Vilka mekanismer ligger bakom att arbetslivet är så PK?

Till att börja med är jag medveten om att gränserna för vad som får och inte får sägas har förskjutits överallt i hela samhället, arbetslivet inkluderat. Dock är Sverige rätt så likt en del forna realsocialistiska stater i Östeuropa på det sättet att en persons möjligheter att försörja sig påverkas av att de uttalar sig politiskt "olämpligt". Författarinnan Katerina Janouch har för övrigt sagt att det kommuniststyrda Tjeckoslovakien under Husak (var det väl?) faktiskt var lättare att leva i som dissident än dagens Sverige. I Tjeckoslovakien fanns det upprättade listor över förbjudna böcker, de som yttrade sig regimkritiskt fick ofta veta väldigt tydligt varför det inte var acceptabelt osv. medan i Sverige arbetar man med en mjuk och diffus värdegrund som ingen riktigt kan definiera men som ofta används som förvändning för att sätta folk i frysboxen etc. I dagens Sverige vet folk inte om det dom säger och skriver är tillåtet eller inte. Man vet att det fortfarande är känsligt att prata invandring och feminism etc., men exakt var gränserna går är oklart.

Jag tror att det politiskt korrekta paradigmet kan dekonstrueras på några olika politiskt styrda ingrepp. Den senaste skandalen med en student på KTH som fick problem för att han hade publicerat saker som uppfattades som rasism visar att ämnet är aktuellt.

Indirekt styrning gör att den politiska makten blir osynlig. I Sverige har vi inget värdegrundsministerium så den politiska kontrollen av samhället genom arbetslivet sker istället indirekt. Företag som anställer folk med öppet systemkritiska åsikter blir ofta mailbombade av vänsteraktivister och känner press på att de måste skilja folk från tjänster. Staten står i bakgrunden bakom det här menar jag.

Genom att ha lagar om antidiskriminering i arbetslivet, som bygger på omvänd bevisbörda, så måste företag och organisationer hela tiden anstränga sig för att inte bli måltavla för anklagelser. Det är förklaringen till varför företag skriver på sina hemsidor att de välkomnar folk med mångkulturell bakgrund som sökande etc. Det handlar kanske inte om genuin vilja att verkligen ha in folk med denna bakgrund (även om det kan vara så ibland) utan det handlar om att ha ryggen fri mot ett rättssystem utan rättssäkerhet.

Genom offentlig upphandling kan också politiker sätta press på vilka värderingar som företag förmedlar. Skulle ett företag som säljer hostmedicin till exempel ha någon läkare som sprang omkring på stan och sa "zigenare tigger för mycket" så tror jag att de måste säga upp läkaren om de vill kunna sälja mer hostmedicin. Dock är detta lite osäkert, för själva hotet om att bli av med jobb gör att många självcensurerar sig. Jag har också noterat att ju högre social fallhöjd desto mer självcensur. Hot om indragna entreprenader behöver oftast inte realiseras enligt mig, eftersom alla "vet" att de finns där.

Begreppet corporate social responsibility (CSR) är enligt mig också ett sätt för företag ett sätt att navigera politiskt. Om man ska göra en analogi till Sovjetunionen efter revolutionen så kan man säga att CSR-konsulter är arbetslivets politiska kommissarier, vars syfte är att se till att företagens handlanden och uttalanden ligger i linje med den etablerade politiska diskursen.

Jag tror (men vet inte) att många högre chefer inte tycker vad de säger officiellt i sammanhang där de syns i media. I takt med att allt fler ser hur förljugen den nuvarande politiska diskursen är, desto färre stödjer den egentligen helhjärtat. Nu handlar det för fler och fler att skydda karriär och positioner. Även direktörer har (väl?) fått en släng av Metoo och med den ökande brottsligheten har både knivgäng i Nacka och skottlossning i Bromma blivit en verklighet som man inte kan köpa sig fri från.

Det mest intressanta hade väl varit ett lackmustest med en ny politisk diskurs. Tänk er en framtid där SVT styrs av Christoffer Dulny och Sveriges radio av Gustav Hörngren! Sverigedemokraterna är ett litet stödparti till Alternativ för Sverige. Gustav Kasselstrand är statsminister och William Hahne är finansminister. Högeroppositionen utgörs av Medborgerlig samling och vänsteroppositionen utgörs av Kommunistiska folkhemsfronten (ett namn som Örebropartiet fick anta efter att det hade uppstått liknande kommunistpartier på flera orter). Samtliga gamla partier är utraderade utom M och S medan nybildade Ummahpartiet har gjort det ointressant för gammelpartier att ragga röster bland muslimer. Årligen hålls det Finspångstribunaler där folk stölls till rätta för begreppet "svenskfientlig verksamhet".

Tänk dig detta scenario, det ligger kanske ett decennium bort eller så inträffar det aldrig (jag är inte synsk). Tror ni då att företag kommer att fortsätta att hylla mångfald och feminism även fast de kan bli stämda i statliga domstolar? Tror ni att folk kan stå och göra bilder på en liten afrikansk luciapojke och få en massa handhjärtan av folk som twittrar från statligt stödda organisationer?

Om det verkligen är sant att alla dessa företag brinner så mycket för afghanska män som ska bli byggjobbare, små kvinnor på 160 cm som ska bli skogshuggare och prideaktivister som ska bli lågstadielärare så skulle dessa företag fortsätta twittra om det även om de hamnade inför Finspångstrubunen, även om de fick böter för att de sade precis vad de säger idag. De skulle så att säga inte bara säga det när det var lätt och man slapp problem för att man sa det, utan de skulle säga det även när det var svårt och man fick problem för att de sa det.

Tror ni att de flesta företag kommer fortsätta sprida samma PK-paradigm i broschyrer och i massmedia även när det tar emot? Jag kan säga att jag håller inte andan. Oavsett vad man tycker i sakfrågan (jag bryr mig inte om en skogshuggares kön etc.) så bör det väl vara ganska uppenbart att dagens PK-normer i arbetslivet beror på politiskt tvång? Eller tror ni att företagsledare och chefer verkligen tycker vad de säger att de tycker?

Någon som är företagsledare och kanske vågar spilla lite insidesinfo under anonymitet?

Överdriver jag det politiska och är det kanske så att gemene man verkligen tycker så här? Enligt olika opinionsundersökningar så har väl ett flertal alltid i alla tider tyckt att invandringen varit för stor, bara för att ta ett exempel.

Jag tror att denna indirekta styrning av kulturen gör att folk inte direkt ser att det är en politisk tvångsgtröja utan folk i allmänhet tror att PK-systemet har mycket mer stöd än vad det har.

Jag lyssnade på Markus och Malcolms senaste avsnitt och de berättade historien om att när Krustjev besökte Erlander så sa han att i Sverige har de infört proletariatets dikatur utan att någon märkte det. Även om de själva sa i radio på sin podd att detta citat är obekräftat så visar det ändå att svenska politiker föredrar att trycka ner folk med en mjuk hand jämfört med i Ryssland och Tjeckoslovakien där man var hård men också väldigt direkt och tydlig.

Vad tror ni? Hur stor roll har regeringen i PK-andan och hur mycket beror på påverkan från PK-organisationer som står helt isolerade från regeringen (om nu sådana finns)?

Jag har ingen aning om vart du jobbar, men det har/är helt tvärtom på samtliga av mina arbetsplatser. Ingen gillar svartskallar.

Att riksera att bli uthängd i media för att inte besitta den rätta värdegrunden är nog tillräckligt för att få dom flesta arbetsgivare att rätta in sig i ledet.

PK-ismens kommer uppifrån, ytterst ifrån våra regeringar, speciellt Socialdemokraterna och senast med Reinfeldt ifrån moderaterna. Det syns bäst inom kommunala och statliga förvaltningar.
Genom 100 år av demokrati med mest socialdemokraterna vid rodret, så har man lyckats politisera allt som är möjligt, från vaggan till graven är den vanlige Svenska medborgaren beroende av att befinna sig inom PK-korridoren, för att inte bli bestraffad med: arbetslöshet, bostadslöshet, livet blir helt enkelt svårt för den som sticker upp emot etablissemanget.
I kommunerna, inom förvaltningarna, Landstingen, belönas den som är PK. Utan utbildning kommer man långt med rätt PK-nätverk.
I Sverige avrättas inga dissidenter, men är man tillräcklig uppkäftig så blir man socialt mördad och förföljd, där msm granskar dissidenten och hänger ut hen, Sverige idag är en mjuk diktatur, här får man passa sig vad man säger och skriver, om man vill ha en bekväm och lugn tillvaro.

Tråden torde passa bättre i Socialantropologi, etnologi och sociologi.

PI -> Socialantropologi, etnologi och sociologi

Strix/Mod

Det är kommunismen

Feminismen, PK-ismen, inkvotering, genusvetenskap, dagens media, propagering för homosexualitet och andra perversa läror, samt invandring. Allt detta är marxistiska läror, och har som slutgiltigt agendamål att skapa en totalitär världsregering styrd utifrån EU som centrum med en liten utvald klick som ska härska.

Om du kollar upp den sovjetiska defectorn Yuri Bezmenov, så ser man tydligt att allt han talar om händer i väst och Sverige idag.

Han nämner även att den mest effektiva form av krigsföring inte är med vapen utan psykologisk krigsföring.

Om inte ryssarna äger både EU och hela 8-klövern så kommer sanneligen hotet inifrån parlamentet och EU, då de vill uppluckra nationer samt dess gränser.

Håller med Jutt. Det är Marxismen och socialdemokratin. Dessa ideologier har format något av en inofficiell religion i samhället som inte får ifrågasättas. De har dessutom format en slags mentalitet hos befolkningen som gör att de inte klarar av att ifrågasätta eller tänka själva då det skulle uppfattas som moraliskt förkastligt eller rent av farligt.

Anledningen till detta är att dessa ideologier aldrig analyserar orsakerna till de problem som finns i samhället, de angriper endast symptomen med lättsålda snabblösningar.

Exempelvis så påpekar de skillnaderna mellan fattig och rik i samhället, men istället för att gå till botten med varför det är på det viset så tar de symptomen för att vara själva problemet som ska lösas. Så eftersom vissa är rika och andra är fattiga så drar de slutsatsen att de rika på något sätt har stulit pengarna från de fattiga. Med en sådan problemformulering blir lösningen antingen att sätta alla rika i fängelse, eller göra sig av med dem på annat sätt, ta deras resurser och ge till de fattiga eller att helt enkelt bara upplösa det ekonomiska systemet helt och hållet.

De ser hur män tjänar mer än kvinnor och drar då slutsatsen att det måste bero på att män exploaterar kvinnorna. De ser hur västvärlden (just nu) är rikast i världen och ser misären tredje världen och drar därmed slutsatsen att väst är rasistiskt och utnyttjar tredje världen.

Med dessa problemformuleringar så kan de se sig själva som samhällets goda välgörare när de erbjuder sina snabba billiga argument om hur "problemen" ska lösas. Ta till exempel Obama som tramsade med sitt "Yes we can" och "Change we can believe in".

Med bristande problemanalyser så blir deras "lösningar" allt mer repressiva lagar som producerar ännu fler problem i samhället och när deras sociala projekt misslyckas försöker de att dölja det, förneka det, avdramatisera det eller skylla på andra.

De bygger upp en låtsasvärld omkring sig för att försöka förhindra avslöjande om att deras så kallade lösningar inte fungerar. Detta leder till riktigt förtryck, allt mer censur, lögner, till och med fängelser, arbetsläger och avrättningar för de som säger ifrån eller till och med bara råkar veta lite för mycket.

Marx påstod att filosofin fram till honom själv "bara" försökte att förstå tillvaron, men "poängen" var att förändra den. Men saken är den att ifall vi ska kunna göra några förbättringar då måste vi först förstå problemen. Vi kan inte stanna vid symptomanalys.

Som tidigare sagts så är globalismen och postmodernism i grunden marxism en vänster företeelse som bygger på att alla är lika oavsett kultur religion osv toppa detta med aktivism och blunda för samhällsproblem så har du PK, USA framstår ofta som en mångkulturell förebild men där gör man inte skillnad på hudfärg, det gör aktivisterna i Sverige.

Det har inte med marxism, socialdemokrati och vänster att göra utan kan tvärtom förklaras "marxistiskt" av den som vill. Det är en mentalitetskantring som har att göra med materiella och kommunikationsteknologiska förändringar, nämligen mediesamhällets explosiva tillväxt. Inte minst i Sverige, där staten ju länge försökte hålla etermedierna under kontroll och ställa dem i nationsbyggandets tjänst, har följderna under de senaste decenniernas plötsliga frihet blivit stora.

När medieindustrin inte längre har någon herre i kyrka eller stat så tjänar man sina egna intressen, vilket motsvarar det vi kallar "PK".
• Man är enormt fokuserad på ordval, symbolik, representation – alltså det som medierna själva sysslar med och har makt över. Det blir för media ett enormt "samhällsintresse" att använda det rätta ordet eller visa upp den rätta bilden och att stigmatisera de människor som inte tycker att det är lika livsviktigt.
• Man engagerar sig för sådana livsvärden som attraherar mediemänniskor. Dit hör mycket ofta en upplevelse av utanförskap och ett starkt behov av personlig revolt och revansch. Under de senaste decennierna har därför "queerupplevelsen" transformerats från att vara en genuin subkultur till att bli en påbjuden värdegrund för hela samhället. Utifrån denna upplevelse identifierar medieklassen ständigt nya "svaga" och "utsatta" grupper, på vilka man projicerar sina egna känslor av utanförskap och hämndlystnad. Andra värden och dygder som inte tilltalar mediemänniskans personlighetstyp blir i motsvarande grad svartmålade som uttryck för inskränkt dumhet, rädsla och hat.

Genom mediesamhällets tillväxt har dessa stämningar alltmer kommit att påverka även andra samhälleliga och kommersiella institutioner – däribland även reklam-, PR- och inhousebyråer. Då är förstås steget inte långt till att även företagens ledningsgrupper blir övertygade om att det är nödvändigt att deras produkter och tjänster måste kopplas till vissa "värderingar" för att ha existensberättigande, och att dessa värderingar skall vara liktydiga med sånt som medieklassen tilltalas av.

Fast media av idag har ju enormt statsberoende i form av presstöd och sen har vi SVT/SR som är statlig media.

Om privata tidningar tar emot mängder med pengar från staten kan man då säga att de inte tjänar en stat?

Om det handlar om att gynna sig själva varför håller då gammelmedia kvar vid ett paradigm som blir mer illa omtyckt? Alternativmedia (eller hatmedia som det kallas) får ju fler och fler läsare på bekostnad av traditionella media. Så om media bara gynnade sig själva borde det väl vara naturligt att de gick ifrån PK-andan? Vill de ha fler läsare eller är de så intresserade av presstöd att de hellre slåss om den minskande skaran som är PK? Jag menar att så länge det finns (statliga) pengar att hämta genom att skriva PK-artiklar via det stigande presstödet, så kommer det att finnas folk som väljer att skriva PK. Utbildningsradion t.ex. har väl inga tittare alls i stort sett men har levt på statligt stöd genom alla år.

Sen kan jag väl tänka mig att synen på vilka medier som är acceptabla är en generationsfråga. Gamlingar läser i större utsträckning gammelmedia och det är fortfarande äldre personer som styr företags ledningar. Så i takt med att vissa byts ut av hög ålder så kommer troligen PK-andan att dö ut.

Det är flockbeteende. 2002 exempelvis var det fult att prata öppet om att ställa högre krav på personer som bär a-kassa eller socialbidrag, men under Reinfeldts regeringsår blev det norm bland gemene man att kritisera latmaskar som lever på a-kassa för att de inte söker jobb i hela landet. Individer är alltid underordnade staten, samt är individer underordnade sina arbetsgivare. Arbetstagare är rädda för att få sparken och gör allt för att passa in i kulturen på arbetsplatsen, och en kultur som alltid är acceptabel är den som de regerande önskar att de underordnade individerna tillämpar. Bara för att någon säger neger, svartskalle eller bög i affekt om någon medial person eller kriminell så betraktas personen som ond oavsett kvaliteten på jobbet den utför. Dock är det högt till tak bland hantverkare, där mycket prat handlar om göka, vinballe, svartskallar, könssjukdomar, ragga brudar för att få göka, helgens fylleslag med minnesluckor och däckande, porrfilm och att bögar är onormala, samt är det viktigt att säga negerboll för man har alltid sagt negerboll. Jag har haft betydligt roligare bland kollegorna där i småstaden än bland pk-iter på kontor i den mellanstora staden.