjänarena för nya högtalare som "klarade av" toner över 40 KHz, annars "utnyttjade man inte nya formatet till fullo"! 😂

Sen är ju mätvärden och KHz hit och dit just enbart, mätvärden och KHz och spelar ingen som helst roll egentligen.
Man kan ju tex mäta upp frekvenresponsen och hur tung last den är osv på en högtalare, men det säger ju inte ett skit om hur den verkligen låter.
Musik och filmåtergivning är ju till syvende och sist en en fullständigt subjektiv sysselsättning.

Aja, smaken är som baken. Jag skulle aldrig orka leva med en sådan hissad diskant (""högupplöst""), som jag själv misstänker är till för 60+ med disponibel inkomst att kunna höra lite över 10 kHz. En väldigt nära släkting har ett par B&W 800D3, och de lider verkligen av hissad diskant. Plågsamt att lyssna på, även med rörelektronik. Men han är 75, så han tycker det väl är härligt att höra lite av de övre registren. :-)
Tycker det inte är någon av de du nämner som har "kassaskåpsbyggen" i prisklassen sub 100k (utom Swans/Aurum Cantus som jag tyvärr inte hört), men vi kanske tycker olika där helt enkelt. På B&W's sida t.ex. är det inte förrän 800-serien som kabinetten börjar bli stumma, och där kostar den billigaste ~70k om jag inte minns fel.
Sedan kan det ju vara bra byggkvalitet ändå, men det känns lite b när man knackar på högtalare för 50k och så låter det helt ihåligt.

Sedan den s.k. uppgraderingsdjävulen känns som det bara beror på för mycket fritid och för lite förmåga att bara sitta och lyssna på musik. Fattar inte såna som byter förstärkare två gånger om året t.ex.

Kineserna är jävligt duktiga på få till välbyggda kabinett med förvånande bra ljud.
Verkligen ingen massproducerad skit, om man hittar rätt märken vill säga.

Har du möjlighet ska du lyssna på Aurum Cantus Volla, enormt bra stativare som är byggd som en stridsvagn och har bland dom bästa banddiskanterna (G1) jag hört!
Fast era jävla hyperöverkänsliga hundöron skulle väl troligen implodera in i hjärnan då. 😄

Swans är också grymma, med en fet 3 tums silkesdome som hjälper till med övergången mellan banddiskanten och mellanregistret.
Men är väl samma sak där, du/ni skulle väl troligen vara tvungna att prata med en psykolog, för att kunna hantera alla så nya plågsamma intryck som tonerna från dom okända, övre registren framkallar? 😁

Finns/fanns? även ett kinesiskt brand som heter Compact som har/hade sjuk byggkvalitét och excellent ljud.
Dock allergiska mot dåliga inspelningar, om jag minns rätt körde dom mest med Vifa och Scand Speak element.

En stor fördel med högupplöst ljud som sträcker sig långt upp över 20 kHz (t ex samplingsfrekvens 96 kHz) är att filtret för att skära bort toner över halva samplingsfrekvensen då kan byggas mera fasrent än annars vilket gör att det låter bättre än system med lägre samplingsfrekvent.

Det är också orsaken till det som kallas för översampling av den vanliga CD-bitströmmen. Ljudet blir bättre efter filtrering.

Vänligen Näckrosen.

Visst finns det många nackdelar med vintage hifi om man inte förstår sig på hur man skall gå till väga för att få det att låta bra. Först och främst är det matchning som gäller, dvs att grejerna lirar på ett korrekt sett med varandra, något jag tror många missar. Sedan gäller det ju också att lära sig googla på nätet för att vaska fram info om diverse grejer, vad som sägs om dem och samtidigt lära sig läsa mellan raderna. Men för att kunna det sistnämnda så krävs det även lite egen erfarenhet att jämföra med och det genom att testa sig fram hur olika grejer funkar ihop. Det gäller att ha lite nyfikenhet och driv samt uppmärksamhet, vilket också flertalet är för lata för att orka bry sig med.

Sedan är det ju en fördel om man kikar efter gamla premiumgrejer och om vi börjar med högtalare; det behöver inte nödvändigtvis vara typ JBL L serie högtalare, Pioneer HPM 100 eller Yamaha NS 1000 osv, finns många andra högtalare som är betydligt mera prisvärda. Man behöver också ta till sig det faktum att högtalare förr i tiden fanns i betydligt flera varianter anpassade för ens huvudsakliga musikval med olika typ frekvensomfång etc. Det fanns t,ex högtalare speciellt anpassade för kammarmusik o dylikt. Men vanligast var nog en ungefärlig uppdelning i exempelvis högtalare anpassade för typ klassiskt, jazz och akustisk musik samt förmåga att göra sångröster väldigt verklighetstrogna vs mera allroundhögtalare vilka går att spela även med dåtida pop och rockmusik.

Dessutom som flertalet inte är uppmärksamma på är att man mastrade/komprimerade modermastrisen för vinyl väldigt lågt på 50/60-talet jämfört med idag. När man bytte ut studioutrustningen i studios till transistorer istället för rör så följde samtidigt tekniken för mastring till vinyl med högre kompression allt eftersom. Högtalare generellt sett från 50/60-talet låter ofta illa ihop med nyare musik såsom t,ex 70-tals pop och rock etc. Detta eftersom frekvens och delningsfilter var anpassad för inspelningstekniken från den aktuella tidsperioden. Tillverkarna av förstärkare och högtalare har följt med som en slags symbios i utvecklingen allt eftersom och t,ex på 80-talet började högtalartillverkarna generellt anpassa sina högtalare för att låta bra ihop med cd´s.

När det gäller gamla vintage förstärkare, så är det en mångfald när det gäller karaktär i ljudet och sammanfattningsvis så hade flertalet tillverkare sin egen signatur på ljudet. När det gäller matchning med dåtida högtalare finns det flera faktorer att hålla koll på. Dels att förstärkare och högtalare fungerar ihop Ohm mässigt då det fanns flera variationer på den tiden. På 60-talet var det vanligare med 4 Ohm jämfört med på 70-talet 8 Ohm som verkade vara vanligast. Vissa förstärkare var angivna att klara både 4 och 8 Ohm. Det fanns även högtalare på t,ex 6 Ohm. Och på den tiden fanns det också skillnad mellan lättdrivna och trögdrivna högtalare. Sistnämnda kräver ju som bekant förstärkare med god strömkapacitet. Vidare när det gäller matchning är magin mellan komponenterna i förstärkare vs högtalare. Det sägs att det är lättast att matcha med grejer där komponenterna härstammar från samma koncern.

Det är betydligt lättare att matcha ihop en gammal vinylspelare än en äldre cd spelare ihop med ett vintagesystem har jag kunnat konstatera. Om man bortser från valet av pickup, vilket i vissa fall kan bli problematiskt för den oinvigde beroende på vad man väljer för typ av pu. Här gäller verkligen matchning då en viss pu i vissa fall helt kan ändra karaktär vid byte av antingen högtalare vs förstärkare. Om jag tar ett värsta exempel för att illustrera så kan vi ta Ortofon 2M serien vilken i rätt system kan låta riktigt bra, men i vissa system kan låta sisådär eller helt enkelt pissdåligt. Detta har inte enbart att göra med att de i sig låter mycket neutralt, utan att de i vissa fall har oerhört svårt att gifta sig ihop med vissa vintage komponenter.

Cd spelare i äldre vintagesystem kan som sagt vara svårt i vissa fall att få det att låta bra överlag med flertalet cd skivor, vissa kan låta mycket bra och andra mindre bra och rentav kasst. Lättast att få till det är ändå att använda sig av en premiumspelare, vilka det finns bra sådana även bland äldre cd spelare. Ibland är det helt enkelt så att en äldre premiumspelare funkar bättre än en nyare, i alla fall beroende på vad man huvudsakligen använder för typ cd skivor, 16 bitars eller 24 bitars.. aad, add eller ddd. Dessutom låter remastrade cd skivor sällan bra i ett vintage system. I synnerhet om de är kraftigt komprimerade. I övrigt beror det också mycket på från vilket skivbolag cd utgåvorna gavs ut från samt mixningar etc. Det är betydligt lättare att få det att låta bra med streaming i vissa fall, helst med flacfiler.

Men som en brasklapp då
Det är lättare att få det att låta anständigt bra med grejer för några få tusenlappar, dvs en hyfsad vintage förstärkare för nån tusing, ett par vintage högtalare för samma peng samt en vintage vinylspelare med en äldre pu (från förr i tiden) för runt 1000-2000 än när man börjar experimentera med lite dyrare grejer än så. Nu har jag förvisso fixat så att det låter mycket bra med mina lite dyrare grejer, så..

Själv gillar jag helt enkelt att använda flera system. T,ex ett dedikerat system för avspelning utav 50/60-tals originalinspelningar och 70-tals system för 60/70-talsmusiken och mitt funkar bra även till 80/90-talsmusiken och även nyare än så på vinyl. Jag föredrar den varma tonen i ljudet framför dagens ideal helt enkelt. Förvisso fanns det redan på 70/80-talet system med väldigt neutral och ljus återgivning motsvarande dagens, men jag har provat och det passar mig inte alls!

P.s. Det gäller även när man håller på med vintagesystem och om man vill använda flera källor såsom vinyl, cd och streaming att alla lirar ihop med systemet. Jag glömde nämna att komprimerad musik via streaming låter sällan bra i vintage, men kan funka bra beroende på högtalarval.
En sak jag märkt förekommer ofta är att man förutsätter att det låter bra enbart genom att koppla upp t,ex en mobil vs streaming som signalkälla till vintage förstärkare/högtalare. I många fall blir folk besvikna och tror att grejerna är dåliga i sig bara för att det inte låter bra från det streamade.