Avskaffa jobbintressefrågor och skapa jämställdhet?

Databranschen och andra teknikbranscher är mycket mera jämställda i fattigare länder och var mer jämställda i Väst förr i tiden. Ironiskt nog har genusfeministerna apat efter evolutionspsykologernas grundläggande påstående att skenet av en underrepresentation av kvinnor i teknikbranschen och databranschen skulle bero på att kvinnor "väljer bort" de yrkena. Det är samma premiss som ligger till grund för Damores påstående att kvinnor "inte är intresserade av teknik" och #metoos påstående att tekniska yrken har en "grabbig kultur" med "sexuella trakasserier", nämligen myten att någon betydande andel människor skulle ha någon möjlighet att välja mellan olika yrkesinriktningar eller att välja utbildning efter annat än jobbmöjligheter, se (FB) Myten om yrkesval . Och absolut är det en myt att mer än någon enstaka befolkningsprocent skulle ha råd att lämna ett yrke när dessa personer väl har turen att äntligen ha fått en fast anställning. Att vara trött på att sakna inkomst och/eller att vara rädd för att förlora sitt jobb har inget med kön att göra, både Google-Damore och #metoo bygger på samma okunnighet om vanliga människors ekonomiska situation och båda kommer från den lilla befolkningsprocent som har råd att lämna sina jobb.

I min erfarenhet av att söka arbete har jag märkt att det är vanligt med frågor om "intressen". Jag är mycket trött på dessa frågor och flera personer jag känner som har fast arbete säger att de också var trötta på intressefrågor när de sökte arbete när de egentligen var ute efter en inkomst. Tvärtemot arbetsgivarnas fördomar lämnade dessa personer inte alls sina jobb när "bättre jobb dök upp", inte minst för att chansen att få ett annat jobb är liten vilket gör det till en mycket stor risk att lämna sitt innevarande arbete. Alldeles särskilt gäller detta när ett annat jobb kräver en ny utbildning vilken givetvis tar en för stor del av tiden i anspråk för att genomföras samtidigt som personen fortsätter sitt gamla arbete och som dessutom beroende på arbetsmarknadens förändringar inte är någon garanti för att det finns många jobb kvar i den nya branschen när utbildningen väl är fullbordad. Detta skall inte förväxlas med vidareutbildning inom samma bransch som bekostas av arbetsgivaren och där studietiden räknas som giltig arbetsfrånvaro, vilket inte ger några möjligheter att byta inriktning på arbetet.

Då arbetsgivarna gör en subjektiv bedömning av hur "trovärdig" den arbetssökandes beskrivning av sina "intressen" är, tvingar detta personer att välja utbildningar vars jobbmöjligheter stämmer med arbetsgivarnas stereotyper om "vem som är intresserad av vad", för att ha en chans att ljuga ihop en historia om att han eller hon "brinner för jobbet" och dölja sin desperation efter en inkomst. Jag som har försökt med att söka jobb i det "rika" Sverige har märkt att detta gäller alla möjliga sorters jobb här, inte bara "koncentrationskrävande" utan även de enklaste grovjobb. En idé för att skapa jämställdhet i yrkeslivet som jag har tänkt ut är att sluta ställa frågor om intressen samt informera på företagets anställningssida om att personer som endast är ute efter en inkomst är välkomna och att inga frågor om intressen kommer att ställas och att inga antaganden om intressen kommer att göras. För säkerhets skull även att om personen så skulle säga något om intressen kommer detta inte att påverka möjligheterna till anställning. I paketet bör även utbildning bekostad av företaget ingå, vilket knappast kommer att vara något slöseri med pengar då andra företag fortsätter med sina diskriminerande intressefrågor vilket resulterar i att personerna hänvisas till företaget som bekostade utbildningen genom att andra företag inte vill ha dessa personer.

Skulle ett sådant företag, helt utan kvotering, spontant kunna få in en jämställd könsfördelning i databranschen och teknikbranschen även i ett I-land på ett sätt som liknar den spontant jämna fördelningen i U-länder? Jag har inget startkapital för att starta ett eget företag så det får någon annan prova i praktiken.

Anledningen att teknikjobben är mer jämställda i fattiga länder är att dom betalar sig bra jämför med många andra jobb, och att den som tar chansen att få ett sådant jobb, tar det. Här i västvärlden där vi har större valfrihet, väljer kvinnor i stor grad bort sådana jobb.

Sen angående grabbighet - Jag är civilingenjör själv, och jag kan direkt säga att på alla jobb jag har haft, inklusive det jag har nu, så har jag aldrig sett en kvinna bli bemött på ett nedsättande sätt. Att det skulle vara grabbigt är en myt. Sen kan det såklart finnas rötägg här och där precis som överallt annars. Däremot blir det ett självinducerande problem att när det finns så få kvinnor i branschen, så blir det läskigt att söka sig hit eftersom man blir ensam bland grabbar. Därför är det jättebra att det arrangeras teknikdagar för tjejer och liknande, så att tjejer kan få se att det finns andra tjejer som sysslar med teknik. Det är lösningen på ett problem som kvotering aldrig kan fixa.

Det är just den faktoiden som motbevisas av det faktum att det är svårt att få ett jobb och en stor finansiell risk att utbilda sig till något annat med risk för att förlora sitt jobb för den som redan har ett. Detta framgår i trådstarten. Däremot kan det vara så att arbetsgivarnas tro på "skillnader i intressen" gör att arbetsgivare som tror att anställda måste "brinna för jobbet" för att göra ett bra arbete, det vill säga arbetsgivare som uppfattar landet som verksamheten är placerad i som "rikt", diskriminerar mot förment "ointresserade" personer.

Ditt påstående är en faktoid dåd det är lätt att få jobb i den här sektorn.

Det allra vanligaste är att påbörja sin utbildning tidigt i livet när man inte har en nuvarande karriär att riskera ändå.

Att det är lätt att få jobb i en viss sektor för personer som har utbildning för den sektorn samt uppfattas som trovärdigt "intresserade" av jobbet betyder dels inte att den som lämnar sektorn skulle ha lätt att hitta jobb i andra sektorer, och dels hjälper det inte personer som av fördomsfulla arbetsgivare uppfattas som "ointresserade" av jobbet.

Tidigt påbörjade utbildningar väljs uteslutande med hänsyn till framtida jobbmöjligheter, och då spelar medvetenheten om arbetsgivarnas fördomar om "intressen" en stor roll.

Och dessa "fördomar" skulle vara något specifikt för IT-sektorn menar du? Kom med något vettigt.

Fördomarna kan diskriminera olika grupper i olika sektorer, jag nämnde en som ett exempel där det är en hög grad av diskriminering. Någonstans måste den som provar konceptet anställning utan intressefrågor i ett företag börja.

Kan spelar ingen roll. Vad som faktiskt händer är vad som spelar roll.

Så som anställningsintervjuerna bombar arbetssökande med frågor om intressen är det troligt att det är just det som händer.