Citat:
Ursprungligen postat av
Tom.Of.Finland
Jag har alltid undrat hur liberala regeringar alltid har undankommit kritik efter ha krigat mot andra länder och totalt förstört länder ekonomiskt och kulturellt.
Liberalism syftar till en politisk filosofi med frihetsfokus i sociala och ekonomiska frågor. I utrikespolitisk hänsyn tar det sin form genom upprättandet av mellanstatliga institutioner och forum, vilka syftar till att stärka det internationella samarbetet (den plattform som, enligt liberaler, bäst maximerar varje stats egenintresse).
Vad avser krig kan det enbart anses vara liberalt när det förs av en bred uppslutning (regionalt självförsvar) mot ett gemensamt hot. Närhelst en stat inleder krig mot en annan, utan hänsyn till bestämmelser och sedvanor rörande internationell fred och säkerhet, är handlingen per definition
antiliberal. Det blir därför märkligt om du lyfter fram George W. Bushs beslut att invadera Irak som ett exempel på "liberal" utrikespolitik. Tvärtom är varje liberal per definition kritisk mot Bush-43 eftersom denne körde över det internationella samfundets institutionella ramverk.
Citat:
Obama kunde kriga i Syrien och få fredspris, dock inte Nigel Farage för att ha befriat Englands folk från EU-globalismen.
Sakta i backarna. Obama fick fredspriset samma år han blev president, vilket föregick kriget i Syrien med flera år. (Möjligtvis blandar du ihop Libyen med Syrien, eftersom reguljära trupper aldrig skickades dit, men även det exemplet utgör en anakronism.)
Vad avser Brexit är du helt ute och cyklar. Befolkningen kunde välja mellan två "globalistiska" alternativ, en ekonomisk politik efter antingen EU:s eller Brittiska samväldets modell. I det förra fallet skulle östeuropéer fortsätta som UK:s låglönearbetare och i det senare skulle de ersättas av pakistanier och västindier. Du kan alltså inte ha förstått sammanhanget om du hyllar Nigel Farage som någon slags hjälte. Jag utnämner i stället Farage, mannen som bidrog till att ersätta polacker med pajeeter, till århundradets stolpskott.