Min första tripp på AMT *

Kön: Man
Vikt: 80 kg
Längd: 178 cm
Ålder: 19 år
Dos: 3 tabletter AMT (vet ej mg)
Set & setting: Hemma hos en kompis lägenhet
Tid: En lördag 22.00-Söndag 24.00 (20-26 timmar)

Hej!
Det här blir min första tripprapport någonsin på min första tripp någonsin. Tidigare hade jag endast rört alkohol och cannabis, men kände att jag denna gång skulle prova på något nytt. Det blev en oerhörd upplevelse och gjorde stort intryck på mig. Jag får se när jag provar på något liknande nästa gång, men det lär definitivt hända igen! Trippen pågick i ungefär 26 timmar (-6 timmar då de sista inte var särskilt intensiva), och jag hade allt som allt varit vaken i 39 timmar. Det hände väldigt många saker under denna tid, vilket gjorde att det blev en väldigt lång rapport, men jag var bara tvungen att skriva av mig. Den mesta tiden tillbringade jag i sängen, då jag dels frös en del, dels tyckte det var så skönt att ligga där och mysa. Jag somnade direkt när jag hade kommit hem, och hade inga eftereffekter dagen efter. Men nog om det, här kommer trippen:


Lång och tråkig väntan
Jag kom hem till min kompis Jesper klockan 21.40. Jesper är lite mer erfaren än mig, då han redan hade provat på AMT och tjack. Hos honom fanns redan Richard, som är väldigt drogerfaren, och som skulle hjälpa mig under trippen.
Klockan 22.00 intog jag 3 tabletter AMT, nersköljt med Cola. Efter det så tog jag astmamedicin för att snabba upp trippen eftersom de andra redan hade tagit 5 tabletter vardera klockan 19.00 och redan hade börjat sin tripp.

Trippen utmärkte sig nästan direkt då jag, bara efter en kvart, inte hade någon iris kvar! Jag kände mig dock som vanligt, kanske lite varmare i huvudet. En halvtimme senare kom en kompis till Richard, som hette Klas. Han var redan tjackad men tog de sista 2 av AMT-tabletterna. Även han var väldigt drogerfaren och flummade runt i lägenheten.

Tiden förflöt ganska långsamt och jag var lite otålig då det inte hände något. Jesper och Richard var nu inne på deras fjärde tripptimme och frågade ständigt om det var vinddrag vid fönstren eftersom gardinerna fladdrade så förfärligt. Jag sade att så var inte fallet och jag var lite nedstämd att jag inte såg något, fast att jag verkligen försökte erinra mig att gardinerna verkligen rörde på sig. Det hade dock bara gått en timme sedan jag hade tagit dem och jag visste att det skulle ta ytterligare en timme innan jag skulle känna av något mer. Efter en stund gick vi (jag, Jesper och Richard) in i min kompis sovrum där vi lade oss på sängarna. Richard visade några teckningar som han hade gjort under sina trippar och jag imponerades över hur detaljrika och sjuka de var. Jag började nu känna att Jespers gardiner började fladdra lite smått, och blev glad att jag inte var immun mot drogen. Vi klev upp och satte oss åter i köket där jag nu verkligen kände hur allting började röra sig.


Ansikten morfas och jag blir insiktsfull
24.00 - Vi började nu föra väldigt intressanta samtal om hur staten lurade folket att tro att droger var farligare än alkohol. Alkoholen fördummade folket så att de skulle fortsätta med sina innehållslösa tråkiga liv för att sedan en gång i veckan gå ut och glömma vardagen för en stund. Om istället knark var lagligt så skulle folket komma till insikt hur de blev styrda av staten och att de aldrig hade något att säga till om. Men vi kom även fram till att de personer som faktiskt tar knark, så var det bara en minoritet som verkligen kommer till insikt, och att de flesta bara knarkar för (bland annat) hallucinationernas skull (som vi ansåg som en positiv bieffekt) och inte för att nå den insiktsfulla sinnesstämningen. Jag började nu se ner på alla Svenssons, som vi kallade för alkisar, för att de var så fördomsfulla och hjärntvättade att de aldrig kommer förstå varför många faktiskt knarkar. Jag kom även tänka på alla dessa rappare och fans till dessa som knarkade och som antagligen heller inte förstod ett skit, utan bara ville nå ”bieffekterna”.

Det var Richard som kom med många av dessa tankar, och han sade att han var som en profet, utsänd för att informera den dumma massan om hur systemet hjärntvättade dem. Jag och Jesper var hans lärjungar och det var vår uppgift att hitta såna som vi kunde föra över till den ”mörka” sidan. Jesper kallade honom för Djävulen och detta gjorde ett stort intryck på mig, som jag snart ska berätta.

Det hade nu gått ungefär 3 timmar och jag och Jesper satte oss i fönstret och förde gardinerna om oss för att titta ut i fönstret. Snön på hustaken gick i vågor och trädgrenarna snirklade sig omkring som ormar. Jesper sade att vi skulle titta in i varandras ansikten vilket vi gjorde och det var nu jag förstod den verkliga kraften i drogen. Jespers vänstra halva blev mörkare och mörkare och hans ögon flöt ihop med varann. Jag blev dock väldigt trött i ögonen och kunde inte hålla dem uppe längre än kanske 10 sekunder, varvid jag inte kunde se hela ”utvecklingen” av ansiktet. Hallucinationerna försvann nämligen så fort man blinkade. Det var oerhört spännande och jag nämnde gång på gång hur ondskefull Jesper var. Efter ett tag satte vi oss åter vid bordet och fortsatte stirra varandra i ögonen. Plötsligt fick jag världens chock och höll på att falla av stolen! Jag hade sett Jespers själ vilket skrämde mig något oerhört! Hans ”vanliga” ansikte hade blivit helt svart, och under hans haka så visades en god och snäll version av hans ansikte vilket jag direkt förstod var hans själ. Vi båda kom fram till att själen alltså var god, men sinnet – människoskalet – inte var det. Detta gav mig en oerhörd känsla av insikt och jag undrade hur trippen skulle bli bättre än vad jag nu hade upplevt.


Rymdvarelser och slangar i väggen
Vi gick åter in i sovrummet där vi fortsatte diskutera det vi hade kommit fram till och jag lyssnade på Richard medan han berättade om hans insikter om samhället och världen och hur han ansåg att vi människor inte var från denna värld utan måste vara rymdvarelser från en annan plats i universum. Han frågade sig bland annat hur ett vanligt djur kunde skapa en fjärrkontroll? Ingen, inte ens en delfin, skulle kunna skapa något liknande och han sade att djuren inte hade någon själ på grund av att de just härstammar från Jorden, medan vi människor, som sagt, inte gjorde det. Djuren var helt igenom goda, medan vi inte var det. Allt detta lät väldigt logiskt, och jag fann även bevis för detta när jag ”tittade” in i en av Jespers katter. När katten morfades så visades aldrig någon själ, det kom faktiskt ingenting!

Under detta mycket intressanta samtal så sögs jag in i Jespers vägg. Hans tapet är inte direkt speciell, den är helt vit med små gröna blomknoppar lite varstans. Men i mitt dåvarande tillstånd, efter 4 timmars tripp, så förvandlades de dock till små embryon som flöt omkring. Efter ett tag så förvandlades de till oändligt långa gröna slangar som slog in i varann. Som en jämförelse så kan man tänka sig en trave nykokad spaghetti som man tittar på i ändarna, dvs. inte på tvären. Det var inte enbart hans tapet som blev till slangar, utan även en liten mjukishund som låg på hans hylla. Jesper har även en 2 meters lång växt i hans sovrum som var läskig vilket gjorde att jag aldrig riktigt tittade på den så mycket. Jag tror dock att jag tittade in i väggen i minst 1 timma eftersom jag var så enormt fascinerad av dess underbara skådespel!

Trollskogen och min läskiga upptäckt
Klockan var nu runt 3 och jag började röra mig runt i lägenheten. Klas satt vid datorn i vardagsrummet och lyssnade på musik och tittade på psykedeliska filmer som jag tittade på en stund. Jag ”kände” musiken och när jag rörde mina händer till den så såg jag trails av rörelserna. Sedan fann jag några av Richards teckningar som jag fascinerades över. En teckning hade en liten gåta med frågan ”Where is the elf?”. Jag fann den efter ett tag, där den höll på och hoppade, med en pil över sig som åkte fram och tillbaka med texten ”HINT”. Jag smålog och gick in i köket. Där stannade jag stirrande vid kylskåpet på en bild föreställande Elektronika, en kvinna med tentakler utspretande ur huvudet. I tentaklerna fanns små orks och ormar som rörde sig fram och tillbaka. Jesper och jag stirrade intensivt på den och hennes ansikte morfades snart till en alien. Detta spädde på Richards teori om att vi härstammade från rymden. Jag såg nu att överallt jag tittade så strömmade det omkring gulgrön energi i energiflöden. Om jag tittade på någons ansikte så strömmade det likt linjer ner mot halsen och jag behövde inte, som förut, vänta länge förrän jag såg hur ansiktet började morfas. Mina hallucinationer kom alltså nästan direkt och jag kände mig oerhört trippad. Jag förstod att det var denna gulgröna energi som fick fönstrens gardiner att fladdra och jag upptäckte snart att jag såg att allt var uppbyggt av atomer.

Jesper föreslog nu att vi skulle gå ut i skogen vilket jag inte sa nej till. Vi tog med oss 2 st Colaflaskor fyllda med vatten då dessa skulle smaka helt annorlunda när vi hade kommit tillbaka från skogen, påstod Jesper. Sagt och gjort tog Jesper, jag och Richard på oss varma kläder och begav oss mot skogen. Richard gick dock tillbaka efter 100 meter av någon anledning, Jesper försökte hejda honom, men jag tyckte att vi skulle låta honom gå. I mitt huvud tänkte jag att så hade ödet bestämt. Jag och Jesper fortsatte gå i snön in mot skogen och jag märkte att det inte var någon vanlig skog, utan en förtrollad skog. Runtomkring oss fanns det små fotspår som jag direkt förstod härstammade från tomtenissar. Jag gick kanske 7 meter efter Jesper och stannade sedan stirrande när han stannade på en gångväg. Han vände sig mot mig och visade med armen omkring sig och det hela kändes väldigt magiskt och symboliskt. Bakom honom fanns en liten backe med ett litet gupp och jag såg tomtenissarnas fotspår överallt och undrade hur i all sin dar jag kunde ha missat detta förut? Han sade till mig att komma och vi fortsatte vidare på gångvägen. Efter en stund så sade jag att påsen jag höll var tung, och Jesper sade åt mig att jag skulle släppa den så skulle vi hämta upp den senare. Vi glömde dock bort den och all trolldryck i den.

Jag såg nu hur allting bakom skogen såg annorlunda ut och jag hörde ett ständigt kvittrande och något som lät som en bisvärm. Träden var helt svartvita och alla färger var förbytta till enbart lila och ljusgrönt. Jag insåg att detta inte var den vanliga världen jag såg utan det jag såg var världen som pågick i det osedda. Jag förstod att jag hela mitt liv hade levt i en låtsasvärld, precis som i Matrix, och det jag nu såg var den riktiga världen! Bortom träden såg jag lila kraftverk som sköt ut ånga och de bisvärmsljud jag hörde måste vara de transportfordon som denna riktiga värld använde sig av. Det jag hade insett var att jag och Jesper var aliens, men med ett mänskligt skal utanpå och att han hade valt ut mig att äntligen få se den riktiga världen! Jag blev oerhört chockad men insåg ändå att det inte var något konstigt med det, då jag alltid hade gått omkring undrandes över om det man såg verkligen var det sanna. Jag kände nu att mina händer var helt blöta och att jag höll på och smekte mina tummar mot mina pekfingrar hela tiden och jag kände mig som en gående reptil. Vid ett vägskäl så stannade jag plötsligt upp och Jesper som var 2 meter framför mig vände sig om och frågade varför. Jag sade då att jag återigen såg min själ. Den var precis till vänster om mig och var en snäll och god kopia av mig själv. Den var där ett bra tag tills jag glömde bort den och fortsatte gå. Jag hade absolut ingen aning om vart jag nu befann mig, men jag litade på att Jesper skulle leda mig rätt.

Till slut var vi tillbaka till den backe som Jesper hade stannat under tidigare. Jesper stannade och tittade på mig, och på hans bröst så uppenbarade sig siffran 7. Jag förstod inte varför och frågade honom, men han bara stod där och andades djupt, medan det kom ut ånga ur hans mun. Jag frågade vad han höll på med, men han fortsatte bara att stå där och andas. Allt kändes väldigt surrealistiskt och träden vars kryp kravlade omkring (som jag hela tiden hade sett) pekade mot Jesper som stod där och andades ”Jo”. Jag kom då att tänka på vad mitt namn egentligen betyder, Gud. Jag greps av panik och förstod ingenting?! Hur kunde detta vara sant? Var jag Gud? Jag frågade Jesper som nu hade börjat gå, men han svarade bara ”Jag vet inte” hela tiden. ”Det förstås, det kanske inte går att svara på” tänkte jag, och följde efter. Jag hörde plötsligt ett skall bakom mig och vände mig om, och där gick en man med sina två hundar. Den ena hunden, som var en svart labrador, gick längst fram och skällde ”Jo!”, ”Jo!” flera gånger och tittade mot mig. Detta bevisade givetvis att jag var Gud, och jag undrade hur jag kunde ha undgått detta tidigare, men förstod efter ett tag att min tid var mogen att inse det och att Jesper och Richard hade valt detta tillfälle att berätta det.

Vi hade nu nått fram till Jespers port och han öppnade den och bjöd in mig att gå in. Jag såg en aura runt den och blundade, och då såg jag hur den lös intensivt i mitt sinne. Pärleporten! Jag klev sakta in, och gick uppför trappuppgången. Jag visste nu att jag kunde se utan att titta och gick blint uppför trappan. I mitt sinne lystes dem upp, men jag gick väldigt instabilt och Jesper rådde mig att gå längst ut på trappan och hålla ögonen öppna ändå…

Väl inne så gick jag in i köket och tittade på Elektronikabilden igen. Den intalade mig att jag inte var Gud, utan att jag var Satan och att jag bakom mitt människoskal egentligen var otroligt stark och muskulös. Jag stod och spände mig framför kylskåpet ett tag och var oerhört stolt och att jag måste vara väldigt respektingivande. Jag kände i min mun och smakade på något jag hade i den. Det var torrfoder och tydligen min nya föda. Jag gick sakta ut ur köket, medan jag tittade ner mot mina fötter. Dessa lyste upp Jespers plastgolv för varje steg jag tog (likt Michael Jackson i videon Billy Jean) och jag var nu 100% övertygad om att jag var oövervinnlig och härskare över mörkret. Jag tog upp något som gnagde under min vänsterfot och åt upp det. Torrfoder igen, men det var ju min nya föda så…

Jag kikade in i vardagsrummet där jag såg Klas som satt framför datorn. Han tittade mot mig och nickade, och jag nickade tillbaka, som om jag nickade till en undersåte som precis hade bugat till sin härskare. Jag tog ett steg in i dörröppningen och tittade på Richard som låg i sängen, han såg ut som en liten jävul med sitt röda hår och tittade mot mig med sina trippade ögon. Jag smålog och han gjorde detsamma. Jag gick in i sovrummet och la mig.


Världens undergång och diskussion med mitt samvete
Jag vet inte vad klockan nu var men jag skulle gissa på att den var runt 5, jag var alltså inne på min sjunde timme och jag var mer trippad än någonsin. Jag låg hopkurad i Jespers säng och förstod hur Allt fungerade och att universum var på väg mot sitt slut. Jag var tillbaka i min spjälsäng och hörde mitt namn eka. Det var min mor som ropade och jag svarade med ett skrik! Jag var en bebis. Hela universum berodde på mig, eftersom det var i mina tankar universum fanns. Och om jag skulle somna så skulle ett nytt universum skapas, och därför visste jag inte om jag vågade somna eller inte. Om jag skulle hålla mig vaken så skulle jag fortsätta mitt liv som det var, men jag skulle aldrig få knulla och jag skulle bara fortsätta att runka. I ett universum så skulle jag ta mitt liv, det var upp till mig själv att bestämma detta. Om jag alltså tog mitt liv så skulle hela universum börja om och jag skulle påbörja ett nytt liv, men jag skulle aldrig få knulla, utan bara få runka. Allt snurrade omkring i rummet och jag upplevde det som om mitt liv passerade revy, jag såg saker i Jespers rum som förknippades med olika episoder i mitt liv och jag förstod att vilka val jag än skulle ta så skulle de ändå sluta på samma sätt. Alla tankar smälte in i varann och jag fick intrycket av att jag hade fastnat i en oändlig loop där enda utvägen var att somna, men det vågade jag inte för jag ville inte att universum skulle börjas om.

Nu började jag höra andra röster och jag såg att även Jesper och Richard låg i sängen. De var mitt samvete, mitt goda och mitt onda, Ying och Yang. Jesper var den goda (Överjaget), och Richard den onda jävulen (Detet), och jag själv var Jaget. Jag diskuterade med dem om vad jag skulle göra men jag förstod aldrig vad de sa. Jag trodde fortfarande att jag var en bebis och jag låg och pruttade för jämnan. Jag blev även väldigt bajsnödig, men varje gång jag gick till toaletten för att bajsa så fanns det aldrig något toapapper i toaletthållaren så jag var tvungen att hålla mig (det fanns dock 10 rullar som stod på toaletten i en pyramid men dessa såg jag aldrig). Vid ett tillfälle (gick på toaletten ca 15 gånger enligt Richard) så ställde jag mig för att kissa. När jag tog ut snoppen så fick jag en smärre chock då jag såg att den var 2 cm lång! Men jag lugnade mig snabbt då jag kom på att jag bara var en bebis, och att jag då inte bör ha större.

Vi hade nu legat i sängen i kanske 3-4 timmar och jag var fortfarande kvar i min oändliga loop. Plötsligt kände jag något kallt i mitt högeröra och jag skrek till! Richard och Jesper skrattade och Richard sa att han hade hällt yoghurt i mitt öra. Jag var dock övertygad om att han hade ejakulerat i mitt öra och jag försökte frenetiskt få bort varenda droppe av det vita äcklet. Jag försvann återigen in i mitt drömtillstånd men jag vaknade snart då Richard hade fått fnatt och trodde att han var ett tryffelsvin och höll på och hoppade runt i sängen för att leta efter tryfflar. Vi gick ut till köket och satte oss för att prata lite om vad som hade hänt under natten. Jag var fortfarande inne i min tripp men den var inte alls lika intensiv som tidigare. Jag förstod att jag inte var Gud längre, men när jag vid ett tillfälle rörde mig i ansiktet med min högerhand så kände jag hur blöt jag var och jag kom på att jag fortfarande var en alien! Jag försökte få bort det jag hade kletat i mitt ansikte och Jesper och Richard trodde att jag höll på att flippa ut totalt.

Jag börjar teckna och Richards flickvän kom
Jag gick snart tillbaka in i sovrummet och började beundra väggen igen. Nu var det små knopparna gubbar som hoppade mellan varandras trapetser. Jag kom snart på att jag var tvungen att rita ner det jag såg och hämtade papper och penna. Richards flickvän hade av någon anledning anlänt och alla satt i köket och åt nyköpt godis. Jag började käka på några bilar medan jag satt och ritade det jag hade upplevt. Det blev en väldigt sjuk teckning och jag ägnade säkert 3 timmar åt den. Klockan var runt 15.00 när jag var klar. Min tripp hade nu pågått i 17 timmar men jag kände fortfarande den mystiska och kluriga känslan som vi kallade för spunk. Tiden förflöt och vid 20.00 hade två kompisar till Richard kommit med brunt! Jag var oerhört glad över detta och, efter vad som hade känt som en evighets meckande hade Richard gjort en stor och ståtlig joint. Vi delade på den allihop och jag kände att min tripp höll på att komma tillbaka med förnyad känsla. Men jag orkade dock inte ta tillvara på den utan la mig vid teven där jag slötittade på South Park och Simpsons med en oerhörd skön känsla i kroppen.

Vid elvatiden gick alla, inklusive jag till tunnelbanan, för att Jesper skulle sova, och medan de andra åkte på fortsatta nya äventyr (de var tjackade allihop) åkte jag hem till mig. När jag hade klivit av min buss för att gå mot mitt hem kände jag fortfarande ett lila skimmer överallt och jag tittade mig omkring för att leta efter småkryp. Väl hemma lade jag mig vid tolvtiden, efter att ha sett att jag fortfarande hade enorma pupiller i badrumsspegeln, och somnade gott med ett slugt leende på läpparna.

Haha du jävlar det va långt. jag orkade med första sidan just nu. Jävligt välskrivet dock. får fortsätta på den texten imon eller något.
Bra skrivet iaf!
mvh calle

Mycket välskriven och bra rapport

grymnt skrivet! keep up the good work

En lång och bra rapport, helt klart en femma.

Din tripp låter underbar, typ så man måste skaffa AMT nångång.

Hur mår dusåhär efteråt?

Bra rapport, lätt värd 5 stjärnor!

Vad står AMT för?

En av de absolut bästa rapporter jag läst! Klart en femma!

Och som någon sa.. Hur är det såhär efteråt? Svårt att tro att en sådan upplevelse inte färgar din personlighet eller ditt sätt att tänka på när du inte är trippad...



HAHAHAHA! Garvade friskt när jag läste det där

Tror de står för, AlphaMethylTryptamine

Väldigt bra och välskriven rapport! Mer liknande åt forumet! 5a betyg för sättet du skrev på och hur jag levde mig in i det

Fortsätt såhär!